På andra sidan havet, i Helsingfors mässcentrum, Messukeskus, äger Nordens största resemässa, Matka Nordic Travel Fair, rum. Årets upplaga mönstrar utställare från 86 länder, från Finlands inhemskheter till dess närområde och vidare till Fjärran Östern, Karibien och Sydamerika. Ca 70 000 besökare, varav en fjärdedel är branschfolk, journalister och bloggare, väntas under de fyra dagarna. Själv är jag här för första gången.
På Matka blandas B2B med lättsammare inslag av färggrann etnicitet… Som exempelvis thailändskt blommåleri, hieroglyfer på papyrus samt orientalisk dans. Och livemusik av nationalkompositören Jean Sibelius – en av tre 150-årsjubilérande kulturpersonligheter som värdlandet lockar sina turister med 2015. De andra två är konstnärerna Akseli Gallen-Kallela och Pekka Halonen.
Jag kan konstatera att svenska språkets ställning på Matka 2015 är svag, för att inte säga osynlig. En internationell resemässa, med många utländska besökare, borde åtminstone ha en tvåspråkig utställningskatalog, men Mondo som den heter, är endast på finska.
Kryssningen över Östersjön som tog mig till (och från) Matka Nordic Travel Fair i nästa inlägg.
Middag på restaurangen högst upp i Panorama Tower vid Augustusplatz:
Biff tartar, marinerade skogsbär, äggula cannelloni / Oxfilé med aprikossenapschutney, auberginepuré, friterad sötpotatis / Crème brûlée på aprikos, mascarponeglass, hallon och yoghurt
Utsikten bättre än maten…
Lunch på Restaurant Stelzenhaus, Leipzig-Plagwitz (i närheten av Spinnerei):
Pumpasoppa med bacon / Grillad lax med kastanjerisotto / En god pils från Dresden
Middag på Restaurant Weinstock, Markt:
Piccata Milanese, tagliatelle
Ja, det var väl just allt jag hann med under min korta Leipzig-vistelse. Återkommer gärna, inte minst till Spinnerei. Och gärna när det inte regnar så mycket. Auf Wiedersehen!
Så här fluffar man till kuddarna på Hotel Days Inn Leipzig City Centre
Leipzig är idag är en av få ekonomiskt framgångsrika städer i östra Tyskland; man talar om ”Hajpzig” och om ett nytt lill-Berlin. Till skillnad från den kroniskt finansiellt trängda stora Berlin (20 mil nordost) har man god ekonomi, bland annat tack vare att ett par bilfabriker har öppnat produktionsanläggningar här. Ordning i finanserna har också fört med sig etablerandet av ett ambitiöst konstutställnings- & gallerikluster som håller till i en fd. jättelik bomullsfabrik, LeipzigerBaumwollspinnerei. Detta är Leipzigs unika utropstecken, värd en egen resa till stadsdelen Plagwitz!
Från bomull till kultur: 100 konstnärsateljéer, 11 gallerier, ett internationellt dans- och koreograficentrum, målarskolan kring Neo Rauch och en hel del till har tagit plats i detta före detta bomullsspinneri, som en gång var Europas största. Idag är denna fabriksstad en av de intressantaste produktions- och utställningsplatserna för samtida konst och kultur och en mötesplats för arkitekter, designers, smyckes- och modeskapare och konstnärer.
Här några av de aktuella utställningarna på Leipziger Baumwollspinnerei:
Rémy Markowitsch ”Julien”, Galerie Eigen+Art. Actionmåleri baserad på Gustave Flauberts novell om medeltidslegenden Saint-Julien 1’hospitalier.
I oktober var jag i Leipzig och Berlin för att göra research inför den radiospecial jag skulle sända på 25-årsdagen av Murens fall. Besöket i Leipzig varade endast ett par dagar och fokus låg sålunda på den sk. fredliga revolutionen. Schemat var komprimerat och så mycket tid över till annat fanns inte. De få stunder jag ändå fick kommer här i bilder…
Det regnade vid ankomsten…
Leipzigs central torg, Augustusplatz, med konserthuset Gewandhaus, i bakgrunden på den högra nedre bilden
Ingen annan stad i Europa lär ha så många sammanhängande arkader och innergårdar som Leipzigs centrum, de äldsta så gamla som 500 år. Bilden högst upp visar Steibs Hofs prakt.
Speck’s Hof med Hansa HausCafé Kandler, Speck’s Hof
Medan regnet bara öser ned är det lika så gott att söka skydd i det anrika, jugendinredda Kaffeehaus Riquet för en Einspänner, dvs. kaffe med vispad grädde och körsbärstårta (med ett krokodilgap).
Einspänner: Kaffee mit Schlagsahne im Glas serviert (€3)Envar sin egen bänk
I den gamla kyrko- & kulturstaden Leipzig blandas den fridfulla småstadskänslan med en unik musiktradition. Staden har hyst mången berömdhet genom århundradena: Richard Wagner, Felix Mendelssohn, Gustav Mahler, Robert & Clara Schumann samt Martin Luther, Johann Wolfgang Goethe och Friedrich Schiller, för att nämna de största namnen. Och så Bach förstås!
Musikaliska pilgrimer får mer Johann Sebastian för sina pengar i Leipzig än på någon annan destination. I Thomaskyrkan, den 800 år gamla gotiska hallkyrkan, var Bach kantor och körledare 1723-1750 och komponerade här sina största mästerverk. Här ligger han också begraven.
Wurst für AlleGammal tradition & nyare… Zum Arabischen Coffe Baum har serverat kaffe sedan 1711, vilket gör det till ett av Europas äldsta kaffehus
Allvar på lek. Wolfgang Mattheuers bronsskulptur ”Jahrhundertschritt” (1984). En allegori av Tysklands frenetiska historia. Figuren med sitt lilla huvud verkar springa framåt och visar samtidigt den kommunistiska näven och Hitlerhälsningen.
I nästa inlägg: LeipzigerBaumwollspinnerei, den f.d. bomullsfabriken som blivit ett kreativt konstcentrum.
Skåda mitt nya analoga skrivdon! En fet, diamantstöpt reservoarpenna med transparent, trikolor kropp, en s.k. demonstrator. TWSBI Diamond 580 är dess namn och Taiwan dess ursprung. [twisbi] är en omvänd akronym som härrör ur kinesiskans San Wen Tong, en fras som står för ”Tre kulturers sal”. Uttrycket minner även om ”De tre sällsynta skatternas sal”, tre kalligrafimästerverk av kejsaren Qianlong, som var Kinas regent 1722-36. De sista bokstäverna ”BI”, som lagts till, betyder ordagrant ”skrivredskap”.
Pen Store
Inte en historisk penna men väl en klassisk samtidspenna med historia sålunda! Vi, TWSBI:n och jag, möttes av en händelse när jag besökte konceptbutiken Pen Store i samband med nyöppnandet efter ombyggnaden av lokalen på Hornsgatan vid Zinkensdamm. För den nya interiören står den framgångsrika designstudion Form Us With Love, som skapat en stilren, minimalisk, ljusgrå inredning från golv till tak. Det är således pennorna som utgör färgaccenterna. Lyckat!
Pennor, det är alltså vad Pen Store hänger sig åt: 115 kvadratmeter av blyerts-, kulspets-, färg-, tusch-, stift-, kalligrafi-, pensel-, akvarell-, barn-, fineliners, markers… Samt bläckspäckade reservoarpennor, som min nya läckerbit TWSBI – en av Pen Stores exklusiviteter. I sortimentet finns förstås också pennans evärdliga partner: papper och ritmaterial. Som en del av Pen Stores nya koncept är tanken att butiken även ska bli mötesplats och galleri för ”kreatörer”; man ska exempelvis kunna slå sig ner vid något av långborden och släppa loss pennan i sig. Till invigningen har också bjudits in ett halvdussin illustratörer/formgivare som fått göra varsin poster med Pen Stores produkter, som finns till försäljning.
Posters (à 499 kr) av Form Us With Love, Rasmus Wingårdh, Clara Aldén, Amelie Hegardt, Lovisa Burfitt och Moley Talhaoni
En sista bild på min nya… Naken, innan kolvfyllningen får mätta den stora tanken med bläck… För att sedan skriva detta inlägg… På iPaden!
Bondelid-tröjorna – minns du dem? En långärmad tisha i mjuk bomullstrikå med namnet broderad i skrivstil tvärs över bringan. Under några år på 90-talet blev den en förbluffande inhemsk succé som sålde i bortåt en miljon exemplar. Det var då det. Nu, ett par decennier senare, gör den som satte sitt efternamn på var och varannans bröst comeback. Denna gång har dock fokus flyttats från bålen till fötterna. Och efternamnet har han bytt mot sitt förnamn, Claes Göran.
Skor är således den svenske designern Claes Göran Bondelids senaste projekt, närmare bestämt sneakers. Gympaskor för gatan i 15 modeller och fem färger. Brogues, Chelseaboots, Converse och vandringskängor utgör synbarligen inspirationskällorna för kollektionen. Flertalet i vaxad canvas och tyg, några få i läder. Alla med en egen, distinkt look. Matchande accessoarer som strumpor, väskor m.m. tillhandahålls också.
Kär designer har många namn
I somras öppnade Claes Bondelid sin nya skoaffär Claes Göran på Odengatan 62 i Stockholm. En butik som mer liknar ett eklektiskt ombonat vardagsrum med stadiga fåtöljer i stället för de gängse pallarna. Stilfullt med de snygga, enhetliga skokartongerna som klättrar upp för väggen.
Igår bjöds det till en litet mingel i butiken och då passade jag på att sko mig med ett par nya, coola korallröda Claes Göran! (999 kr)
Vad dricker man bäst till mat? Om glaset innehåller alkohol så är standardsvaret vin. Eller öl. Detta faktum att dessa jästa produkter dominerar som måltidsdrycker lämnar inte producenterna av destillat någon ro. Såväl cognac- som rom- och akvavit/vodka-tillverkarna försöker alltmer offensivt bereda sig plats på matbordet. Hårdast på att etablera sig på denna jungfruliga och lukrativa marknad satsar nog whiskyindustrin, såväl den skotska som den amerikanska. Det är också från USA som trenden att para ihop cocktails och mat kommer och som nu, med benägen marknadsföring av de globala spritbolagen, sprider sig över haven.
Singleton Spey Cascade
Den senaste i raden av whiskies som lanseras tillsammans med mat är den nya, en Single Malt från Dufftown Distillery i (whisky)regionen Speyside, Skottland. 40 %, lagrad på både sherry- och bourbonfat, vilket ger en karaktär av torkad frukt och karamell, med toner av vanilj, farinsocker och valnöt. Mjuk, med kort eftersmak, ingen rökighet. Sådana är mina första intryck av denna whiskynyhet. Fast nu skulle den ju också provas med mat och därför hade presentationen förlagts till Pharmarium,den hyfsat nya baren och matsalen i det gamla apoteket vid Stortorget i Gamla Stan, och vars koncept är att servera cocktails tillsammans med smårätter. I afton sålunda cocktails på nya Singleton Spey Cascade och en matchande meny signerad Pharmariums köksmästare Jim Erixén…
Pharmarium
5 cl Singleton, 2 cl ingefärsjuice, 3 cl citronjuice, 2 cl honung blandas i shaker med is. Häll upp i glas och fyll upp med ginger ale. En citronskiva som dekoration.
Niklas Lindgren blandar till den första drinken, Singleton Sweet Ginger (för receptet, klicka på bilden). Till den serverades pilgrimsmussla med blomkålspuré och friterad svartkål. Garnerad med fänkålsdill, hackad gräslök, picklad chili och apelsinzest.
Drink nr två bestod av Singleton, havtorn, grön Chartreuse, citronsyra och socker samt röktes med björkbark…
Niklas Lindgren & Samuel Wiktorsson röker på
… och serverades med knaperstekt ankbröst, krispig svål, nyponrökt persilje/körsbärspuré, dansk körvel och dekorerad med bittra rosenblad.
Singleton, lime, grenadine och björnbärslikör utgör ingredienserna i den tredje cocktailen, som Samuel Wiktorsson skapat. Som skulle matcha efterrätten: ugnsbakad Ingrid Marie-äpple med varm äpplesky, mandelkrisp och mjuk mandelmaräng,Singletonspetsad vaniljsås, honungskrasse, timjan och enbär.
Samuel Wiktorsson in the mix
(Whisky)cocktails till maten alltså… Jovisst uppstår det intressanta smakkombinationer/brytningar och ett kul alternativ (framför allt till asiatisk mat, tycker jag). Annars kan man ju njuta alltid sin whisky ren eller som drink efter maten… Och Singleton Spey Cascade låter sig väl mixas.
Rikard Enell, till vardags bartender på Taverna Brillo
Medan det drinkades pratade Rikard Enell, bartender och svensk mästare i cocktails, om sitt förhållande till whisky i allmänhet och The Singleton-sortimentet i synnerhet (inkl. Sunray och Tailfire som inte finns i Sverige).
Singleton SpeyCascade, 329 kr för 70 cl. Säljstart 1 dec.
”Att brygga öl hemma är den nya surdegen, alla gör det”, säger ölnörden Victor Dahlberg (bryggare på All In Brewing) i boken Mikrorebeller – Den svenska ölrevolutionen. Njae, än är vi väl inte riktigt där, men visst sprider sig hembryggandet i stugorna. Startpaketen med ölsatser blir allt fler, böcker skrivs och specialsajterna sväller av nybörjarfrågor & svar.
Några uttryck för de senaste årens exploderande öltrend, där i första hand mikrobryggerierna har vuxit fram som (jäst)svampar ur jorden. I USA, där den moderna ”ölrevolutionen” startade, finns idag närmare 2 500 CraftBeer-bryggerier. I Sverige – där det för två decennier sedan bara fanns ett fåtal – är antalet småskaliga anläggningar där hantverkstillverkad öl framställs i detta nu runt 150. Och i fortsatt växande!
Eldsjälarna bakom några av dessa entusiastbryggerier, som Ocean, Pang Pang, Oppigårds, Poppels och Södra Maltfabriken samt några andra framträdande personligheter för den goda ölens främjande har fått besök av journalisten Jonas Henningsson och fotografen Hasse Lindén. Tillsammans som med redaktören Jenny Tenenbaum och art directorn Michael Wall har de förfärdigat reportageboken Mikrorebeller – Den svenska ölrevolutionen. Engagerad text, bilder med atmosfär, snygg layout. Inbunden ölkultur, helt rätt i tiden! Inte minst när den gavs ut för ett år sedan… En ny, uppdaterad/expanderad upplaga vore inte fel.
