Strömmingsdag på Skeppsholmen

Strömmingen gick till på Skeppsholmen på Kristi Himmelfärdsdagen, då Hotel Skeppsholmen bjöd till lantlig Strömmingsdag i sin skirt grönskande trädgård. I strålande solsken med utsikt över Saltsjön och med en air av aptitretande stekos serverades klassikern nystekt strömming med hemlagad potatismos jämte alla nödvändiga tillbehör. Att dricka till: det nya husölet, Nicodemus Ale, som samtidigt lanserades.

Strömmingsdag på Skeppsholmen
Köksmästaren Tomas Lindh har ett riktigt smörjobb!
Strömmingsdag på Skeppsholmen
Strömmingsflundrorna är fyllda med den prisbelönta Skeppsholmssenapen och dill. Mandelpotatispurén är gjord på passerat smör och gräddmjölk. Medan snapsglaset innehåller Amiral Flemming, hemkryddad renat med krydd- & vitpeppar, muskot, vanilj, socker, kardemumma. Rund och go’!

 

Det är för andra året i rad som hotellets restaurangchef tillika strömmingsentusiasten Magnus Johansson försöker förmå Stockholmarna att likt Östersjösillen i stim strömma till längst ut på Skeppsholmen för den fina – men kanske inte så hippa – fiskens skull. Idag således nystekt i det fria, övriga dagar finns en strömmingstoast på menyn.

Strömmingsdag på SkeppsholmenStrömmingsdag på Skeppsholmen

Strömmingsdag på Skeppsholmen
Extra allt!

Ett nytt, exklusivt öl lanserades, som sagt, denna strömmingsdag till ära: Nicodemus Prima Ale, bryggd av Monks är döpt efter arkitekten Nikodemus Tessin d.y., som ritade Långa raden där hotell Skeppsholmen är beläget. Långa Raden har även fått ge namn till hotellrestaurangen.

American Alejäst, Pilsner- & Münchnermalt, Cascade-, Amarillo- och nyzeeländsk Nelson Souvin-humle gav en fruktigt, välhumlad och smakrik ale, utan alltför påträngande beska. Totalt 288 flaskor har bryggts i den första satsen (som således endast finns här, 65 kr/33 cl).

Nicodemus Prima Ale vid Strömmingsdag på Skeppsholmen

För första gången avgjordes även finalen i Skeppsholmens Mästerskap i Strömmingsinläggning, en recepttävling för inbjudna matbloggare och kokboksförfattare. En övernattning på hotellet och middag för två stod på spel. De tävlande, f.v.: Maria Embertsen, Katarina Cederholm (med sonen Konstantin) och Anette Rosvall. Juryn, f.h.: Magnus Johansson, kökschef på Hotel Skeppsholmen, konditor Elisabeth Johansson, Johan Fors, kökschef på Operakällaren och Christina Möller, f.d. Coop provkök.

Strömmingsdag på SkeppsholmenStrömmingsdag på Skeppsholmen

Maria Embertsen blev trea med sina pensédekorerade rabarber- och pepparrotsinlagda sotade strömmingar med mortlade vårörter som löktrav, gräslök och kirskål. På andra plats placerade sig Anette Rosvall som marinerat sin strömming i olivolja, vitlök och citron som sedan panerades och stektes och serverades med en syrlig äpple- och grönsaksvinägrett. Med en pensé på toppen. Vinnaren Katarina Cederholms medelhavsinspirerade strömming hade marinerats i vitvinsvinäger och serverades med olivolja, vitlök och koriander på stekt levainbröd. Ingen (ätbar) pensé som utsmyckning. Däremot bjöds juryn på ett glas mousserande, vilket visade sig vara helt rätt tänkt! En fräsch strömmingsrätt med träffsäkra smaker i all enkelhet, tyckte juryn.

En härlig Strömmingsdag blev det! Utöver fina fisken, aleiga ölen och bästa väder underhölls vi även med levande och ”lokalt förankrad” (jazz)musik, framförd av elever vid Skeppsholmens Folkhögskola.

Strömmingsdag på Skeppsholmen

 

Körsbärsträdgården

De japanska körsbärsträden i Kungsträdgården står i full blom. I Jussi Björlings och Birgit Nilssons respektive allér flockas upprymda människor av alla åldrar och etniciteter, förenade i ett glädjens rus över försommarens mest förtrollande skönhetsupplevelse i stan. En sky av små, rosa blommor mot en blå himmel; så ljuvligt, så oemotståndligt vackert. Sakura Mankai さくら満開 som denna blomning heter i Japan.

En årligt återkommande folkfest där Kungsträdgården under några få dagar förvandlas till Körsbärsträdgården! Ett blommande faktum som härtill ingen tycks vilja missa att redovisa på Instagram eller Facebook… Det är bara att erkänna, bevisen föreligger ju här i öppen dager: inte heller jag nöjde mig med att låta mig förtjusas i stunden, utan även jag har tagit bilder på träd i Kungsan. Och på folk som fotograferar träd. Och på folk som fotar folk som fotar träd. Hanami 花見, som denna publika sakura-vurm kallas på japanska.

 

Nytt år, ny vår – kolla in Sakura Mankai/Hanami i Kungsan 2014

Först konstsamtal – sedan musik utan samtal

Bokrelease av De ou par Marcel Duchamp par Ulf Linde på Konstakademien. Konstkritikern Ulf Lindes unika förhållande till Marcel Duchamp och dennes epokgörande konstnärskap utmynnade i repliker (kopior) utförda av den förre efter den senares originalverk. Kopiorna signerades dock av Duchamp själv! Resultatet av denna högst speciella relation resulterade i det som är stommen i Moderna Museets anmärkningsvärda Duchampsamling, och som under 2013 också visas (”i dialog” med ett gäng surrealister).

Linde, Duchamp och den nya, tungt vägande (engelskspråkiga) boken podiepresenterades/penetrerades först av redaktörerna Daniel Birnbaum och Jan Åman. Därefter satte sig Andreas Kleerup vid flygeln (readymade!) och bjöd på en annan slags replik. Med bubbel.

Marcel Duchamps Cykelhjulet (1913). Eller en skuggreplik därav. På en vägg på Moderna Museet.

Soff(tad) bild

Hur många fotografer, fotointresserade, (amatör)fotomodeller samt vänner och bekanta får man man plats med i en liten lokal på ca 15 kvm? Ja, svaret har kanske värden Cato Lein, som på vernissagen för sin utställning Frank’s Wild Years fick ta en bra bit av trottoaren utanför till hjälp för att kunna hysa alla som ville syna hans nya bilder. Som denna gång inte avbildade författare, vanligtvis Catos specialitet, utan mer av hans privata fotograferande i umgängeskretsen.

Ovan håller kollegan Knut Koivisto hov!

Opris nya champis

Efter att tidigare ha samarbetat med champagnemakaren Delamotte presenterar Operakällaren nu sin nya huschampagne, denna gång i samarbete med champagnehuset André Jacquart.

Operakällaren Premier Cru Blanc des Blancs Brut står det på den svarta etiketten på denna specialcuvée. Blanc de blancs betyder ”vitt från vitt”. Champagnen är således gjord enbart på de vita druvorna chardonnay. Non vintage, har ej genomgått malolaktisk jäsning, har lagrats i ca åtta månader i både tank och på ekfat – det senare (ännu) rätt ovanligt i Champagne (fast desto vanligare i Bourgogne). 60% av druvorna kommer från Vertus (Premier Cru-klassat) & 40% från Mesnil-sur-Oger (Grand Cru). Brut, torr således är den, med sex gram socker doserad.

Nog med teknikaliteter – hur smakar då den nya Cuvée Operakällaren? Jo, precis som den ska! Ren, frisk och mineralisk med en hög slutsyra. God, kort sagt! Och högst tjänlig till såväl mingel som mat, exempelvis till den till delikata sushitallriken och ägg med tryffel som serverades till vid provningen på Operakällarens veranda.

Upphovspersonerna bakom detta lyckade (och prisvärda) äkta bubbel har anledning att vara glada och stolta. Operakällarens chefsommelier Fredrik Horn och syskonen Marie & Benoît Doyard, som sedan 2004 driver det familjeägda, lilla (23 hektar / 100 000 buteljer/år) champagnehuset André Jacquart. (Den fjärde ansvarige, Operakällarens källarmästare Jean-Paul Bénèzeth, saknas på bilden.)

Operakällarens husbubbel finns dessbättre inte exklusivt för restaurangens (och Nobiskoncernens) gästers njutning, utan envar champagneälskare hittar den även i Systembolagets beställningssortiment (349 kr).

Sista droppen!