Stockholm, stad på vatten
Danska mackor i Hallen
Nybroe Smørrebrød firade härom kvällen sina åtta år av verksamhet (brödföda?!) i Östermalms Saluhall med att bjuda på lockande läckra fat av sina danska rågbrödsmackor. Som för denna kväll kom i trenne varianter; med pålägg av färska räkor (självfallet handskalade), mjällaste rökta lax samt perfekt välhängd rostbiff.
Till dessa delikata munsbitar serverades förstås öl… inte! Nej, för Östermalmshallens fiina klientel duger naturligtvis inget annat än äkta champagne!
Och dess namn var Louis Massing Brut Réserve (80% Pinot Meunier, 20% Chardonnay), en nyhet för mig. Friskt äpplig med citrus/grapeinslag och bra syra/balans. Passande utmärkt såväl som apéritif som till smörrebröden, speciellt dem med havshärkomst. En riktigt bra champis, för sitt (Systembolags)pris, 199-!
Inte en vanlig stor stark
Efter all champagne i veckan så var det dags för öl idag! Närmare bestämt färsk pils på fat, dvs. underjäst öl med rötterna ursprungligen från staden Plzeň i Tjeckien (/Böhmen). I eftermiddags bjöd nämligen importören Bibendum och huvudstadens bästa tjeckölskrog, Soldaten Svejk (Švejk), till årets Konradfestival, den andra i ordningen. Ett sällsynt tillfälle att prova opastöriserad och ofiltrerad pils på fat, en typ av öl som är mycket populär på hemmaplan, men som vi svenskar sällan får möjlighet att prova.
I Tjeckien levererades den här typen av öl till de avlägsna bergsbyarna före den första snön kom, och vägarna snöade igen. Det ölet var tvunget att räcka över hela vintern eftersom byarna blev isolerade då vägarna oftast inte var farbara förrän fram i mars när snön smälte. Förr i tiden förvarades faten alltid i stenkällare för att hålla ölen vid konstant temperatur även vid sträng kyla.
Nå, hur smakar då årets Konrad (eller Konrad Světlý Ležák (Vratislav) 12° som detta 5,2%-iga ljusa färsköl heter på riktigt)? Jo, det första man kan konstatera är att under skumkronan är denna pils är helt klar trots att den är ofiltrerad. Den har en milt kryddigt, fruktig doft och en tilltalande maltighet, samt avrundas med bra beska med en antydan till bitter ton. Utmärkt gott! Och lättdrucken, dvs. den tål att drickas i stora klunkar!
Konradfestivalen varar tom. 3 nov. (eller så länge faten räcker), så vänta inte för länge, för då har jag kanske druckit upp allt!
Na zdraví!
Mind the Gap
Någon gång får cykeln stå och jag tar mig i stället fram i underjorden…
Dörrarna öppnas, jag kliver av medan hon stiger på. Jag hinner precis vända mig om med kamera i hand innan dörrarna stängs… Kanske borde man åka tunnelbana oftare?
Annorlunda mobiler på Riche
Sten Sax von Zweigbergk kallar illustratörerna och formgivarna Maja Sten och Tyra von Zweigbergk sin nya utställning, som hänger i taket i Lilla Baren på Riche.
Bubbel
Grand Hôtels pampiga Spegelsal är ännu en gång omdanad till en vinexpo, denna gång under rubriken Franska Vindagen. Tjoget utställare är representerade med alla sina Vins de Alsace, Beaujolais, Bordeaux, Bourgogne, Chablis, Champagne, Languedoc-Roussillon, Loire, Rhône…
Mycket att prova, för mycket för ett par eftermiddagstimmar, så nöjde jag mig med de vita för dagen, framför allt då de där som jäser (en andra gång) i en bullig flaska och som oftast består av en blandning av druvorna Chardonnay, Pinot Noir & Pinot Meunier.
Och tråkigare drycker än äkta champagne kan man ju fukta strupen med… Som ju Winston Churchill lär(?) ha sagt: ”Champagne ska vara torr, kall & gratis”. Vilket är en högst adekvat beskrivning på tingens tillstånd här bland alla uppkorkade Brutar & Roséer.
På tal om Sir Winston så har han även fått ge namnet åt en av mina absoluta favvo-champis-préstiger. Historien bakom denna hommage är värd att berätta: 1908 köpte Churchill, som då var Storbritanniens handelsminister, sin första flaska av märke Pol Roger. Denna champagne skulle följa honom genom livet och när han dog 1965 hedrades han av champagnehuset i fråga med en sorgkant på alla flaskor som såldes i UK. 30 år efter statsmannens (& citatmaskinens!) död lanserade det ännu familjeägda Pol Roger sin prestigechampagne Cuvée Sir Winston Churchill. (1090 kr för årgång 99)
”Remember gentlemen, it’s not just France we are fighting for, it’s Champagne!” (Churchill, WWI)
Ögonfägnad: Taittinger Nocturne har klätts om och ser from. nu/snart så här fräck ut! (359-)
Franska Vindagen avrundades med lite avec…
Dessbättre finns dessa fyra även samlade i en förpackning om 5 cl:s miniatyrer, perfekt för en provning för ett mindre sällskap (514 kr)
Santé!
Champagne of the (Mon)day
Klippt, men inte skuren
Inspirerad av Nordiska Museets Hårutställning så tog jag min yviga, för att inte säga mindre vårdade, kaluv och begav mig till Slakthuset, för att skalperas…
Njäe, kanske just inte riktigt så radikalt, utan för en överhuvudtagande stund i stolen hos frisören min, Pernilla Carlén, som medelst kolibrisnabbt saxflexande (och diverse väldoftande kemikalier) stylade fram min nya look, A/W 2012.
Det hänger på håret
Kort, långt, lockigt eller rakt. Skägg eller rakat? Hockeyfrilla, lurviga ben och skalliga huvuden. Vilket får finnas och vad ska döljas eller tas bort? Ja, om detta rör sig alltså Hår, den nya utställningen på Nordiska Museet. Som berättar nämnda trådformiga proteinutväxts komplexa historia från 1000-talets dåtid via 1700-talets peruker, till nutidens rådande modetrender. På huvudet, i ansiktet och på kroppen. De attraherande, generande och provocerande sidorna av människopälsens utbredning över både kropp, tid och rum. Detta med ett gäng bilder och allsköns hårliga föremål i montrarna, från en av Gustav III:s hårlockar till kläder och smycken tillverkade av människohår och där somt väcker igenkännandets leende (i mjugg) och minnen till liv. Just det, det var så där man såg ut på 70-talet – allt var förvisso inte bättre förr…
En kul exposé framförallt genom ovanligt informativt läsvärda och underhållande utställningstexter.
Hår på Nordiska Museet t.o.m. 1 sep.
Restaurang GQ blir Grossmanns
Tillbaka till grytorna!
Efter sju år med fine dining på GQ så ställer sig krögaren Jürgen Grossmann åter vid spisen samt döper om sin restaurang till Grossmanns.
Under de drygt 35 år som restauratör i Stockholm har JG arbetat med såväl olika matstilar som samarbetat med ett flertal yngre köksmästare, som han lärt upp. Reisen i Gamla Stan, L’Escargot på Kungsholmen samt, inte minst, hela 16 år på den snudd på legendariska kvarterskrogen Gässlingen på Brännkyrkag. på Söder.
Men nu är det alltså egennamnet Grossmanns som står på de stora handmålade fönstren på Kommendörsgatan. Jo, den nygamla restaurangens hantverksfokus går till och med igen i fönstren, där namn och den lekfulla loggan föreställande en djurhybrid (som väl ska indikera inriktningen på råvarorna) inte är schabloner utan just handmålade!
Från GQ:s pretto dining till avancerad (jo, kolla in menyn nedan!) kvarterskrog hos Großmanns, där närproducerat/odlat/växt och samsas med tillrest fransk gåslever och vit tryffel från Alba. I centrum står/ligger ett fåtal ingredienser som får ta desto större plats på tallriken.
Restaurangens föredömligt korta meny ändå har smakbredd nog att locka till återbesök. Detta sagt efter den delikata lunch som jag avnjöt…
Bouillabaisse garni (med hela fiskbitar alltså): röding, piggvar, vongole (hjärtmussla), hummer, pilgrimsmussla… på hemlagad fond (vars soppbas utgörs av 120 l vatten, 30 l vin, havskräftor och makrill som kokats ned till den tiondel av volymen, något som tar mer än två dygn). Och saffran förstås. Såå gott!
Vinerna som serverades var:
Assemblage Grand Cru Champagne, Louis Dousset, Verzenay
2006 Meursault, En Luraule, Rémi Jobard
2008 Pinot Noir, Mariamar Estate, Don Miguel Vineyard, Russian River Valley
Fyra sorters bröd bakas också varje dag, bl.a. knäckebröd med bläckfiskbläck.
Fast det finns en barmeny också, på en betydligt lägre prisnivå.
(Det nya konceptet påverkar inte festvåningen och matlagningskurserna, utan dessa behåller namnet GQ)