Kungligt födelsedagsfirande
Oavsett om man bär en röd skjorta eller en gul så är Bhumibol Adulyadej den ytterst vördade kungen och en samlande gestalt för alla thailändare. Igår firade majestätet 86 år och av dessa har han suttit hela 67 på Thailands tron, vilket gör honom till världens längst regerande monark.
I Stockholm firades denna nationaldag eller Nationens Fars dag med en mottagning på Sheraton under ambassadör Somchai Charanasomboon och hans hustrus värdskap. Efter välkomsttalet bjöds det på behagfull dansunderhållning och diplomatmingel över en god buffé.
Blossa & Prima
Somliga jultraditioner är sig mer eller mindre lika från år till år, exempelvis det mesta i mat- och dryckesväg. Men det finns somt som ändå bjuder nyhetens behag bland allt det välbekanta. Som Hotel Birger Jarls designade julgranar. Eller Blossas årgångsglögg och Årets julsnaps från Prima (tidigare Reimersholms), som bägge byter smak varje år. Dessa decemberdrycker presenterades redan en riktigt varm dag i början av september, men först nu är de i säsong.
Årets årgångsglögg (starkvin, 15%) från Blossa, den elfte i ordningen, bär namnet Dalecarlia — smakinspirationen sägs ha hämtats från Dalarna. De geografiska koordinaterna till Mora, som ligger vid Siljans strand, är också angivna på den karakteristiska flaskan, som är en del av Blossas identitet. I år är den dessutom härligt, matt klarröd (faluröd?) som en dalahäst och dekorerad med stiliserat kurbitsmönster.
Och årets smak är… Nypon? Lingon? Ketchup? Falukorv? Raggsocka? Tja, säg det! Den stora nyheten med Blossa 13 är dock inte smaken utan hemlighetsmakeriet. Konsumenterna ska tolka, gissa samt berätta för varandra, och framför allt för Blossa, om sina smakintryck. Först på Luciadagen kommer hemligheten om innehållet nämligen att avslöjas. Onekligen ett nytt, konceptuellt marknadsföringsgrepp! Själv kan jag, ännu ovetande, bara konstatera att det faktiskt smakar mycket av… glögg! Nej, denna gång är flaskan godare än sitt innehåll. (Blossas japanska citrus-2012:a var förresten inte så lyckad den heller).
Julsnapsen 2013 från Prima, den 20:e i ordningen, är lättare att beskriva. Kryddmästaren Jonas Odland har i år spetsat en klassisk akvavit med tilltalande toner av citrus (pomerans/apelsinblommor) och harmoniskt avrundat med sherry och russin (38 %). Snapsen är tänkt att passa lika bra till julmaten som till desserterna och gotter. Gillar! Dessutom snygg flaska, även här för övrigt.
Både Blossa Dalecarlia 2013 och Prima Julsnaps 2013 finns i Systembolagets beställningssortiment: 95 kr (75 cl) resp. 206 kr (50 cl).
Sommeleriemästeri
Meilleur Sommelier d’Europe, Europas bästa sommelier, kan Arvid Rosengren, 28, stolt titulera sig sedan ett par månader! Häromdagen firades den nyblivne mästaren i efterskott på Gaston Vinbar i Gamla Stan.
Sommeliermästerskapet ägde rum sista helgen i oktober på Casinot i San Remo, Italien. En tre dagar lång tävling där kandidater från 36 länder ställdes inför såväl teoretiska som praktiska prövningar i vinkunskap, inklusive mat och dryckesrekommendationer.
Momenten i finalen bestod av champagneservering, dekantering, blindprovning, spritidentifikation, korrigering av felaktig vinlista samt prissättning. Favorittippade Arvid Rosengren levererade och segrade. Förvisso en god och välförtjänt belöning efter, vad han själv uppskattar, närmare 4 000 timmars förberedelser i vin- och dryckeskunskap. Och åtskilligt fler lär det väl bli inför VM i Mendoza i Argentina 2016, dit Arvid nu är direktkvalificerad.
Arvid Rosengren är sommelierutbildad vid Restaurang- och hotellhögskolan i Grythyttan och arbetar sedan ett par år tillbaka som vinansvarig på den danska restaurangkoncernen Copenhagen Concepts (Mash, Le Sommelier och Umami mfl.)
Concours Meilleur Sommelier d’Europe arrangeras av den internationella sommelierföreningen A.S.I. där Svenska Sommelierföreningen är en av medlemmarna.
PS. Igår kväll belönades Arvid med ännu en fin utmärkelse: Årets Dryckesprofil! Utsedd av Allt om Vin och sajten WOW News för ”den som skapat ett betydande intryck i Dryckessverige under året”.
Finklädda, fulklädda och oklädda granar
Första advent. Julen är i antågande och traditionsenligt har Hotel Birger Jarls öppna lobby förtätats av en liten granplantering, med ”modeprägel”. Denna fyndiga och uppskattade julgransutställning, som för många, inklusive mig, blivit en säsongstraditionell självklarhet, fyller tio i år. Sedan 2003 har således 100 modeskapare, -stylister & -redaktörer fått sätta sin karaktär på lika många granar. På mer eller mindre originellt vis, får man säga.
Årets jubileumsupplaga tillhör inte till de mest kreativt spännande eller minnesvärda. Tyvärr. Måhända inte så lätt att finna nya begåvningar, när så många i modesvängen redan deltagit. Man kan emellertid åtminstone begära att de som blir utvalda för detta hedersuppdrag borde uppfatta att den bärande idén går ut på att klä en gran med sin design. Att bara visa upp ett klädesplagg ur sin kollektion utan en endaste grankvist som julig dekoration duger inte. En skyltdocka väcker inte några juliga känslor, klänningens röda färg till trots. Ida Lantos tjusiga bröllopstårta till klänning ”Vinterromans” saknar visserligen doften av kåda men har i alla fall formen av en gran. Att uppmuntra till utbildningsstöd för barn genom Unicef är ju en god tanke i juletid. En tanke mindre god utförd, av en (f.d.) stylist, är att blott förmå sig till att hänga upp vikta papperssvalor och pennor i granens grenar.
Rent genant dåligt är dock att bara lägga fram eller ställa upp helt oklädda granar i olika stadier av förbarrande, med anspråksfullt krystad motivering. Det är inte bara fantasilöst, utan borde vara skäl för diskvalificering. En smula får man allt anstränga sig! Utställningens absoluta bottennapp står, eller snarare, ligger mycket riktigt också i skamvrån vid fönstret.
Dessbättre finns det ju också några goda exempel på personligt, fantasifullt och kreativt uttryck i konsten att klä en julgran. Hovfloristen Claes Carlsson bländar med sin av silkespappersrosor blommande skapelse. Extravagant romantisk!
Den begåvade modeskaparen och skräddaren Naim Josefis ”Bespoke”-gran är fiffigt pyntad av hans yrkesredskap och mycket dekorativ.
Annorlunda tänkt har smyckesdesignern Krista Kretzschmar, vars gran ”Grisfesten” glittrar så grannt och som vid närmare påseende visar sig vara garnerad med ett överflöd av julens mesta djur, grisen. I pepparkaks-, marsipan-, polkaform samt – korvar. Fyndigt!
Granutställningen i Hotel Birger Jarls reception står t.o.m. den 22 dec. Tuleg. 8.
Afternoon tea med Mr. Carson och Mrs. Isobel Crawley
I januari släpps säsong 4 av den brittiska tv-succéserien Downton Abbey på dvd/Blu-ray. Inför denna högtidsstund för alla hängivna följare av detta påkostade och fängslande kostymdrama, gästade skådespelarna Jim Carter och Penelope Wilton Stockholm för en pressträff. Mr. Carsons omisskännligt sonora stämma och Mrs. Isobel Crawleys espri fyllde atmosfären på Hotel Diplomat. Diverse underhållande anekdoter om livet som butler respektive aristokratisk änka serverades till te, scones, clotted cream och sylt och retade aptiten inför dramats nya vändningar. Jodå, det blir en femte säsong att se fram emot!
Några foton…
… från Fotomässan, som ägde rum i helgen (på Stockholmsmässan, Älvsjö). En fotografens välfyllda godisbutik, med alla de stora kamera- och tillbehörstillverkarnas montrar, fotohandlare, programvaruföretag och försäljare av fotoböcker.
Vid sidan om alla ting och kommersen pågick föreläsningar, seminarier och ett antal intressanta utställningar med bilder av såväl fotoklubbar som namnkunnigheter som Matthias Klum, Lauren Greenfield, Anna Clarén, Peter Gerdehag och Per-Anders Pettersson.
Bland utställningarna på Fotomässan, Emma Svenssons fotodokumentation av Kristian Gidlunds liv, I kroppen min.
Så här såg jag Fotomässan ifjol
Besjälade kroppsminnen i plast
Alina Szapocznikow (1926-73) heter en av de mest originella skulptörerna inom den moderna konsten. En polskjudisk konstnär med den från Förintelsen överlevandes minnen för alltid inristade i själen. Och även i kroppen. Med den personliga erfarenheten av en lång kamp mot såväl tbc som cancer, en kamp som hon förlorade endast 47 år gammal, skapade hon sitt eget visuella språk. Likt Frida Kahlo återvände hon ständigt till sin egen kropp och använde sig själv som modell för sina teckningar och skulpturer. Erotik och död, den ungdomliga kroppens lustfyllda sexualitet förändras mot dess åldrande förgänglighet. Szapocznikow introducerade också nya och billiga material inom skulpturrepertoaren, som polyester/plast.
Surrealistiska mun- och bröstlampor. Huvud med askfat istället för hjärna. Trehövdad kvinna med många läppar… Och så de på grått grus vilande ”personifierade tumörerna”. Vid första anblicken märkliga kroppsdelar, i själva verket förstorade tumörer som samtliga bär Alina Szapocznikows mer eller mindre vanställda ansikte. Skör konst, som tål tidens tand illa. Det mesta gjutet i betong/plastblandningar som sakta torkar och faller samman.
Alina Szapocznikows enastående, fängslande konst, under rubriken Det här är vad jag lämnar efter mig till dig visas sista helgen som en del av grupputställningen Minneskonst på Bonniers Konsthall. Här finns också Gerard Byrnes videoverk och Cecilia Edefalks måleri. Men det är för Szapocznikow som du ska hasta dit! Ett för mig nytt och unikt konstnärskap som griper.
Runda smaker
Djurgården, 17 nov. vid 16-tiden
