… leka bäst
Vårsalongen 2014
Medan våren nu är på gång på riktigt har det tidigaste av återkommande vårtecken snart spelat ut sin roll för denna gång: Vårsalongen på Liljevalchs. Och det är precis som alltid; en yvig och brokig samling av uttryck och tekniker, såväl av etablerade som mer anonyma konstnärliga utövare, sida vid sida. Något av alla för alla. Textil och grafik, readymades och foto, måleri och blandteknik, politiska pamfletter och design, lakrits och kaffe…
Av de inalles 8805 ansökningarna har juryn valt ut 288 objekt av 152 konstnärer till årets Vårsalongen. Samtliga verk är till salu, från 1 kr (video 1,57 min) till 280 000 (en gigantisk, gul textilskulptur).
Urvalet ovan:
1/ Stora salen inklusive formgivarna Färg & Blanches jättegosedjur Queen of Succession / Thomas Karlssons finurligt vikta Burkfåglar / Lena Sjöbergs Kungligheter och undersåtar, tuschtecknade papperspåsar
2/ Ulla-Stina Wikanders textilinstallation Min före detta syhörna / David Rinmans vinylkorv Cutting Records / Anna-Karin Berglunds kaviarhäst Conversation Piece
3/ Malin Perssons stilfulla Söderakvarelltriptyk
4/ Lakritstopp! Del av Funny Livdotters installation av flätade kolaremmar, Kontroll & impuls. Även – något retuscherad! – inläggets toppbild / Alexander Korolkovs ryska björnkyss What is Love (bläckpenna, akvarell)
5/ Fatima Abelli Bifeldts stora väv av bortkastade mjukisdjur, Regrets collect like old friends
Vårsalongen på Liljevalchs Konsthall t.o.m. 23 mars.
Mörkret faller…
… allt senare.
Moonlight Serenade
Förledande vackert
Strypsnaror, slaktade djur, pipkragar av tamponger och kondomer, likmaskar och (fridlysta?) fjärilar… Nathalia Edenmonts kompromisslösa konstnärskap lämnar en knappast oberörd. Minutiöst uppbyggda kompositioner i en bildvärld mättad med djup symbolik kring motiv som ensamhet, sexualitet, barnlöshet och religion, det sköna och det skrämmande. Svenskt behärskat lagom är det inte. Stilen närmar sig i stället barockmåleriets estetiska överdåd. Fastän (Ukrainskfödda) Edenmont har bytt penseln mot storformatskamera.
Only me heter utställningen på Sven-Harrys Konstmuseum där Edenmonts till perfektion arrangerade fotografier presenteras i storformat. Till hjälp att gestalta sina visioner till den färdiga bilden, utstuderade självporträtt och stilleben, har hon en anonym skara assisterande, kreativa medarbetare: fotografer, stylister, florister… Vilket man om inte annat blir varse när man ser den nyligen sända, vältajmade tv-dokumentären om henne. Fast om det ordade den hängivna och viljestarka konstnären föga när hon guidade bland sina verk på pressvisningen.
Jag vet inte om Nathalia Edenmonts stora bilder är särskilt ”bra konst”, men förförande för att inte säga förledande vacker är den.
Nathalia Edenmont – Only me på Sven-Harrys konstmuseum t.o.m. 16 mars.
I väntans tider
Sitta vackert
Urban dekonstruktion
Sugen på en liten utflykt till närförorten för att kolla in en häftig utställning i helgen? Bege sig då till konsthallen Färgfabriken i Liljeholmen där David Molanders foton, filmer och collage över storstadsmiljöer visas. I mötet mellan byggnader, broar och gator och uppstår både skimrande vackra miljöer och tragiskt förfall. Människan är här en staffagefigur. Från Slussen via NYC till det senaste projektet, den nerlagda radarstationen Teufelsberg utanför Berlin.
I synnerhet de avancerade, datorgenererade collagen är riktigt läckra, där lager av fotografier skapar en tredimensionell effekt. En bildupplevelse såväl i stillbildsformat som på film, där Färgfabrikens stora rum och spatiösa väggar lånar sig till den perfekta projektionsytan för dessa panoramor av frusna fragment.
Vid vernissagen tilldelades David Molander Beckers konstnärsstipendium 2014. Förutom 150 000 kr fick han också presentera sin fotokonst på Färgfabriken, en utställning som nu är inne på sina sista dagar. T.o.m. sön 9 mars.
Jag passade för övrigt själv på att fånga några skuggbilder (inkl. den högst upp); projektionerna skapade en rafflande ljusatmosfär i rummet…
Fjolårets fina stipendiatutställning med Sara Möller såg ut så här.
Kändisbilder och okända landskap II
Den franska fotografen Corinne Mercadier erbjuder en helt annan visuell utmaning och stimulans i sin utställning Wicked Gravity än Johan Rheborgs kändisbilder. Väggarnas mättade färgtoner samspelar effektfullt med den dämpade koloriten i hennes bilder. Hon iscensätter sina egna drömmar i noggrant planerade kompositioner, surrealistiskt vackra fantasivärldar. Abstrakt, dramatisk och gåtfull fotokonst som får mig att dröja kvar med blicken, både förundrad och undrande inför motivens mystik.
Corinne Mercadier – Wicked Gravity, Fotografiska t.o.m. 9 mars.
