Efter fyra års uppehåll har fackmässan för ögat och det synrelaterade, Optikmässan, återuppstått i Stockholm. Till glädje och gagn för i första hand optikerna som nu slipper ta sig till mässorna i Köpenhamn, Paris eller Milano för att möta tillverkare, agenturer och importörer av sol-/sport-/skydds-/glasögon och bågar, kontaktlinser, maskiner samt övrigt som ryms inom det optiska. Ett drygt 70-tal inhemska och internationella utställare var representerade på Kistamässan. Ingen liten business är det. Svenskarnas synfel jämte solförmörkande/coolhetsförhöjande attribut omsätter hela 7 mdr kr/år.
Läckra solglasögon för den som vågar och vill synas! Ett Malmöitiskt amarbete mellan den spännande modedesignduon Natalia Altewai & Randa Saome och KunoQvist Eyewear.
Själv är jag ju ingen optiker, men förvisso en ivrig glasögonbärare! En förträfflig accessoar mitt i fejjan, som kan färg-, stil- och humörkombineras på en mängd kreativa vis. Ombyte förnöjer. Jag har väl ett knappt tiotal ”aktiva” glajjor f.n. Fast plats på näsan finns det alltid för fler.
De duktiga glasögonskaparna från Umeå, E&E, dvs. Erik Johansson och Emilia Lindmark inspireras av den norrländska kulturen och deras kollektion bär också namn efter orter som Abisko, Vindeln och Jukkasjärvi. Kattögonen Burträsk är snart mitt nya svarta!
Svenska Moderådets chef Lotta Ahlvar inledde med ett optiskt trendseminarium som mynnade ut i fyra huvudlinjer. Futuristic: en urbant cool stilblandning/krock med inslag av etniska tryck och djurmönster samt spegelglas. Golden Age: där det nya är det gamla, med inspiration så långt tillbaka som till renässansen. Guld, silver, gravyrer och kitsch! Romantica: sneglandes på efterkrigstidens stilideal, med lekfulla bågar i pastelliga färger och roliga mönster som ställs mot pärlemorskimmer och imiterad sköldpadda. Samt Retroella:klassiska modeller som piloten och runda nostalgibågar i dova retrokulörer som rosa, orange, brunt, gult och grönt. Något för den preppyklädde.
Två av Jean François Reys allt annat än diskreta bågar: BOZ galna kitsch resp. den innovativt, fotoetsade Lace. fotoetsade Lace.Till vänster holländska De Stiljs väldesignade, stilrena Martijn. Till höger ett par korkklädda bågar av Mad in Italy.
Både av allmän- & egenintresse tog jag mig en överblick(!) över bågar och glas av alla dess slag. Några av de mer utmärkande nyheterna, i mitt urval, syns här på bilderna. Ett tråkigt, återkommande faktum är dock att bara för att brillorna ser grymma ut där de ligger eller hänger så är det ingalunda någon garanti för att de klär just dig. Eller mig. Tyvärr. En konsekvens av detta är att många, anmärkningsvärt många, väljer helt fel och missklädsamma bågar.
Ray-Ban – sedan 15 år ägd av världens största glasögonföretag, italienska Luxottica – lyckas gång på gång att förnya sina älskade, gamla klassiker med den äran. Här två av årets nyheter: Wayfarer i läder resp. Clubmaster i borstad aluminium. Vill ha!
Det mest iögonfallande resultatet av detta Optikmässebesök blir att jag inom kort lär se världen med ett par, ja kanske tre par nya ögon. Glasögon. Och hur du ser på mig med dessa får du, efter att de infärgats och glasats, begapa här på bloggen småningom. 🙂
Under konkurrerande Stockholm Fashion Week för ett par veckor sedan utsågs Lisa Wikander och hennes (dam)modemärke Mes Dames välförtjänt till vinnare av Årets Rookies 2013.
Bland övriga elva av Årets Rookies-nominerade fanns Nor Autonom, Orphan Bird och Krista Kretzschmar Jewellery som också är värda att hålla koll på. Bilderna från visningen på Taverna Brillo.
Nor AutonomOrphan BirdKrista Kretzschmar Jewellery
Och när alla modevisningarna MBFW-SS14 var över för dagen vidtog alla efterfester! Fast då blir bilderna av mer privat natur… Fast ett par kan jag nog ändå dela med mig av.
Madeleine Solo Rapp i baren
Och sen var det dags att gå hem. För att dagen därpå börja om igen! Ingen rast och ingen ro under Modeveckan.
Ja, då har det varit modevecka i Stockholm. Igen. Denna gång under rubriken Mercedes Benz Fashion Week. Inte att förväxla med Svenska Moderådets Stockholm Fashion Week för ett par veckor sedan. Synd att dessa parter inte tycks kunna samsas under en och samma modevecka. Stockholm måste vara den enda staden med hela fyra modeveckor per år (sex om man räknar de sk. Retailers’ Week). MBFW varar i dagarna tre och är fullmatad med visningar, såväl catwalk-promenader som mer statiska utställningar. De förra endera på Berns eller i jättetältet i Kungsträdgården, medan de senare äger rum i den nya arenan för året, Bukowskis.
S/S 14, dvs. vår/sommarkollektionerna 2014, är vad som gäller denna gång. Bråda dagar för alla kallade: bransch, media, bloggare, fashionistas och hangarounds. Mycket att se. För att inte tala om att bli sedd! För även om själva visningarna äger rum inomhus/tälts så är väntan inför insläppen, snudd på lika spännande. Här hänger många som ägnat hela förmiddagen åt att styla sig för att visa upp sina mer eller mindre iögonenfallande outfits för alla fotografer, antingen de nu har professionellt långa teleobjektiv eller mer modesta iPhones, som gjorda för selfies. Vimmel-/blogg-/instagrambilderna väger tungt.
Själv hade jag planerat att fokusera på herrvisningarna, som denna gång var fler än på länge och dessutom med ett par nya designernamn. Tyvärr hann jag inte med dem alla. Å andra sidan fick jag syn på somt jag alls inte hade planerat att se. Sånt händer ju inte sällan (mig) under fullspäckade temaveckor som mode- & pressveckorna eller Möbelmässan/Designveckan.
En summering av det bästa. Först och främst: Bea Szenfelds oemotståndligt förtrollande haute papier couture-visning. Fantasifull, kreativ modeKONST! Förvisso inte särdeles bärbart, i alla fall inte i traditionell klädesplaggsbetydelse, men en vacker och ovanligt nog humoristisk syn för ögat. Samt kanske även en känga åt modebranschen. ”Make love not fashion”, som det stod på det vita inbjudningskortet, där en (pappers)snopp överraskande tittade fram när man öppnade det!
Det är inte ofta (den blaserade) publiken skrattar på en modevisning, men Bea Szenfelds papperskreationer och styling väckte ohöljd förtjusning.
…
Ingmar Bergmans karga Fårönatur och den holländske arkitekten Rem Koolhaas urbana arkitektur har inspirerat Roland Hjorth (dam) och Jonas Bladmo (herr) till Whyreds nya kollektion. Naturnära, luftigt, lätta material med mycket vitt. Också svart och beige. Flödande röd brokad, laxrosa samt en flirt med 60-talsretro i grönt stack ut i damkollektionen. Gillar!
…
Mer Bergman-påverkan… Även det förhållandevis nya och med stort intresse emotsedda namnet Erik Bjerkesjö (utbildad skodesigner och av Moderådet nominerad till Årets Rookie 2011) säger sig ha hämtat inspirationen till sin andra herrkollektion från regissörens och sitt eget Fårö. Skarpskurna silhuetter och välskräddat, i vitt, grått och bläck. Allt uppsytt i Italien, där han även är utbildad och bor. Notera det lila skomakarförklädet, denne skomakare förblir vid sin läst!
…
I en utställning (installation är kanske en bättre benämning?) på Gallery So Stockholm i Kungsan, visade kläddesignern Naim Josefi sin exklusiva damkollektionCHAOS Sensitive för Ljungbergs Factory. Det gamla textilföretaget har nyligen fått nya ägare som önskar bredda sortimentet från inredningstextil till konfektion. Designduon NyströmPersia har tagit fram det geometriska mönstret Salmiak, inspirerade av Sven Markelius’ mönster Pythagoras från 1950-talet. Med denna textil har den tidigare vinnaren av Project Runaway Sverige Josefi skapat sina storartade kreationer, en av veckans vackraste! Joe-Yves Asmar heter han som fixat läckra frisyrerna.
Den nätta klänningen ovan väger 30 kg, om du undrar
…
Ännu en presentation som stack ut på ett annorlunda, finfint vis var Cornelia Webbs exklusiva smyckeskollektion Made by the sea, beneath the surface, som visades i fyra akvarier med fiskar simmande omkring! En riktig havsskatt på BukowskisJuvelsalong för dagen.
Cornelia själv i akvariet!
…
På Bukowskis visades också en liten utställning ur två privatsamlares garderob med modehuset MaisonMartin Margiela-kollektion, huvudsakligen från 90-talet. Inramade, typiskt dekonstruerade plagg, printade replicas samt kläder på avigan kunde beskådas. Litet urval, snygg presentation.
I samband med pressvisningen halkade jag även in på en liten presentation av Margielas tre dofter ur serien Replica. Näsan fick stifta intim bekantskap med ett gäng doftstickor preparerade med bas- & toppnoter, som bulgarisk ros, lavendel, bergamott, rosépeppar… Bedövande!
…
Vad såg jag mer, värt att nämnas? Jo, just inte bara såg, utan fastmer hörde på Hunkydorys visning, gjorde jag den i Australien födda sångerskan Tiaan Williams som gav extra glans på catwalken med sin sång. Snyggt!
Tiaan Williams
…
Motsatsen, dvs. klart sämsta musiken ackompanjerade Cheap Mondays visning på Halwyllska Palatset. En kitschigt svulstig mix av syntoratorium och cembalo på latin-soundalike, och med en wailande baryton(?) vid sångmiken. Det hela avslutades med ett mord på drottning Didos vanligtvis så rörande klagan ur Henry Purcells opera Dido och Aeneas. Usch! Det vanligtvis förekommande, typiska för att inte säga standardiserade, electrobeatiga visningssoundtracket, som således mer eller mindre låter likadant överallt är självfallet inte värt att alls orda om.
…
Ytterligare två namn värda att nämna. Debutanten Edwin Trieu presenterade sin damkollektion med (en något för lång) visning på So Stockholm. Vitt, svart och grått, mönstrad chiffong, och med orange som accentfärg. Gillar särskilt hur han lekfullt mönsterpassat sina initialer i flertalet av plaggen. Elegant branding!
…
Sist, men egentligen först ut, var Jenny Grettve, som tjuvstartade Mercedes Benz Fashion Week S/S 14 med en gerillavisning jämte en pop-up-butik på Story Hotels Bar redan i söndags kväll. Grettve, som gärna hämtar inspiration från starka, fritänkande kvinnor ur historien, har för denna kollektion sporrats av den engelska sjuksköterskan Florence Nightingale – legendarisk för sin insats under Krimkriget på 1850-talet – samt hennes uggla med namnet Athena, som hon brukade bära omkring i sin kjolsficka. Fjäderskrudar, i fuskläder och pärlor, gick igen i såväl i tryckta t-shirts, axelok som kjolar. Mycket denim.
Nyligen var det dags för Stockholm Fashion Week. Igen. Denna gång dock med mindre fokus på mode och mer på inredningsnyheter för hösten/vintern 2013/14. Ett par veckor dessförinnan var det pressdagar i showroomen hos PR-byråerna. Många utställningar att besöka under alltför få dagar. Själv hann jag inte med att kolla in så mycket som önskat, tyvärr. Nedanstående urval väckte i alla fall mitt gillade:
En blommande solskensorange var det som mötte när jag på morgonen steg in hos 10-årsjubilerande Mateus, vars Portugaltillverkade keramik fick den mest färgsprakande ringblomsinramning genom den duktiga stylisten AgnetaTörnqvist. I det andra rummet, där syrenerna spred sin väldoft, gick porslins- & blomnyanserna i skiraste vitt. Smakfullt.
Tvärs över gården, hos textilföretaget Linum, var temat för en av de nya kollektionerna Stormy Weather; en dovare färgskala i petroleum, grått och blålila. Aubergine!
Linums sängkläder i bäckebölja väcker, som alltid, min förtjusning.
Indiska bjuder alltid på mycket och starka färger i sina inredningsdetaljer, såväl mjuka som textilier som hårda som glas och porslin. Denna gång med en svart flygel som fond.
Bland sängklädesföretaget Mille Nottis nyheter sågs paisleymönstrat respektive glencheckrutigt samt stilrena pipings. Gillar örngott med hålsömmar! Många kuddar i alla upptänkliga storlekar ska tydligen uppta sängen. Bra upplägg för kuddkrig, men lämnar inte mycket plats åt den/de som ska sova…
När det gäller bärbara textilier har Mildh Press en hel del kul för dam (Säby, United Nudes skoläckerheter m.m.) men, tyvärr, desto mindre för mig. Nytt är dock American Vintages herrlinje, ur vilken denna mjuka getskinnsjacka väckte habegär.
På Polhem PR växer å andra sidan herrkollektionerna och tar nu plats i ett eget rum! Moods of Norway fortsätter med att ta ut svängarna i färg och mönster – i deras kläder syns man garanterat! Amsterdambaserade Scotch and Sodas är bra på färger och mjuka material. Svensk(/turkiska) märket Abrage är för mig en intressant nykomling; rena linjer och med en bra prisbild. Och roliga accessoarer. Handskarna måste man ju bara ha i höst!
Tidigare i år presenterade även glasögonbågartillverkaren Luxottica sina nya kollektioner. En av Ray-Ban-modellerna var som skapad för min näsrot! Eller hur?
Med en ansenlig mängd ärgade bronsföremål från Kinas Hunan (/Henan)-provins inledde Östasiatiska museet igår sitt 50-årsjubileum. Öppningen förrättades av kungaparet, exakt ett halvsekel efter det att landets nuvarande regents farfar, Gustaf VI Adolf, invigde museet 1963 i flottans gamla Tyghus på Skeppsholmen.
Jubileumsåret börjar med två nya utställningar: Krigardrottningen och Kinas bronsålder respektive Kungens gåva.
Krigardrottningen i fråga hette Fu Hao och var den kinesiska historiens kanske mäktigaste kvinna, med t.o.m. större makt än Mao Zedongs änka Jiang Qing! Hon levde runt 1200 f.v.t. Likt den samtida egyptiska faraon Tutankhamon fick även Fu Hao en överdådigt inredd gravkrypta, som även den förblev orörd, läs oplundrad, och upptäcktes så sent som 1976. Fyra av de från kinesiska museer inlånade 140 bronserna som visas kommer från hennes grav.
Den andra utställningen, Kungens gåva, med underrubriken Gustaf VI Adolfs gåva till svenska folket, berättar om den gamle kungen som passionerad amatörarkeolog, samlare och kännare av östasiatisk konst och ostindiskt porslin samt hans betydelse för Östasiatiska museets tillkomst. Han var en pådrivande kraft för museets tillkomst till vilken han även donerade sin omfattande samling. Här visas praktföremål ur monarkens samlingar: kinesiska lacker, emaljer, broderier, jade samt keramikpjäser från Songdynastin.
Alltid välklädd, den snitsige Gustaf (VI) Adolf. Måhända föremål för ett framtida Stil i P1?!
I minglet efter den högtidliga invigningen deltog inte kungen och drottningen (klädd i ljusblå dräkt och tvåradig pärlcollier). Eller deras gäst, prins Henrik av Danmark, som passade på att titta på kineserier när han ändå var i stan för att förgylla helgens Danmarksturismsatsning i Kungsträdgården. Missa för övrigt inte att kolla in det vackra, danska kungaskeppet Dannebrogen, där hon ligger vid Strand Hotel, Nybrokajen.
Kungligheterna förutan fick vi inbjudna gemene män och kvinnor nöja oss med att dricka te/kaffe med en trio excellenser; ambassadörerna från Kina, Japan och Sydkorea. Blickfånget utgjordes av den pyramid bestående av 150 japanska pastelliga, handrullade rulltårtor, skapad av Yukiko Krigh från patisseriet Bisou Bisou. Minst lika dekorativa som ett 4 000 år gammalt ceremoniellt bronskärl från Erlitoukulturen, åtminstone för en i ämnet bronsåldern obevandrad gottegris!
Glada fötter/förtjusande skor har hon också, Yukiko!
Eftersom våren låter vänta på sig och med den det mesta av sociala utomhusaktiviteter så anpassade jag mig till rådande klimat och tog mig en liten galleri- & konsthallsvända häromdagen. Och dessa fick mig att ta fram kameran av gillande…
Leena Nio / AnnaElleGallery
Inledde hemmavid på det rätt nya AnnaElleGallery(Riddarg. 41) som visar den finska konstnären Leena Nios första soloutställning i Sverige, Casual Orders.
Meterstora målningar på kvinnohuvuden och -ansikten där fokus ligger på håret. Och det som (eventuellt) döljs därunder och som bara antyds bakom hårflätornas nästan taktilt, glansiga yta. Leena Nio målar i olja men tankarna går till någon slags blandteknik av fet oljekrita och realism. Snyggt. (t.o.m. 21 april)
……
Jan Liljeqvist / Strand Hotel
Vidare till Strand Hotel, Nybrokajen, där ett gäng målningar smyckar lobbyn och matsalen och där engagerande möten uppstår konst och människor emellan jämfört med galleriernas/konsthallarnas kliniska miljöer. Expressionistiska bilder i stark kolorit. Stiliserade bilar och bensinmackar i natten, en ensam man i en telefonkiosk. Ödsliga, urbana samtidsmiljöer, där hemligheterna ruvar i skuggorna och där människan är på undantag. Tänker på amerikanen Edward Hoppers bilder av ensamhetens USA.
Konstnären heter Jan Liljeqvist (1932–2003). Han ägnade hela sitt liv åt teckning och måleri men förblev trots det okänd under sin livstid. Postum uppmärksamhet är i alla fall bättre än ingen alls! (t.o.m. 20 juni)
……
Hallwylska Museet
I Hallwylska Museet på andra sidan Berzelii Park är det intimaste som visas upp – de hudnära plagg som bärs närmast kroppen. De onämnbara som underkläderna kallades fordom, speciellt då kvinnornas. Förstås. Utställningen Under ytan… om det onämnbara vid sekelskiftet 1900 är vad den heter; den visar underkläderna som formar kroppen, synen på skönhet och (o)hälsa samt inte minst, moral och sexualitet.
Vackra vintageunderställ finns för beskådan (toppbilden!), men även ett par fina exempel på samtidscouture. Informativa och underhållande utställningstexter, av bland andra Lotta Lewenhaupt, sätter plaggen i sina intressanta, historiska sammanhang.
Två anslående onämnbara från vår egen tid: Katarina Nymans vackert hudnära i spets och Lisa Laurell Amandonicos tuffa korsett i läder och meshtyg.Ett manligt exempel på det onämnbara?
Ett passa-på-tillfälle att även få sig en husesyn av Hallwylskas sov- och gästrumsvåning, som mer sällan ges tillträde till. (t.o.m. 25 augusti).
……
Finlandsinstitutet
Sasha Hubers ”Trophy II”
På Finlandsinstitutet (Snickarg. 4) pågår en utställning med den långa titeln Efter arken en ö: rapporter från Team B och som är inspirerad av den sydafrikanska författaren J. M. Coetzees bok Djurens liv. En grupputställning och en blandad kompott… Som om inte annat är värd ett snabbesök tack vare Sasha Hubers Antiloper, Trophy II, skapad av häftklamrar på björkträ!
……
Wetterling Gallery
Sista besöket i city blir på Wetterling Gallery (Kungsträdgården), där grupputställningen Now! visar verk av internationella konstnärskändisar som Ai Weiwei, Jeff Koons och Barbara Kruger mfl. Prisnivån är i paritet med deras status. Mycket hög. Francesco Vezzolis miniatyr (18x14x2 cm) nedan, en laserprint på duk, metalliskt broderi, akvareller och papper, i konstnärens egen ram kostar USD 42 000. Ex moms. Ex kvinnan i förgrunden.
