Akvaviten, det dill- och kumminkryddade brännvinet, vår dryckeskulturs klassiska signum. En omistlighet tätt förbunden med den skandinaviska gastronomin. Lika självskriven på julbordet som till påskmaten och kräftskivan. För att inte tala om till den förestående midsommarhelgens traditionsburna meny.
En liten försmak av denna bjöds det på i samband med lanseringen av tvenne nya akvaviter tillika varumärkesnyheter från Den ny Spritfabrik i Danmark: D Argentum och D Aurum (båda 40%). Världens första patenterade akvaviter, sägs de dessutom vara, och är resultatet av ett flerårigt forskningsprojekt, där man utvecklat en ny metod för maceration och destillering.
Den gemensamma nämnaren för dessa snapsnyheter är dillen, som bägge har som primärkrydda (ett hekto ekologisk krondill för en liter färdig akvavit). Den klara, vita D Argentum (silver på latin) är till sin karaktär oblygt dillig, ren och mild och gör sig utmärkt till sillar och laxen (samt i höst, till kräftorna, förstås). Den gyllene D Aurum (guld på latin) är samma destillat i grunden som har tillbringat sju månader på ekfat, vilket resulterat i mindre dillprägel och mer av typisk fatlagringskaraktär, som vaniljsötma. En smakrik akvavit som bör stå sig gott med bordets rökta och grillade rätter, men som ändå kanske bäst kommer till sin rätt som digéstif.
Lanseringslunchen med (pre)midsommartema ägde rum på Pontus!, som även komponerat den tänkt matchande menyn.
Kyld avokadosoppa med dillmarinerat krabbkött och chiliMatjessill med brynt smör, smaksatt med dill, hackat ägg, kokt färskpotatis samt dillfröbakad rågbrödskrutong
Förrättskombon var inte lyckad – dill i kubik! Alldeles för mycket och som helt förtog soppans övriga smaker. Silltallriken var bättre, god också med båda akvaviterna. Det dukade bordets dekorativa papperskreationer bar Bea Szenfelds kännetecken.
Mer av det estetiska: Snyggt formtänk också, såväl flaskorna som de underfundiga och även typografiskt ystra etiketterna.
Både D Argentum & D Aurum från Den ny Spritfabrik kostar 269 kr för 50 cl (finns i beställningssortimentet).
Ja, då har det varit modevecka i Stockholm. Igen. Denna gång under rubriken Mercedes Benz Fashion Week. Inte att förväxla med Svenska Moderådets Stockholm Fashion Week för ett par veckor sedan. Synd att dessa parter inte tycks kunna samsas under en och samma modevecka. Stockholm måste vara den enda staden med hela fyra modeveckor per år (sex om man räknar de sk. Retailers’ Week). MBFW varar i dagarna tre och är fullmatad med visningar, såväl catwalk-promenader som mer statiska utställningar. De förra endera på Berns eller i jättetältet i Kungsträdgården, medan de senare äger rum i den nya arenan för året, Bukowskis.
S/S 14, dvs. vår/sommarkollektionerna 2014, är vad som gäller denna gång. Bråda dagar för alla kallade: bransch, media, bloggare, fashionistas och hangarounds. Mycket att se. För att inte tala om att bli sedd! För även om själva visningarna äger rum inomhus/tälts så är väntan inför insläppen, snudd på lika spännande. Här hänger många som ägnat hela förmiddagen åt att styla sig för att visa upp sina mer eller mindre iögonenfallande outfits för alla fotografer, antingen de nu har professionellt långa teleobjektiv eller mer modesta iPhones, som gjorda för selfies. Vimmel-/blogg-/instagrambilderna väger tungt.
Själv hade jag planerat att fokusera på herrvisningarna, som denna gång var fler än på länge och dessutom med ett par nya designernamn. Tyvärr hann jag inte med dem alla. Å andra sidan fick jag syn på somt jag alls inte hade planerat att se. Sånt händer ju inte sällan (mig) under fullspäckade temaveckor som mode- & pressveckorna eller Möbelmässan/Designveckan.
En summering av det bästa. Först och främst: Bea Szenfelds oemotståndligt förtrollande haute papier couture-visning. Fantasifull, kreativ modeKONST! Förvisso inte särdeles bärbart, i alla fall inte i traditionell klädesplaggsbetydelse, men en vacker och ovanligt nog humoristisk syn för ögat. Samt kanske även en känga åt modebranschen. ”Make love not fashion”, som det stod på det vita inbjudningskortet, där en (pappers)snopp överraskande tittade fram när man öppnade det!
Det är inte ofta (den blaserade) publiken skrattar på en modevisning, men Bea Szenfelds papperskreationer och styling väckte ohöljd förtjusning.
…
Ingmar Bergmans karga Fårönatur och den holländske arkitekten Rem Koolhaas urbana arkitektur har inspirerat Roland Hjorth (dam) och Jonas Bladmo (herr) till Whyreds nya kollektion. Naturnära, luftigt, lätta material med mycket vitt. Också svart och beige. Flödande röd brokad, laxrosa samt en flirt med 60-talsretro i grönt stack ut i damkollektionen. Gillar!
…
Mer Bergman-påverkan… Även det förhållandevis nya och med stort intresse emotsedda namnet Erik Bjerkesjö (utbildad skodesigner och av Moderådet nominerad till Årets Rookie 2011) säger sig ha hämtat inspirationen till sin andra herrkollektion från regissörens och sitt eget Fårö. Skarpskurna silhuetter och välskräddat, i vitt, grått och bläck. Allt uppsytt i Italien, där han även är utbildad och bor. Notera det lila skomakarförklädet, denne skomakare förblir vid sin läst!
…
I en utställning (installation är kanske en bättre benämning?) på Gallery So Stockholm i Kungsan, visade kläddesignern Naim Josefi sin exklusiva damkollektionCHAOS Sensitive för Ljungbergs Factory. Det gamla textilföretaget har nyligen fått nya ägare som önskar bredda sortimentet från inredningstextil till konfektion. Designduon NyströmPersia har tagit fram det geometriska mönstret Salmiak, inspirerade av Sven Markelius’ mönster Pythagoras från 1950-talet. Med denna textil har den tidigare vinnaren av Project Runaway Sverige Josefi skapat sina storartade kreationer, en av veckans vackraste! Joe-Yves Asmar heter han som fixat läckra frisyrerna.
Den nätta klänningen ovan väger 30 kg, om du undrar
…
Ännu en presentation som stack ut på ett annorlunda, finfint vis var Cornelia Webbs exklusiva smyckeskollektion Made by the sea, beneath the surface, som visades i fyra akvarier med fiskar simmande omkring! En riktig havsskatt på BukowskisJuvelsalong för dagen.
Cornelia själv i akvariet!
…
På Bukowskis visades också en liten utställning ur två privatsamlares garderob med modehuset MaisonMartin Margiela-kollektion, huvudsakligen från 90-talet. Inramade, typiskt dekonstruerade plagg, printade replicas samt kläder på avigan kunde beskådas. Litet urval, snygg presentation.
I samband med pressvisningen halkade jag även in på en liten presentation av Margielas tre dofter ur serien Replica. Näsan fick stifta intim bekantskap med ett gäng doftstickor preparerade med bas- & toppnoter, som bulgarisk ros, lavendel, bergamott, rosépeppar… Bedövande!
…
Vad såg jag mer, värt att nämnas? Jo, just inte bara såg, utan fastmer hörde på Hunkydorys visning, gjorde jag den i Australien födda sångerskan Tiaan Williams som gav extra glans på catwalken med sin sång. Snyggt!
Tiaan Williams
…
Motsatsen, dvs. klart sämsta musiken ackompanjerade Cheap Mondays visning på Halwyllska Palatset. En kitschigt svulstig mix av syntoratorium och cembalo på latin-soundalike, och med en wailande baryton(?) vid sångmiken. Det hela avslutades med ett mord på drottning Didos vanligtvis så rörande klagan ur Henry Purcells opera Dido och Aeneas. Usch! Det vanligtvis förekommande, typiska för att inte säga standardiserade, electrobeatiga visningssoundtracket, som således mer eller mindre låter likadant överallt är självfallet inte värt att alls orda om.
…
Ytterligare två namn värda att nämna. Debutanten Edwin Trieu presenterade sin damkollektion med (en något för lång) visning på So Stockholm. Vitt, svart och grått, mönstrad chiffong, och med orange som accentfärg. Gillar särskilt hur han lekfullt mönsterpassat sina initialer i flertalet av plaggen. Elegant branding!
…
Sist, men egentligen först ut, var Jenny Grettve, som tjuvstartade Mercedes Benz Fashion Week S/S 14 med en gerillavisning jämte en pop-up-butik på Story Hotels Bar redan i söndags kväll. Grettve, som gärna hämtar inspiration från starka, fritänkande kvinnor ur historien, har för denna kollektion sporrats av den engelska sjuksköterskan Florence Nightingale – legendarisk för sin insats under Krimkriget på 1850-talet – samt hennes uggla med namnet Athena, som hon brukade bära omkring i sin kjolsficka. Fjäderskrudar, i fuskläder och pärlor, gick igen i såväl i tryckta t-shirts, axelok som kjolar. Mycket denim.
