Grön dag firas i svart

Idag, den 17 mars, infaller St. Patrick’s Day, Irlands nationaldag, till minne av skyddshelgonet Sankt Patrick, som bidrog till att kristna Irland. Som redskap för denna sin mission på 400-talet använde han treklövern, Shamrock, som sedan dess är den självklara, gröna symbolen för såväl öriket som alla irländare i förskingringen. Hela 70 milj. människor världen över beräknas ha irländska rötter, bland andra 40% av Australiens befolkning och 20% av USA befolkning, ca 35 miljoner amerikaner. Och det var faktiskt där, i Amerika, och inte på Irland, som man skulle kunna tro, som den första Saint Patrick’s Day-paraden ägde rum, då irländska soldater som tjänstgjorde i den engelska armén marscherade genom NYC, den 17 mars 1762. En manifestation som än idag är paradernas parad på Manhattan.

På Eire är denna dag en enda stor ekumenisk öfest. För att inte säga ölfest! Ty det som de flesta av oss förknippar med Irland, möjligtvis vid sidan av gräs, får, Joyce och whiskey är förstås den där svarta, rostat, fylligt smakrika, överjästa öltypen, med sina kaffe- och chokladtoner och markerade beska. Samt, inte att förglömma, krönt av den karaktäristiskt krämiga skumkronan förstås. Jo, den är snudd på Irlands nationaldryck, Guinness Extra Stout.

Inför St. Patrick’s Day gästade Mr. Fergal Murray, Guinness chefbryggmästare, Stockholm och matmötesplatsen Aveqia för stolt tala för sin vara och dess unikum. Det är det enda bryggeriet som rostar sin egen malt, har en egen jäst som klarar 24°, vilket leder till en kortare bryggningsprocess på endast 8 dagar. Ölets jämna kvalitet oavsett var man dricker sin Guinness, är ett annat mål, något som tillförsäkras genom att licensbryggerierna runt om i världen får köpa ett koncentrat av ölet. Företagets största exportmarknad är för övrigt inte Storbritannien eller USA, som man kanske kunde tro, utan faktiskt Nigeria!

En Guinness häller man inte bara upp så där, utan det krävs en viss finess för att få till det!
Ett glas av pintstorlek är rekommendabelt, som man vinklar i 45° och långsamt häller längs glassidan för att få en fin skumkrona. Låt därefter ölen vila en stund så att skumkronan stabiliseras.

Efter Master Brewer Fergals presentation, som inbegrep anvisningar hur man korrekt häller upp en Guinness  jämte provsmakning av brygderna i flaska och burkar (dock inget på fat) så vändes blickarna mot Daniel Engellau, silvermedaljör vid Årets Kock 2012, som stod beredd med ostronkniven och trenne till bredden fyllda byttor innehållandes blötdjur av bästa och fräschaste slag: två platta (Edulis) från Frankrike resp. Holland samt Fine de Claires från Bretagne.

Ostron & Guinness – får även en ostronskeptiker som matstylisten Victoria Nordström att våga…

Mums! Ostronens havsliga sälta parade sig på det mest fulländade vis med stoutens fylliga beska – de är som gjorda för varann!

Inte bara mina skal (vill jag tro)…

Och typ 25 ostron(…) senare avrundades denna goda & närande frukost inför St. Patrick’s Day med en Guinnessvariant av Coke Float, Stout Float, dvs. med vaniljglass i ölen.

Panta rei! Karin Berntson, ölutbildare på Carlsberg, häller upp efterrätten.

Efter denna mix av beska, sälta och sötma är det väl inte så konstigt att den slutbildens färgskala blev aningens pimpad! Lá Fhéile Pádraig Sona Daoibh!

Ich bin ein Berliner Cocktail

Earl Grey te och färska örter (salvia, mynta, timjan…). Egeninlagda marmelader och ditoblandade olika slags bär- & fruktsirap. Sockerlag på fläder. Bitters, även de hemgjorda. Naturliga råvaror. Äggviteskum. Is av god kvalitet. Och så spriten förstås! Vit äger, rom och gin. Samt, i detta sammanhang, självfallet: Absolut Vodka, gärna någon av de smaksatta. Det är det senaste på bardisken! Åtminstone i Berlin och baren Lebensstern, där Cordula Langer jobbar.

Hemkört! Inte spriten men väl smaksättarna.
Cordula Langer in the mix!

Under ett par marsveckor gör denna 28-åriga mixolog ett utbytesgästspel på Tjoget, vid ”nya” Hornstull. Förutom att blanda cocktails så höll hon även en liten trendspaning för några av sina svenska bartenderkolleger om vad som händer bakom & framför bardisken hemma i Tyskland.

Där pågår en renässans för klassiska cocktails, gärna från 20-talets förbudstidens USA: Old Fashion, Gimlet, Sidecar, Highball… Vilket även går igen i Fräulein Langers (yrkes)klädsel.

Cosmopolitanvariant på Absolut Raspberri och tranbärsjuice, toppas med ett salviablad.

Alltför tillkrånglade drinkar bör undvikas, max sex ingredienser. Kombinationen mat och cocktails är inte given, men det missionerade också Cordula Langer för. Och kanske det viktigaste: gästen är och ska känna sig i centrum, viktigt med ögonkontakt. Ett mantra numera för alla inom servicenäringen, kaffebaristor såväl som bartendrar!

Färglöst brännvin i grälla färger

Stockholmsnatt – häftad och uppåt väggarna!

En av (de återstående) anledningarna att läsa SvD:s alltmer förtunnade kulturbilaga på fredagarna är seriestrippen Stockholmsnatt, den ofta klarsynt träffsäkra samtidsskildringen av det trendkänsliga Stockholm, där hipsterlivets ängsliga vedermödor runt Nytorget porträtteras på ett ömsint, roande vis och inte utan satiriska inslag.

För fem år sedan kom den tecknade serien för första gången även i seriealbumsform och i kväll var det boksläpp & vernissage på Riche för musikjournalisten Stefan Thungrens och illustratören Pelle Forsheds tredje seriealbum i serien, Stockholmsnatt 3. De tidigare klubbkidsen möter nu en ny verklighet där de (tidigare) hippa idealen bryts mot livet som småbarnsförälder. Medelåldern väntar…

Duon bakom den tecknade samtidsskildringen, Stefan Thungren & Pelle Forshed, med nya boken.

LEX Pop-Up

error: Content is protected !!