Restauranggalan är tävlingen som prisar och hyllar förebilder, innovatörer och inspiratörer i branschen: kockar, sommelierer, servitörer, bartendrar, krögare, leverantörer… Det är en av årets stora branschfester, jämte White Guide-galan (och Årets Kock).
Vid en sittande trerätters/timmars-middag för 450 gäster utsågs i går vinnarna vid Restauranggalan 2013 på Cirkus i Stockholm. Priser delades ut i 15 kategorier. Tommy Myllymäki, Sveriges representant i Bocuse d’Or 2014, stod för menyn, konferencier var Martina Haag.
Restauranggalan – middagsmenyn
Två goda rätter och en ogod på Restauranggalan: Salmalax pocherad i soja med musslor, musselemulsion, gröna ärtor med pepparrot, inlagd kålrabbi och havssallad / Rödvinsbräserad högrev med helstekta och tryfferade rotfrukter samt brynt smör / Nyponkrämen med sorbet på ingefära och sockervadd var roligare att leka med än att äta.
Själv hade jag turen att bli placerad vid samma bord som mannen som kom att motta det sista och det mest aktningsvärda av aftonens alla priser, Årets Krog: Daniel Berlin. Hans 16-platsers lilla mattempel i Skåne Tranås (300 invånare) utsågs så sent som i våras också till Årets Matupplevelse av White Guide. Följaktligen en given destination för nästa måltidsutflykt!
Daniel Berlin och två av hans medarbetare, souschefen Erik Andersson och matsalsansvariga Ellinor Lindblom
Ett urval av de övriga vinnarna, f.v. Årets Ölutvecklare Henok Fentie (Omnipollo), Årets Inspiratör Ricard Constantinou (Panini, K25), Årets Barkoncept Tjoget/Linje Tio, Årets Sommelier Sören Polonius (F12), Årets Krögare Stefan Karlsson (Fond Restaurang & Bar, Gbg).
Restauranggalan arrangeras, för sjätte året i rad, av tidningen Restauranger & Storkök i samarbete Svenska Kockars Förening, Svenska Sommelierföreningen och Sveriges Bartenders Gille m.fl.
I veckan samlades alla älskare och samlare av klockor, armbandsursfetischister och urofiler i Spegelsalen på Grand Hôtel för att begå, begapa och beundra Sveriges största klockevenemang, Watchout Event. Med Pol Roger-champagne i glasen (endast det bästa är gott nog vid en tilldragelse som denna!) minglades det bland ypperliga, dyrbara schweiziska ur(hant)verk som prålade lockande innanför pansarglasmontrarna. Såväl klassiker som de senaste modellerna, från tunnaste eleganta skelletur till machoblaffiga boetter med extra allt vad funktioner beträffar. Rostfritt, guld i diverse färgnyanser eller titan. Tourbillon, Guilloche, QP är några av facktermerna som avgör prislappen. Samt mängden bling-bling förstås. Även om de har ett oprytt yttre har dock klockorna på denna kvalitetsnivå nämligen gott om juveler i urverkets lager.
Favoriten min är nog ändå den tidlöst(!) eleganta och vändbara Art Deco-klassikern, Jaeger-LeCoultre Reverso. Gärna i sitt grundutförande: i stål med rektangulär, ljus tavla och blånerade visare samt strutsarmband. Just en sådan som jag har 🙂
Förutom ögonfägnaden av alla enastående tidmätare fick vi även njuta av Kungliga Baletten i Timmarnas dans. Tåspets, tyll & Haute Horlogerie i skön förening.
Initiativtagare till Watchout Event är Nymans Ur 1851 och Krons Ur.
vid vernissagen, utanför designern Alexander Lerviks showroom på Klevgränd ovan Slussen. Lokalen har för tillfället tömts på sin ordinarie kontorsinredning för att omskapas till ett pop-up-galleri, där 15 av Lerviks stolar hänger. Ja, hänger, inte står, eftersom det är foton av stolarna som visas på denna utställning. 15 x 15 x 15, som uttydes 15 years, 15 photographers, 15 chairs, är en exposé över Lerviks 15 framgångsrika år som möbelformgivare. 15 namnkunniga svenska och internationella fotografer har fått fria händer att avbilda varsin stol ur Lerviks produktion. Tanken bakom detta projekt är också att tänja på gränserna kring produktfotografi.
En av mina favvobutiker när ”gå bort-/födelsedagspresenter” ska till att inhandlas är DesignTorget. Här hittar man alltid något nytt, kul och annorlunda i det vida och blandade sortimentet av inredning, kökstillbehör, prydnadsföremål, småsaker m.m. Att företaget dessutom samarbetar med designskolor som Konstfack, Beckmans och HDK samt tillhandahåller en marknadsplats för unga, oetablerade formgivare gör inte saken sämre.
För jämnt 20 år sedan öppnade DesignTorget sin första butik vid Sergels Torg. Något som igår kväll firades med ett födelsedagskalas i de nya, rymliga kontorslokalerna på Kungsholmen. Grattis och tack för en förträfflig fest!
Dessa Parismotivlackade naglar (jämte Kama Sutra-kaméringen) sitter på glasögondesignern Patty Perreira. På väg till den stora optikmässan, Silmo, i Frankrikes huvudstad gjorde hon ett stopp i Stockholm för att hos optikern Bågar & Glas lansera sin nya kollektion sol/glasögon. Barton Perreira, som det står på skalmarnas insida, är redigt hypat bland celebriteterna hemma i L.A. Där, vid strandpromenaden i Venice, får de också sin form, medan tillverkningen fullbordas för hand i Japan.
Patty Perreira var tidigare chefsdesigner på det mycket framgångsrika glasögonmärket Oliver Peoples, innan hon 2007 etablerade sitt eget märke, Barton Perreira.
Och när alla modevisningarna MBFW-SS14 var över för dagen vidtog alla efterfester! Fast då blir bilderna av mer privat natur… Fast ett par kan jag nog ändå dela med mig av.
Madeleine Solo Rapp i baren
Och sen var det dags att gå hem. För att dagen därpå börja om igen! Ingen rast och ingen ro under Modeveckan.
Ja, då har det varit modevecka i Stockholm. Igen. Denna gång under rubriken Mercedes Benz Fashion Week. Inte att förväxla med Svenska Moderådets Stockholm Fashion Week för ett par veckor sedan. Synd att dessa parter inte tycks kunna samsas under en och samma modevecka. Stockholm måste vara den enda staden med hela fyra modeveckor per år (sex om man räknar de sk. Retailers’ Week). MBFW varar i dagarna tre och är fullmatad med visningar, såväl catwalk-promenader som mer statiska utställningar. De förra endera på Berns eller i jättetältet i Kungsträdgården, medan de senare äger rum i den nya arenan för året, Bukowskis.
S/S 14, dvs. vår/sommarkollektionerna 2014, är vad som gäller denna gång. Bråda dagar för alla kallade: bransch, media, bloggare, fashionistas och hangarounds. Mycket att se. För att inte tala om att bli sedd! För även om själva visningarna äger rum inomhus/tälts så är väntan inför insläppen, snudd på lika spännande. Här hänger många som ägnat hela förmiddagen åt att styla sig för att visa upp sina mer eller mindre iögonenfallande outfits för alla fotografer, antingen de nu har professionellt långa teleobjektiv eller mer modesta iPhones, som gjorda för selfies. Vimmel-/blogg-/instagrambilderna väger tungt.
Själv hade jag planerat att fokusera på herrvisningarna, som denna gång var fler än på länge och dessutom med ett par nya designernamn. Tyvärr hann jag inte med dem alla. Å andra sidan fick jag syn på somt jag alls inte hade planerat att se. Sånt händer ju inte sällan (mig) under fullspäckade temaveckor som mode- & pressveckorna eller Möbelmässan/Designveckan.
En summering av det bästa. Först och främst: Bea Szenfelds oemotståndligt förtrollande haute papier couture-visning. Fantasifull, kreativ modeKONST! Förvisso inte särdeles bärbart, i alla fall inte i traditionell klädesplaggsbetydelse, men en vacker och ovanligt nog humoristisk syn för ögat. Samt kanske även en känga åt modebranschen. ”Make love not fashion”, som det stod på det vita inbjudningskortet, där en (pappers)snopp överraskande tittade fram när man öppnade det!
Det är inte ofta (den blaserade) publiken skrattar på en modevisning, men Bea Szenfelds papperskreationer och styling väckte ohöljd förtjusning.
…
Ingmar Bergmans karga Fårönatur och den holländske arkitekten Rem Koolhaas urbana arkitektur har inspirerat Roland Hjorth (dam) och Jonas Bladmo (herr) till Whyreds nya kollektion. Naturnära, luftigt, lätta material med mycket vitt. Också svart och beige. Flödande röd brokad, laxrosa samt en flirt med 60-talsretro i grönt stack ut i damkollektionen. Gillar!
…
Mer Bergman-påverkan… Även det förhållandevis nya och med stort intresse emotsedda namnet Erik Bjerkesjö (utbildad skodesigner och av Moderådet nominerad till Årets Rookie 2011) säger sig ha hämtat inspirationen till sin andra herrkollektion från regissörens och sitt eget Fårö. Skarpskurna silhuetter och välskräddat, i vitt, grått och bläck. Allt uppsytt i Italien, där han även är utbildad och bor. Notera det lila skomakarförklädet, denne skomakare förblir vid sin läst!
…
I en utställning (installation är kanske en bättre benämning?) på Gallery So Stockholm i Kungsan, visade kläddesignern Naim Josefi sin exklusiva damkollektionCHAOS Sensitive för Ljungbergs Factory. Det gamla textilföretaget har nyligen fått nya ägare som önskar bredda sortimentet från inredningstextil till konfektion. Designduon NyströmPersia har tagit fram det geometriska mönstret Salmiak, inspirerade av Sven Markelius’ mönster Pythagoras från 1950-talet. Med denna textil har den tidigare vinnaren av Project Runaway Sverige Josefi skapat sina storartade kreationer, en av veckans vackraste! Joe-Yves Asmar heter han som fixat läckra frisyrerna.
Den nätta klänningen ovan väger 30 kg, om du undrar
…
Ännu en presentation som stack ut på ett annorlunda, finfint vis var Cornelia Webbs exklusiva smyckeskollektion Made by the sea, beneath the surface, som visades i fyra akvarier med fiskar simmande omkring! En riktig havsskatt på BukowskisJuvelsalong för dagen.
Cornelia själv i akvariet!
…
På Bukowskis visades också en liten utställning ur två privatsamlares garderob med modehuset MaisonMartin Margiela-kollektion, huvudsakligen från 90-talet. Inramade, typiskt dekonstruerade plagg, printade replicas samt kläder på avigan kunde beskådas. Litet urval, snygg presentation.
I samband med pressvisningen halkade jag även in på en liten presentation av Margielas tre dofter ur serien Replica. Näsan fick stifta intim bekantskap med ett gäng doftstickor preparerade med bas- & toppnoter, som bulgarisk ros, lavendel, bergamott, rosépeppar… Bedövande!
…
Vad såg jag mer, värt att nämnas? Jo, just inte bara såg, utan fastmer hörde på Hunkydorys visning, gjorde jag den i Australien födda sångerskan Tiaan Williams som gav extra glans på catwalken med sin sång. Snyggt!
Tiaan Williams
…
Motsatsen, dvs. klart sämsta musiken ackompanjerade Cheap Mondays visning på Halwyllska Palatset. En kitschigt svulstig mix av syntoratorium och cembalo på latin-soundalike, och med en wailande baryton(?) vid sångmiken. Det hela avslutades med ett mord på drottning Didos vanligtvis så rörande klagan ur Henry Purcells opera Dido och Aeneas. Usch! Det vanligtvis förekommande, typiska för att inte säga standardiserade, electrobeatiga visningssoundtracket, som således mer eller mindre låter likadant överallt är självfallet inte värt att alls orda om.
…
Ytterligare två namn värda att nämna. Debutanten Edwin Trieu presenterade sin damkollektion med (en något för lång) visning på So Stockholm. Vitt, svart och grått, mönstrad chiffong, och med orange som accentfärg. Gillar särskilt hur han lekfullt mönsterpassat sina initialer i flertalet av plaggen. Elegant branding!
…
Sist, men egentligen först ut, var Jenny Grettve, som tjuvstartade Mercedes Benz Fashion Week S/S 14 med en gerillavisning jämte en pop-up-butik på Story Hotels Bar redan i söndags kväll. Grettve, som gärna hämtar inspiration från starka, fritänkande kvinnor ur historien, har för denna kollektion sporrats av den engelska sjuksköterskan Florence Nightingale – legendarisk för sin insats under Krimkriget på 1850-talet – samt hennes uggla med namnet Athena, som hon brukade bära omkring i sin kjolsficka. Fjäderskrudar, i fuskläder och pärlor, gick igen i såväl i tryckta t-shirts, axelok som kjolar. Mycket denim.
När solen strålar och kvicksilvret tangerar 25 grader (i skuggan) söker man sig gärna till ett trevligt vattenhål för ett isimmigt glas med förfriskande innehåll. Exempelvis en myntapyntad romstinn mojito? Om så, bör man med fördel snarast ta sig till Norrmalstorgskrogen Vau de Villes baksida. Där har Mojito Embassy just etablerat sig för ett tvådagars gästspel i Stockholm. Detta med något så ovanligt som en pop-up-bar, nischad på endast en drink: mojiton, som du får blanda till alldeles själv!
Öl- och spritmärken har länge haft egna flaggskeppsbarer, men här har specialiseringen tagit ytterligare ett steg. Det är det statliga kubanska rommärket Havana Club (hälftenägt av franska Pernod Ricard) som reser Europa runt med en prefabricerad uteservering à La Habana, Mojito Embassy alltså. “Kubanska” bartendrar, cantineros, står redo med vagnar fyllda av mynta, lime och ljus rom för att assistera vid blandningen av den perfekta, autentiska mojiton. Som i baren La Bodeguita del Medio i Havannas gamla stad, där Ernest Hemingway gärna avnjöt sin, samt även gav drinken internationell spridning med hjälp av sina romaner.
God kubansk/karibisk mat serveras också. På smygpremiären av denna ambassad för mojiton deltog även mer officiella ambassadörer, från de Latinamerikanska staterna. Alla med cigarr i mun, rökverk tillhandahållna av deras kubanske kollega, H.E. Señor Francisco Florentino (med glas i hand).
Ett kul och smart koncept! Och något större drickmotstånd mot en, eller för den delen flera, läskande mojitor är det svårt att uppbringa. Läskande alltså, inte blaskig – så ta det försiktigt med sodan! Mojito Embassy har öppet idag fre & i mgn lö. I kväll också med ett liveset med Combo de la Musica med talangfulla sångerskan Kristin Amparo.
En gång om året, i slutet av september, brukar jag sätta mig på bussen mot Nacka Strand för att tillsammans med andra ölgillare besöka den obligatoriska, för att inte säga oumbärliga, Stockholm Beer & Whisky Festival.
Sannolikt lär besöken till Nacka Strandsmässan bli mer frekventa framöver när festivalgeneralskan Marianne Wallberg har tagit över hela driften av den mässanläggning som hon för 22 år sedan anlitades som konsult för att sätta fart på. Fart blev det förvisso, inte minst genom den årligt återkommande Ölfestivalen, en succé som sedan dess vuxit till ytterligare med whisky och andra goda destillat. Framtidsplanerna för vad mässan ska hysa är ännu i sin linda, men nya evenemang med fokus på mat, dryck och livsnjutning, är vad Marianne har i tankarna.
Jo, den entusiasmerande entreprenören Marianne Wallberg har inga pensionstankar. Vid nyss fyllda 60 – grattis! – har hon just erhållit sitt diplom från Poppius journalistskola. Igår bjöd hon sina vänner, medarbetare och partners på en stor(/stilad) invigningsfest i sina nygamla lokaler.
Allra som först en klurig tipspromenad/husesyn där leverantörer och samarbetspartners bjöd på ät- & drickbara aptitretare vid kontrollerna. Vid en av dessa väntade aftonens mest kittlande upplevelse: hudnärkontakt av den tredje graden med en chilensk fågelspindel! Och dennes husse, Jonas Wahlström, från Skansenakvariet.
Sedan satte vi oss till bords och lät oss väl smaka av buffén, signerad KC Wallberg (Gubbhyllan, Skansen). Efter ett par timmars taffel, tal och prisutdelning öppnade Champagnebaren och Clabbe körde igång sitt 80-tals-disco in i natten.
Tack, Marianne, för en väldisponerat lyckad fest – gott, generöst och angenämt! Och ett bästa lycka till med din NackaStrandsMässan! Ser fram emot ett snart återbesök ”på riktigt”.
PS. Du som läser detta och inte känner MW och nu nyfiket undrar hur hon ser ut, så står hon med ett glas i hand två bilder upp, ”busvisslingen”
