Kategoriarkiv: Sprit

¡Mojitos para todos!

När solen strålar och kvicksilvret tangerar 25 grader (i skuggan) söker man sig gärna till ett trevligt vattenhål för ett isimmigt glas med förfriskande innehåll. Exempelvis en myntapyntad romstinn mojito? Om så, bör man med fördel snarast ta sig till Norrmalstorgskrogen Vau de Villes baksida. Där har Mojito Embassy just etablerat sig för ett tvådagars gästspel i Stockholm. Detta med något så ovanligt som en pop-up-bar, nischad på endast en drink: mojiton, som du får blanda till alldeles själv!

Öl- och spritmärken har länge haft egna flaggskeppsbarer, men här har specialiseringen tagit ytterligare ett steg. Det är det statliga kubanska rommärket Havana Club (hälftenägt av franska Pernod Ricard) som reser Europa runt med en prefabricerad uteservering à La Habana, Mojito Embassy alltså. “Kubanska” bartendrar, cantineros, står redo med vagnar fyllda av mynta, lime och ljus rom för att assistera vid blandningen av den perfekta, autentiska mojiton. Som i baren La Bodeguita del Medio i Havannas gamla stad, där Ernest Hemingway gärna avnjöt sin, samt även gav drinken internationell spridning med hjälp av sina romaner.

God kubansk/karibisk mat serveras också. På smygpremiären av denna ambassad för mojiton deltog även mer officiella ambassadörer, från de Latinamerikanska staterna. Alla med cigarr i mun, rökverk tillhandahållna av deras kubanske kollega, H.E. Señor Francisco Florentino (med glas i hand).

Ett kul och smart koncept! Och något större drickmotstånd mot en, eller för den delen flera, läskande mojitor är det svårt att uppbringa. Läskande alltså, inte blaskig – så ta det försiktigt med sodan! Mojito Embassy har öppet idag fre & i mgn lö. I kväll också med ett liveset med Combo de la Musica med talangfulla sångerskan Kristin Amparo.

Cocktailblomma

Penséer, penséer – överallt blommar de på sistone! På sushi, på strömming och nu även i sprit. Inte bara dekorativ utan också ät/drickbar. Här i välkomstdrinken till invigningsfesten för Grand Escaliers innergård, Le Jardin (Humlegårdsg.). En variant på cocktailen French 75 (gin, champagne – här crémant de Bourgogne, lemon juice, socker). Jag gillar penséer så jag drack tre.  #xtravälkommen

Mandelmixtur

Disaronno Mixing Star

Flambera en uppskuren ananas i 3 cl Disaronno. Muddla. Fyll på med 3 cl Ron Zacapa och 2 cl lime juice samt 1,5 tesked riven muskotnöt. Skakas kraftfullt, silas och serveras i ett isat glas. Dekorera med ananasblast.

Receptet på drinken som vann årets upplaga av tävlingen Disaronno Mixing Star, vars svenska final avgjordes på BarAkademin igår. The D is silent har Jonas Cofield, bartender på Grand Hôtel, kallat sin vinnande originalcocktail, inspirerad av Quentin Tarantinos senaste film Django Unchained. Reglerna föreskriver de tävlande till att låta sig inspireras av en film till sin signaturdrink.

Det var förstås inte bara receptet som vann juryns gillande. Jonas imponerade även i sitt avancerade tillredande, säkra serverande jämte den avspända presentationen av sin cocktail. En drink med smak av amerikanska Södern (där Django Unchained utspelar sig); och där de söta, tropiska frukttonerna i amaretton och den lagrade, smakrika romen balanseras av den färska ananasens syra och det aromatiska i muskoten. Finns inom kort att beställa på jobbet hans, Cadierbaren, lovar Jonas.

Helt otippad segrare är Jonas Cofield inte, han vann nämligen denna tävling även i fjol! Nu får han resa till Amsterdam och tävla vidare mot ett gäng andra nationsvinnande finalister för att eventuellt som totalchampion få fara till Venedig, som deltagare vid Filmfestivalen senare i år.

Bakom den internationella bartendertävlingen The Mixing Star står amaretto(/mandel)likören Disaronno.

Ich bin ein Berliner Cocktail

Earl Grey te och färska örter (salvia, mynta, timjan…). Egeninlagda marmelader och ditoblandade olika slags bär- & fruktsirap. Sockerlag på fläder. Bitters, även de hemgjorda. Naturliga råvaror. Äggviteskum. Is av god kvalitet. Och så spriten förstås! Vit äger, rom och gin. Samt, i detta sammanhang, självfallet: Absolut Vodka, gärna någon av de smaksatta. Det är det senaste på bardisken! Åtminstone i Berlin och baren Lebensstern, där Cordula Langer jobbar.

Hemkört! Inte spriten men väl smaksättarna.
Cordula Langer in the mix!

Under ett par marsveckor gör denna 28-åriga mixolog ett utbytesgästspel på Tjoget, vid ”nya” Hornstull. Förutom att blanda cocktails så höll hon även en liten trendspaning för några av sina svenska bartenderkolleger om vad som händer bakom & framför bardisken hemma i Tyskland.

Där pågår en renässans för klassiska cocktails, gärna från 20-talets förbudstidens USA: Old Fashion, Gimlet, Sidecar, Highball… Vilket även går igen i Fräulein Langers (yrkes)klädsel.

Cosmopolitanvariant på Absolut Raspberri och tranbärsjuice, toppas med ett salviablad.

Alltför tillkrånglade drinkar bör undvikas, max sex ingredienser. Kombinationen mat och cocktails är inte given, men det missionerade också Cordula Langer för. Och kanske det viktigaste: gästen är och ska känna sig i centrum, viktigt med ögonkontakt. Ett mantra numera för alla inom servicenäringen, kaffebaristor såväl som bartendrar!

Färglöst brännvin i grälla färger

En försmak av Nordic Cool 2013

Igår öppnade det sympatiska amerikanska ambassadörsparet Mark & Natalia Brzezinski sitt Stockholmsresidens för en mottagning för att fira in den förestående Nordic Cool 2013, en brett och ambitiös anlagd, månadslång nordisk festival för scenkonst, musik, form, litteratur, film och mat, och som äger rum på Kennedy Center for the Performing Arts, i Washington DC.

Bland gula & blå vodkadrinkar (ananasjuice resp. blå curaçao), kanapéer på laxsashimi med grönkål, älgfärsbullar, västerbottenspaj och ragu på karljohansvamp, minglade bland andra kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth och de nordiska ambassadörerna i Sverige.

För musikdivertissement – till förgrundssorlet – stod jazzartisterna Lina Nyberg & Ludvig Berghe.

 

Lika god som grann

Den italienska klassikern Americano: Campari, söt röd vermouth, litet sodavatten samt en halv apelsinskiva till garnityr. Den skapades på 1860-talet av barägaren Gaspare Campari i Milano, under namnet Milano-Torino. Milano-Torino bestod av de två ingredienserna Campari Bitter och söt vermouth, som producerades i städerna Milano respektive Turin (därav drinkens namn). Italienarna toppade gärna drinken med sodavatten för att göra den lättare, vilket resulterade i denna Americano. Exakt varför drinken fick namnet Americano är oklart. Legenden säger att det var för att besökande amerikanska turister blev särskilt förtjusta i drinken. En alternativ förklaring är att Americanon fick sitt namn av det italienska ordet amaro, som betyder bitter.

Vad som hände när en bartender i Florens 1919 hällde gin i sin Americano kan du läsa om här!

Different different but same

Häromkvällen bjöd The Absolut Company till spritfest på Ljunggrens! Detta med anledning av att den senaste nyheten, Absolut Unique, som efter att tidigare i höst lanserats på världens flygplatser nu också tar hyllplats på vårt inhemska Systembolag, där den under en månad ersätter den vanliga Absolut-vodkan.

Och det unika med denna produkt är således inte innehållet – samma gamla okryddade brännvin – utan den framgångsrika vodkans hölje, dvs. buteljen. Ingen flaska är nämligen den andra lik, utan varje flaska är numrerad och har ett unikt utseende som är framtaget genom en manuell och mekaniskt styrd process som bland annat involverar färgpistoler. Inalles fyra miljoner flaskor(!) har sprejmålats vid bandet, som enligt ryktena kom att likna mer en konstateljé än en fabrik.

Ingen dum idé, inte minst i beaktande av hur många kända konstnärer som genom åren satt sin prägel på Absolutflaskan. Men denna gång är det alltså Absolut själv som är konstnären!

Bartenders in the mix

Absolut Punch var drinken för kvällen på Ljungans. Vodka, Cederlunds Caloric punsch, lime- & grapejuice och honungssockerlag.

Taking it isi

Och om du skakar fler än du hinner dricka för stunden så häll överflödet över ett isblock tills du hinner ifatt!

Didrik Willes fyller glaset

Bubbel

Grand Hôtels pampiga Spegelsal är ännu en gång omdanad till en vinexpo, denna gång under rubriken Franska Vindagen. Tjoget utställare är representerade med alla sina Vins de Alsace, Beaujolais, Bordeaux, Bourgogne, Chablis, Champagne, Languedoc-Roussillon, Loire, Rhône…
Mycket att prova, för mycket för ett par eftermiddagstimmar, så nöjde jag mig med de vita för dagen, framför allt då de där som jäser (en andra gång) i en bullig flaska och som oftast består av en blandning av druvorna Chardonnay, Pinot Noir & Pinot Meunier.

Och tråkigare drycker än äkta champagne kan man ju fukta strupen med… Som ju Winston Churchill lär(?) ha sagt: ”Champagne ska vara torr, kall & gratis”. Vilket är en högst adekvat beskrivning på tingens tillstånd här bland alla uppkorkade Brutar & Roséer.

På tal om Sir Winston så har han även fått ge namnet åt en av mina absoluta favvo-champis-préstiger. Historien bakom denna hommage är värd att berätta: 1908 köpte Churchill, som då var Storbritanniens handelsminister, sin första flaska av märke Pol Roger. Denna champagne skulle följa honom genom livet och när han dog 1965 hedrades han av champagnehuset i fråga med en sorgkant på alla flaskor som såldes i UK. 30 år efter statsmannens (& citatmaskinens!) död lanserade det ännu familjeägda Pol Roger sin prestigechampagne Cuvée Sir Winston Churchill. (1090 kr för årgång 99)

”Remember gentlemen, it’s not just France we are fighting for, it’s Champagne!” (Churchill, WWI)

Habillé en pourpre!
Ögonfägnad: Taittinger Nocturne har klätts om och ser from. nu/snart så här fräck ut! (359-)

Franska Vindagen avrundades med lite avec…

Tesserons prestigecognac kommer i fyra årgångar, varav den äldsta, Lot Nº29 XO Exception, innehåller druvsprit från 1906-29 (3 357 kr för 70 cl). I den yngsta, Lot Nº90, finns destillat från 80-talet (632-).
Dessbättre finns dessa fyra även samlade i en förpackning om 5 cl:s miniatyrer, perfekt för en provning för ett mindre sällskap (514 kr)

Santé!