Kategoriarkiv: Bageri/Konditori

Tjejmys med Baileys

Chartreuse, Bénédictine, Bols, Cointreau, Grand Marnier, Strega, Kahlua, Lakka… Välkända namn för dem som uppskattar likörer. Förr dracks dessa ofta som en digestif till kaffet; gärna av kvinnor, medan mannen av tradition tog sig en kupa eldig cognac. Dryckesmönster förändras emellertid och kaffe avec åtnjuter nu för tiden ingen större efterfrågan. Konsumtionen av dessa av frukter, bär och örter smaksatta, söta spritdrycker har minskat avsevärt under de senaste decennierna. Efter att tidigare ha varit stolta varumärkessolitärer i baren har likörerna reducerats till att väsentligen bli anonymare ingredienser i olika cocktails. Ett komplement i mixen.

Världens bäst säljande likör – drygt 80 miljoner flaskor/år – heter Baileys Original Irish Cream, den krämiga gräddlikören på whiskeybas. En fjärdedel av all grädde som årligen framställs på Irland används till Baileys olika Cream-likörvarianter!

Det bästsäljande originalet sägs också vara en av världens mest populära likörer bland kvinnor. Som en följd av detta öppnar Baileys en exklusiv julbar för kvinnor nu till helgen på Esque i Sturegallerian. Där är det tänkt att kvinnfolket ska kunna ta en time-out i julstressen, medan de njuter av den speciellt framtagna drinken, Baileys’ Christmas Serve, och den nyskapade juliga kladdkakan. Dessutom kan man även få sin make-up tillfixad!

Häromdagen var jag (och ett gäng bloggande tjejer/lifestyle-journalissor) bjudna på en liten försmak. Esques barchef Martin Elmquist skakade fram sin gräddkoliga signaturdrink, medan Josefine Baummann, från Chokladfabriken och Årets konditor 2011, serverade sin chokladiga kladdkaka med smak av kardemumma och toppad med Baileys-tryffel. Jodå, även en man förmår koppla av under dessa goda förutsättningar!

Recept på Baileys Christmas Serve:
4 cl Baileys Original/2,5 cl irländsk whiskey/6 cl mandelmjölk/1,25 cl björnbärslikör/2 stänk Amargo Chuncho Bitters. Skaka med is, sila och servera med riven mörk choklad.

Baileys Julbar på Esque är öppen denna fre 20/ – sön 22/, kl. 15.30-01.

Bonus för kakmonster! Tar man en bild från Baileys Julbar, instagrammerar den taggad #tjejmys, bjuds man på en extra kakbit om man visar upp den för servisen!

Östasiatiska museet firar jubileum i brons och rulltårta

Med en ansenlig mängd ärgade bronsföremål från Kinas Hunan (/Henan)-provins inledde Östasiatiska museet igår sitt 50-årsjubileum. Öppningen förrättades av kungaparet, exakt ett halvsekel efter det att landets nuvarande regents farfar, Gustaf VI Adolf, invigde museet 1963 i flottans gamla Tyghus på Skeppsholmen.

Jubileumsåret börjar med två nya utställningar: Krigardrottningen och Kinas bronsålder respektive Kungens gåva.

Krigardrottningen i fråga hette Fu Hao och var den kinesiska historiens kanske mäktigaste kvinna, med t.o.m. större makt än Mao Zedongs änka Jiang Qing! Hon levde runt 1200 f.v.t. Likt den samtida egyptiska faraon Tutankhamon fick även Fu Hao en överdådigt inredd gravkrypta, som även den förblev orörd, läs oplundrad, och upptäcktes så sent som 1976. Fyra av de från kinesiska museer inlånade 140 bronserna som visas kommer från hennes grav.

Den andra utställningen, Kungens gåva, med underrubriken Gustaf VI Adolfs gåva till svenska folket, berättar om den gamle kungen som passionerad amatörarkeolog, samlare och kännare av östasiatisk konst och ostindiskt porslin samt hans betydelse för Östasiatiska museets tillkomst. Han var en pådrivande kraft för museets tillkomst till vilken han även donerade sin omfattande samling. Här visas praktföremål ur monarkens samlingar: kinesiska lacker, emaljer, broderier, jade samt keramikpjäser från Songdynastin.

Alltid välklädd, den snitsige Gustaf (VI) Adolf. Måhända föremål för ett framtida Stil i P1?!

I minglet efter den högtidliga invigningen deltog inte kungen och drottningen (klädd i ljusblå dräkt och tvåradig pärlcollier). Eller deras gäst, prins Henrik av Danmark, som passade på att titta på kineserier när han ändå var i stan för att förgylla helgens Danmarksturismsatsning i Kungsträdgården. Missa för övrigt inte att kolla in det vackra, danska kungaskeppet Dannebrogen, där hon ligger vid Strand Hotel, Nybrokajen.

Kungligheterna förutan fick vi inbjudna gemene män och kvinnor nöja oss med att dricka te/kaffe med en trio excellenser; ambassadörerna från Kina, Japan och Sydkorea. Blickfånget utgjordes av den pyramid bestående av 150 japanska pastelliga, handrullade rulltårtor, skapad av Yukiko Krigh från patisseriet Bisou Bisou. Minst lika dekorativa som ett 4 000 år gammalt ceremoniellt bronskärl från Erlitoukulturen, åtminstone för en i ämnet bronsåldern obevandrad gottegris!

Glada fötter/förtjusande skor har hon också, Yukiko!

Franska accenter

Visst, franska är kanske inte det lättaste språket (för en svensk). Och inte blir det enklare av dessa accenter som emellanåt är placerade över vokalerna. Åt olika håll lutar de också, vad det nu ska vara bra för. Det bekymret slipper vi i svenskan. Förutom när livsmedelsbutikerna ska sälja fransk getost… Chevré typ! (Chèvre). Eller kanske för dem som som heter Helene. Som kanske stavar sitt namn Heléne. Eller Hélene. I Frankrike heter alla Helenor Hélène. Med ett stumt H!  Jo, franska är svårare än amerikanska. Åtminstone för dagens svensk (till skillnad från 1700-talets… adel).

Men för fransosen är hens språks alla egenheter förstås inga problem. Och detsamma gäller väl för ett berömt fransk varumärke, som ju borde ha koll på vad de heter. Även utanför landets gränser…

Pariserkonditoriet & macaronuppfinnaren (1930) Ladurée har sedan i maj i fjol en liten pastellfärgad butik på Grev Turegatan, fylld av bland annat de där kulörta, mjuksega, små läckerheterna till kakdubbeldäckare. På alla (från Frankrike importerade?) logotyper/skyltar, och de är inte få, står det korrekt: Ladurée, d.v.s. med akut accent över (det första) e:et. Men! Högst upp på skyltfönstret, nedanför markisen står det faktiskt Ladurèe d.v.s. med grav accent! Tänka sig! Hur kan det ha gått till? Och har ingen märkt det? Eller spelar det ingen roll i en språkmiljö där lutande små streck åt höger eller vänster är reducerade till att vara mer av en pikant dekoration så där på måfå än den uttalsanvisning dessa accenter egentligen i själva verket är?

Visst, en liten detalj, knappt märkbar. Pas grave (sic!), inget att bry sig om, kan man ju tycka. Nä, inte i Sverige, men en français… Oh là là, quelle horreur!