Dagen efter gastronomielitens Årets Kock är det dags för populasens Årets Korv! Eller Korvfestivalen som Akademien för de Sköna Korvarna kallar detta evenemang, som nu för första gången dukas upp på Nordiska Museet. Det är bara att med näsan i vädret följa de goda, köttiga dofterna som sprider sig ända ner i garderoben i museets källare upp till den stora hallen där 45 utställare visar upp och säljer sina skinnstoppade avlångheter. Provsmakningar bjudes förstås, fattas bara annat med en entréavgift om 120 kr. (En ny, god inkomstkälla för museet nu när mjölkkon Chokladfestivalen flyttat ut). Närmare 4 000 korvsugna ska ha besökt festivalen under helgen.

Otvivelaktigt ett bra initiativ för att höja korvens anseende och status i detta land som har en sådan beklämmande låg korvkultur. Feta, smaklöst fegkryddade tunna och tjocka slangar där den dyra köttråvaran ersatts av skräputfyllnad som potatismos, bindväv, bindemedel, tillsatser och vatten. Inte för inte är ju svenskens favorit varmkorv med bröd på stan alternativt hot dogs/falukorv på ständigt extrapris i butiken.

Förutom ett välfyllt scenprogram måste jag ändå säga att det var lätt att hålla sig i skinnet av smakupplevelser, jag förväntade mig nog mer av detta tänkta korvmecka. Bortsett från alltför få utställare som verkligen hade goda, köttiga korvar i såväl konsistens som mycket smak bekräftade Korvfestivalen egentligen bara att Sverige många korvar har, det stora flertalet ointressanta. Tyvärr.