Assi Pakkanen & Tyra Wigg rör sig vid nyinvigningen av Weekday Götgatan
Färgstark fisk
Större kungsfisk, ä.k. uer, i Hieronymus Boschsk stil!
Nyckelhålsmärkt
PilsnerAle
Två nya svenska öl har lanserats i dagarna. Olika till typ och därmed även till karaktär. Den ena är en ljus, underjäst pilsner, medan den andra är en överjäst ale, även den ljus. Den senare, vanlig i Storbritannien, jäses i högre temperatur, traditionsenligt med jäststammar som flyter upp till ytan. I den förra, underjästa, som är den vanligaste i övriga ölvärlden, arbetar jästen vid lägre temperaturer i kärlets botten.
Det var en gång, dvs. under första hälften av det förra århundradet, ett bryggeri i Mellerud i Dalsland som gjorde pilsner. Ända till 1959 då det var färdigbryggt. Detta gamla bryggeri – som senare kom att hamna i Spendrups ägo – har med sin ölhistoria inspirerat bryggmästaren Richard Bengtsson att titta närmare på hur man gjorde pilsner för 100 år sedan. Resultatet heter Melleruds Utmärkta Pilsner – jo, adjektivet är en del av namnet! Täckning för värdeomdömet finns dock för denna ljusa lager på 4,8%. Utmärkt mix av pilsner– & münchermalt, bra kropp samt en rätt markerad humlebeska (Magnum, Saazer), gör den precis så lättdrucken som den ska. (33 cl, 12:50)
Om Spendrups har blickat tillbaka i tiden för lanseringen av sitt nya öl, så vänder sig Vimmerbybryggeriet Åbro till London för sin nya, Bryggmästarens Special Edition Pale Ale. Inte blott för inspiration! Ölen är även framställd på Fuller’s anrika bryggeri i Chiswick. En skapelse av Åbros bryggmästare Lennarth Anemyr (bilden nedan) och hans kollega på Fuller’s, John Keeling. Resultat är… mycket av allt, åtminstone inlednings- och avrundningsvis. Fyra amerikanska humlesorter, där Cascadens grape/citrus dominerar samt lite persika i den goda doften. Och en bitterhet (Chinook/Willamette) som biter. Ordentligt. Balans finns det dock inte lika mycket av, tyvärr.
Denna svengelska IPA på 5% finns inte på Systembolaget utan bara upptappad på (inalles 500) fat. Här är det följaktligen krogen gäller.
Skuggor av ett möte
Nästan ingenting
är titeln på denna glasglob, fjäder och fläkt. Ett av verken av den danske konstnären Jeppe Hein på den nya utställningen Ett leende till dig på Bonniers Konsthall.
Moderna tider
De två stora Stockholmska auktionshusen visar nu sina Moderna-utrop inför auktionerna i veckan. Med Moderna här menas konst, design och konsthantverk från 1900-talets första hälft. Plus något eller ett par decennier till – ingen riktigt bestämd tidsmarkör. Därefter definieras epoken som Samtida. Eller Nutida. Eller Contemporary, för att vara svengelskt internationell. Fast det är en annan, kommande auktionshändelse, härnäst i mitten av maj.
Vårens Moderna erbjuder bland väggprydnaderna det gamla vanliga svenska gänget, som utgör stommen i detta sammanhang: Sigrid Hjertén, Isaac Grünewald, Leander Engström, Otto Carlslund, Gösta Adrian Nilsson (GAN), Evert Lundqvist, Lennart Jirlow, naivisterna Hilding Linnqvist och Eric Hallström, Halmstadsgruppare som Sven Jonsson, Göteborgskoloristen Ragnar Sandberg & Co…
Stockholms Auktionsverk toppar med Matisseeleven Einar Jolin resp. Nils Dardels (själv)ironiska akvarell äktenskapsskildring Familjeidyll (nedan, utrop 3-4 Mkr)
Bukowskis har en avsevärt starkare internationell spets, inte minst genom bidragen från läkemedels- resp. chokladförsäljningsgenererade överskott, Astra- resp. Marabou-samlingarna. Blott tvenne namn att nämna: den inte så ovanlige Marc Chagall resp. den sällan förekommande bildkonstnären Friedensreich Hundertwasser. Jo, han, arkitekten, som ritat det mest lekfulla, roliga huset i Wien. Lika originell och härligt yster är han på duk!
I bakgrunden Axel Törnemans färgglada Dansösen (60′ kr)
Mosebaskisk utsikt
Storleken har ingen betydelse
Lakritsfestivalen
Lakritsfestivalen firar i år femårsjubileum och i takt med alltfler besökare har den också vuxit ur Münchenbryggeriet för att flytta till stora Annexet invid Ericsson Globe, som ju den vita kupolen i Johanneshov numera heter. 50 utställare finns på plats på de 3 000 kvadratmeterna för att erbjuda de uppemot 10 000 förväntade lakritssugna allt vad de kan önska av svart, salt & sött att stoppa i munnen. För utvärtes bruk kan man låta sig skrubbas (peeling) eller bli lakritsmasserad på festivalens lakrits-spa.
Vid pressvisningen och dess lakritsöverdragna buffébord av allt-du-förmår-äta-och-stoppa-på-dig-smakprover trängdes hardcore-lakritsbloggande yngre tjejer med gammelmediarepresentanter, hämningslöst förenade i sin lust till lakritsen. Själv deltog jag inte i den lakritsorgien utan gick i stället loss på det som stod uppdukat på det mindre bordet bredvid, och där heller ingen trängsel rådde. Sushi! Lakritsrökt laxmaki och rimmad nigiri med en sallad på shiitake och fänkål samt lakritssoja. Tja, varför inte. Den lakritsglacerade fläsknacke på koreanskt vis som också serveras under helgen var tyvärr ännu inte tillredd. Sushin sköljdes ned med lakritsfolköl (3,3%), specialbryggd för festivalen! Ok.
Ja, mycket lakrits är det förstås på en festival av detta slag, fattas bara annat. Själv är jag mer av en chokladmänniska så jag välkomnar de senaste årens trend, kombinationen lakrits/choklad, där den förras sälta ofta umgås förträffligt med den senares sötma. Exempelvis Pralinhusets lakritsströsslade choklad och Robert E’s bräck.
Fast allra godast av allt jag smakade, definitivt best in show, var Salmiakkola från Desserter utan gränser. En mjuk och perfekt balanserad, handgjord gräddkola med äkta lakrits, som bara smmmälte i munnen. Som gjord att serveras på en silverbricka!
Efter godast, parantast: modisten Marika Smith, som hade lakrits i håret! Eller var det kanske i hatten?
