Birrificio del Ducato
Öl är väl inte det första man tänker på när det gäller Italien, men faktum är att det även bryggs öl i detta vinets land. Peroni Nastro Azzurro och Birra Moretti heter de i Sverige mest kända och spridda (flask)ölen, vanliga på italienska restauranger. Bägge lageröl; torra, lätta och lättdruckna med en inte alltför påträngande smakprofil. Det finns emellertid intressantare öl än så Italien från, exempelvis från de bortåt 600 hantverksbryggerierna. En av de största bland alla dessa mindre producenter är Birrificio del Ducato, Italiens mest belönade mikrobryggeri.Under blott sex års verksamhet har det honorerats med hela 57 inhemska och internationella medaljer. Bryggeriet ligger i den store tonsättaren Giuseppe Verdis födelseby Le Roncole (Roncole Verdi), utanför Parma, i hjärtat av regionen Emilia-Romagna, där prosciutto-skinkan, mortadellan, parmesanen och pärlande viner som Lambrusco och Malvasia regerar.
Nyligen var Ducatos ägare och bryggmästare Giovanni Campari på kortbesök i Stockholm och med sig till The Bishops Arms i Gamla Stan hade han en handfull av sina öl på fat. Brygder helt väsensskilda från ovannämnda standardlager; här sätter bara fantasin gränserna för vad ölen får och kan smaka. För smakar gör de, mycket! Inte minst genom Signore Camparis kreativa kryddning.
Som den torrhumlade och överjästa, vårölen New Morning (som fått sitt namn efter Bob Dylans ode till naturen). En ofiltrerad gyllengul saison kryddad med en bukett av vilda blommor, kamomill, koriander, gröna pepparkorn och ingefära. Kryddig, blommig och speciell. (5,8%)
Vieille Ville Saison (6%) har min favvo-belgare Orval som har inspiration, men är en betydligt syrligare, för att inte säga, surare historia. Vildjästen Brettanomyces bidrar till resultatet. Inte i min smak, men i många andras; VVS är Ducatos flaggskeppsöl, med en tredjedel av den totala produktionen.
Det tredje provade ölet, den mörkröda Wedding Rauch (5,2%), skapades först till bryggmästarens eget bröllop. Den blivande makan var nämligen mycket begeistrad i denna underjästa, rökiga Bambergska specialitet. Hela bröllopet gick för övrigt i ölets tecken, både brudgummen och lokalen var humlepyntade och gästerna kastade humleblommor i stället för ris! Kärleksgåvan uppskattades och blev därefter en del av bryggeriets ordinarie sortiment.
Alla mikrobryggerier gör sin IPA, så ock Birrificio del Ducato. Och den är bra. För att vara amerikansk i stilen är den inte alltför hårdhumlad. Aprikos- och mangofruktig, karamell och med balanserad, torr beska. (6,5%)
Provningen kröntes en hommage till den store musikmaestron: den svarta Verdi Imperial Stout (8,2%), på hela 11 sorters malt! Välhumlad, inte alltför rostad och med väl sammansatt komplexitet av kaffe, choklad, lakrits och tobak samt aningens alkosötma. I eftersmaken kickar den i sammanhanget ovanliga kryddan in, chili! Vilket får en att gärna ta en klunk till!
Giovanni Campari tar således ut svängarna i sitt ölskapande och drivs av en kombination av nyfikenhet, passion och kryddhylla i att (upp)finna nya varianter av en gammal dryck.
Om det ännu finns något kvar i faten på The Bishops Arms när detta skrivs, vet jag inte. Men i Systembolagets tillfälliga sortiment finns Wedding Rauch samt La Luna Rossa från Birrificio del Ducato.