Kategoriarkiv: Sötsaker

Glassigt värre

Magnum Pleasure Store – det låter väl som en god affär? Magnum Classic, den multinationella pinnglassen i vanilj med mörkt chokladöverdrag, fyller 25 år och firar jubileet med att bland annat slå upp pop-up-glassbarer litet varstans i världens storstäder, som London, Paris och New York. Nu har det glassiga butikskonceptet även nått Sveriges metropol Stockholm. Under en månad framöver kan man smakdesigna sin egen Magnum i Ljusgården på NK, Hamngatan.

På invigningen av Magnum Pleasure Store bjöds det först på en chokladglassdrink, dekorerad med torkade rosenblad. Sedan var det dags för att klä glassen med assistans av Magnumbarens egna ”Pleasure Makers” som handgripligen står för doppandet och toppandet!

Glassen, som i begynnelsen är en naken vanilj-Magnum, får ett dopp i den flytande chokladgrytan, ströslas med ovanliga toppings efter eget skön samt ges en ringlande, dekorativ chokladfinish. Innan man får njuta av att sätta tänderna i sin egen kreation, måste man förstås fota av och dela med sig av sin skapelse… Först därefter vidtar ”the pleasure”!

Glassen min draperades i torkade jordgubbar, pistagenötter och havssalt – en kombo av frukt, umami och sälta för att något balansera den gräddiga glassötman, var tanken. Resultatet blev en mäktigt mättande mumsighet – fett mycket för en, mer lagom för två!

50 kr kostar nöjet att få pimpa sin egen Magnum på Magnum Pleasure Store.

 

”Design My Magnum” på Magnum Pleasure Store på Nordiska Kompaniet, t.o.m. 15 juni

 

Skärgårdsmarknad vid Stureplan

Tittade in på Taverna Brillo igår för att smaka på en liten bit av Sverige… Närmare bestämt Stockholms södra skärgård, som är först ut i den serie om nio olika landsdelar som under året gästar tavernan med en regional marknad. Mat- och dryckesproducenter från Österlen i söder till Borgafjäll i nord får under en helg i månaden saluföra sina lokala specialiteter till oss 08:or. Inte bara fågel och fisk, kött och mejeri, sötsaker och öl kan smakas av utan även traktens hantverkare och konstdito får visa upp sina produkter.

Chokladhuset / Nynäshamns Ångbryggeri

7 årstider – 9 regioner kallas denna goda idé, som således inleds denna helg med Norr om Landsort, dvs. Nynäshamn med omnejd. Ett tiotal marknadsstånd har klämts in i Brillos butik/bardel och här skyltas lockande med rökta räkor (från Barents hav) och varmrökt lax, rökt sidfläsk och fint marmorerat kött, ostar samt skimrande praliner från Chokladhuset, som även tillhandahåller sötsakerna till Nobelefterfesten! Nynäshamns Ångbryggeri har med sig fyra olika fat av sin utmärkta öl (jämte en kyl med buteljerat). I växthuset samsas konstnären Stig Fyring och hans akvareller med Stenstrandkeramikern Gisela Wollert-Olssons av skärgården inspirerade stengods.

Stig Fyring / Gisela Wollert-Olsson, Stenstrand keramik
Stenstrandkeramik, Torö

 

Norr om Landsort-meny av Åke Svedtilja, Sjöbodarna på Torö

I matsalen har krögaren Åke Svedtilja från Sjöbodarna på Torö skapat en speciell meny med regionens råvaror som bas.

Fish & Chips på gös med sardellmajonnäs / Lammkorv med surkål och senapspotatis / Ostar från Sanda gårdsmejeri / Tryfflar från Chokladhuset / Landsortsglass (havtorn, kanel, punschzabaione)

 7 årstider – 9 regioner: Norr om Landsort på Taverna Brillo fre-sö.

Det nya svarta

Att lakritstrenden är starkare än någonsin vittnar inte minst Lakritsfestivalen om. Detta succéevenemang lockar allt fler svartsugna från år till år och om en dryg månad är det dags för den sjätte upplagan. Ett annat tecken på lakritsens folkliga gunst är det växande utbudet i butikernas godishyllor, från Kick (ex-Käck) till Djungelvrål. Denna vecka sväller sortimentet ytterligare i samband med lanseringen av en nyhet: Viva Lakrits Calabria. En nyhet som egentligen är tre sorter: Sötlakrits, Havssalt respektive Chili. En trio mjuka premiumprodukter där lakritsens rot har hämtats från Kalabrien i Italiens tå, där den bästa lakritsen anses komma från och där den även har skyddad ursprungsmärkning. Lakritsen härifrån utmärker sig för att vara sötare än den som växer (vilt) i Främre Orienten. Av ett kilo rötter utvinns 22 g rålakrits.

Med lakritsvurmen och alltfler produkter till att antingen äta som godis eller att använda som smaksättare i mat följer även frågan om vad att dricka till. Inför lanseringen av sina nya påsar Viva Lakrits Calabria ”vuxenlakrits” bjöd tillverkaren Malaco (Malmö Lakrits Compani) till en liten provsmakning på Pontus i kombination med vin. Sommeliern David Wenell hade valt ut tre viner: till Sötlakritsen en fyllig amerikanare [Syrah (53%), Mourvèdre (39%), Grenache (8%)], till Havssalten en lättare Pinot Noir från Chile och till den Chilikryddade, en fruktig och riktigt bra, tysk Riesling.

Att förhöja lakritsens smak utan att samtidigt ha ihjäl vinet är det eftersträvansvärda. Det visade sig att mina smaklökar inte var vidare överens med Davids förvalda kombinationer. De bägge rödvinernas matchning var mindre lyckade, däremot visade sig Rieslingens friska syra vara en fullträff. Den framhävde de (rätt så subtilt kryddade) olika lakritsbitarnas respektive karaktärer; pepprigheten i Chilin samt, allra bäst, tillsammans med Havssalt, som verkligen lyfte med vinet. Rekommenderas! Sötlakritsen samspelade tyvärr inte med något av vinerna till hands. Kanske en Nebiolo eller en Tempranillo/Rioja är en bättre kombo? Får väl ha med mig lakritspåsar på kommande vinprovningar!

Viva Lakrits Calabria

Tjejmys med Baileys

Chartreuse, Bénédictine, Bols, Cointreau, Grand Marnier, Strega, Kahlua, Lakka… Välkända namn för dem som uppskattar likörer. Förr dracks dessa ofta som en digestif till kaffet; gärna av kvinnor, medan mannen av tradition tog sig en kupa eldig cognac. Dryckesmönster förändras emellertid och kaffe avec åtnjuter nu för tiden ingen större efterfrågan. Konsumtionen av dessa av frukter, bär och örter smaksatta, söta spritdrycker har minskat avsevärt under de senaste decennierna. Efter att tidigare ha varit stolta varumärkessolitärer i baren har likörerna reducerats till att väsentligen bli anonymare ingredienser i olika cocktails. Ett komplement i mixen.

Världens bäst säljande likör – drygt 80 miljoner flaskor/år – heter Baileys Original Irish Cream, den krämiga gräddlikören på whiskeybas. En fjärdedel av all grädde som årligen framställs på Irland används till Baileys olika Cream-likörvarianter!

Det bästsäljande originalet sägs också vara en av världens mest populära likörer bland kvinnor. Som en följd av detta öppnar Baileys en exklusiv julbar för kvinnor nu till helgen på Esque i Sturegallerian. Där är det tänkt att kvinnfolket ska kunna ta en time-out i julstressen, medan de njuter av den speciellt framtagna drinken, Baileys’ Christmas Serve, och den nyskapade juliga kladdkakan. Dessutom kan man även få sin make-up tillfixad!

Häromdagen var jag (och ett gäng bloggande tjejer/lifestyle-journalissor) bjudna på en liten försmak. Esques barchef Martin Elmquist skakade fram sin gräddkoliga signaturdrink, medan Josefine Baummann, från Chokladfabriken och Årets konditor 2011, serverade sin chokladiga kladdkaka med smak av kardemumma och toppad med Baileys-tryffel. Jodå, även en man förmår koppla av under dessa goda förutsättningar!

Recept på Baileys Christmas Serve:
4 cl Baileys Original/2,5 cl irländsk whiskey/6 cl mandelmjölk/1,25 cl björnbärslikör/2 stänk Amargo Chuncho Bitters. Skaka med is, sila och servera med riven mörk choklad.

Baileys Julbar på Esque är öppen denna fre 20/ – sön 22/, kl. 15.30-01.

Bonus för kakmonster! Tar man en bild från Baileys Julbar, instagrammerar den taggad #tjejmys, bjuds man på en extra kakbit om man visar upp den för servisen!

Chokchock

Nog borde jag väl veta bättre än att ge mig ut till Chokladfestivalen på helgen! Så mycket folk, så mycket trängsel… Fyrdubbla led vid varje monter. Händerna gräver lystet i skålarna med alla smakproven, skålar som följaktligen mest gapar tomma. Ja, alla som älskar choklad, i alla dess former, tycks befinna sig på Stockholmsmässan i Älvsjö för att stilla sina begär bland de 50 utställarna. Vare sig man nu vill doppa sin marshmallow i chokladfontänen, botanisera bland alla de – även visuellt – läckra pralinerna eller fintrimma smaklökarna i chokladens och chokladbönornas olika kvaliteter: Trinitario, Forastero, Criollo… Med kakaohalter på 70%, 84%, 90%. De mörkaste, och bland konnässörer högst uppskattade, är som att suga på en barkbit, om du frågar mig (som gillar min choklad med mer mjölk i).

Italienska La Perlas chokladöverdragna nougat är inget för den diskrete smygsnaskaren. Medan de skimrande halvkloten med lakrits-, havtorn- resp. hallonkola är förfärdigade av Göteborgs-chocolatiern Sylvain Marron. Som även har något mindre vanliga smaker på sin meny…

Utöver all chokladkommers pågår här även tävlingar, från det statusfyllda Årets Konditor till Kladdkakeracet för barn. Man kan även delta i sinnesutvidgande seminarier, exempelvis på temat choklad och erotik…

Från Vietnam härstammar de prisbelönta mörka chokladkakorna från Marou. Snygga omslag har de också, inte minst det guldiga t. hö. som tagits fram i samarbete med designtidskriften Wallpaper och som fått pris för bästa förpackning i världen.

Den nya, gröna chokladen Matcha från det schweiziska familjeföretaget Beschle blev en omedelbar favorit! En mild, krämig choklad gjord på det japanska, gröna tepulvret och yoghurt.

À propos matcha så är det precis det som teimportören Yuko Ono här anrättar enligt den japanska tekonstens alla regler. Liksom vid festivalen ifjol är hennes fina teer – och kimono! – ett sympatiskt udda inslag bland alla chokladmontrar. Här kunde man också prova tetilltugg som matcharawbollar från Frontraw samt matchamacaroner bakade av konditorn Per Olsson (PO Choklad).

Praliner i cellofan från italienska Venchi

Att intresset för choklad är stort är Chokladfestivalen i sig ett bevis på. Till den första chokladmässan i Stockholm för elva år sedan kom 4 500 chokladälskare. Till årets mässa, som således nu flyttat från Nordiska Museet till den större Stockholmsmässan, förväntas upp till tio gånger så många besökare. Desto obegripligare är att man placerar den på en begränsad, mindre yta, invid den parallella Hem & Villa, i stället för att låta den få en egen mässhall. Kakaobönan må vara liten till storleken men stor är dess dragningskraft!

Lakritsfestivalen

Lakritsfestivalen firar i år femårsjubileum och i takt med alltfler besökare har den också vuxit ur Münchenbryggeriet för att flytta till stora Annexet invid Ericsson Globe, som ju den vita kupolen i Johanneshov numera heter. 50 utställare finns på plats på de 3 000 kvadratmeterna för att erbjuda de uppemot 10 000 förväntade lakritssugna allt vad de kan önska av svart, salt & sött att stoppa i munnen. För utvärtes bruk kan man låta sig skrubbas (peeling) eller bli lakritsmasserad på festivalens lakrits-spa.

Vid pressvisningen och dess lakritsöverdragna buffébord av allt-du-förmår-äta-och-stoppa-på-dig-smakprover trängdes hardcore-lakritsbloggande yngre tjejer med gammelmediarepresentanter, hämningslöst förenade i sin lust till lakritsen. Själv deltog jag inte i den lakritsorgien utan gick i stället loss på det som stod uppdukat på det mindre bordet bredvid, och där heller ingen trängsel rådde. Sushi! Lakritsrökt laxmaki och rimmad nigiri med en sallad på shiitake och fänkål samt lakritssoja. Tja, varför inte. Den lakritsglacerade fläsknacke på koreanskt vis som också serveras under helgen var tyvärr ännu inte tillredd. Sushin sköljdes ned med lakritsfolköl (3,3%), specialbryggd för festivalen! Ok.

Ja, mycket lakrits är det förstås på en festival av detta slag, fattas bara annat. Själv är jag mer av en chokladmänniska så jag välkomnar de senaste årens trend, kombinationen lakrits/choklad, där den förras sälta ofta umgås förträffligt med den senares sötma. Exempelvis Pralinhusets lakritsströsslade choklad och Robert E’s bräck.

Fast allra godast av allt jag smakade, definitivt best in show, var Salmiakkola från Desserter utan gränser. En mjuk och perfekt balanserad, handgjord gräddkola med äkta lakrits, som bara smmmälte i munnen. Som gjord att serveras på en silverbricka!

Efter godast, parantast: modisten Marika Smith, som hade lakrits i håret! Eller var det kanske i hatten?

Roten till det goda!

Gottigott!

Så ringlar köerna utanför Nordiska Museet igen, som de väl bara gör en gång om året till detta, i sanningens namn, rätt dystra kulturhistoriska palats. Men då chokladen breder ut sig i all sina former & smaker längs sidorna av den 126 m långa, ekande hallen då kommer folket, med sötsugen blick.  Chokladfestivalen bevisar om inte annat att choklad uppenbarligen är populärkultur!

Frukten, fröerna, själva ursprunget
Macarons wannabes
Enklaste & bästa pralinreceptet: en fl. Single Islay Malt Scotch Whisky av bästa märke till ett kg choklad! Mmm, precis så gott som det låter. Fast från bilkörning avrådes, däremot gick cyklandet efteråt som en dans, typ som jig!

 

Chokladfestivalen alltså, som i år firar 10 år. I år även med te!

Ett udda okakaotisk inslag upptäckte jag till min glädje också: Importören Yuko Onos fina japanska teer, i stilrena förpackningar: det gröna Sencha, det ångade Gyokuro, det rostade Hojicha samt Genmaicha, grönt te & rostat råris.