Kategoriarkiv: Design

Öl smakar bättre i goda glas

Att öl är trendigt visar sig på många vis. Nya mikro- och hantverksbryggerier sätts igång, både här hemma och utomlands. Som Nya Carnegiebryggeriet. Nya serveringar med ölet i fokus öppnar, som Printz Ölhall och Bierhaus. En uppsjö nya ölmärken har breddat sortimentet på både systembolag och krogar. Allt detta har även bidragit till en allmän kvalitetshöjning och främjat en allt större nyfikenhet och kunskap om öl, såväl bland krogarnas dryckesansvariga som hos gästerna. Smakrika(re) ales har vunnit mark på ”den stora starka” lagerölens bekostnad, speciellt IPA och APA, många av dem från amerikanska småbryggerier. Dessvärre råder där en likriktning. Typiskt är en viss obalans i deras smak(bombs)profil av pimpad cascadehumlebeska och alkoholhalt.

Med denna uppsjö av nya, spännande öl av olika typer kräver förstås sina glas. Trots att somliga helst(?) häller i sig sin öl direkt ur flaskan. Detta är måhända coolt eller praktiskt, men halsande gör ingen öl rättvisa. Annat än möjligtvis dem som ändå inte har så mycket till smak, men de kan man väl likväl avstå helt. Nä, ett bra glas till en bra öl adderar mersmak. Detta är exempelvis vinvärlden avsevärt mer medveten om. Det är påtagligt hur skilda glas förmår framhäva de olika vindruvornas respektive karaktärer, vilket det österrikiska glasbruket Riedel med framgång visar med sin omfattande repertoar av druvspecifika glas. På ölsidan finns förvisso också många skiftande glas: ölsejdlar, kupor och tulpanglas av varierande modeller och storlekar. Pilsnerglas och pintglas… Fast på krogen får man oftast maskindiskhärdiga glas av standardtyp och hemmavid tar man väl inte sällan samma glas oavsett öltyp.

För tre år sedan tog anrika Orrefors glasbruk fram tre fina munblåsta (och dyra) svenska ölglas, Difference, tänkta för pils, ale och porter. Formgivare var Sveriges främsta designer av servisglas, Erika Lagerbielke (med hjälp av bryggaren Johan Spendrup och vinkännaren(!) Bengt-Göran Kronstam). I dagarna lanserar Orrefors en ny glastrio, Beer, även denna designad av Lagerbielke. Pils, Lager och Taster heter glasen deskriptivt. Tillverkningen sker denna gång i Tyskland för att få ner produktionskostnaden. Tunt gods, lagom stora och sköna att hålla i är mina första intryck. Pilsglaset är dessutom elegant att se på. Att Orrefors logotyp finns inetsad i glasens fot är en snitsig designdetalj.

Priset för en Beer-box med ett glas av vardera slaget är 399 kr medan ett 4-pack kostar 100 kr mer, 499 kr.

Bilderna är från lanseringen, som ägde rum på The Flying Elk i Gamla Stan.

 

Årets vackraste böcker

En bok är ju så mycket mer än enbart sitt textuella innehåll. Format, pappret, typografin, trycket, eventuella illustrationer, färgval, läsbarhet… Omslaget, bindningen, ryggen, pärmens material, layout och prägling. Bokens formgivning helt enkelt.

Formgivningen står i fokus då årets vackraste böcker presenterades vid den ideella föreningen Svensk Bokkonsts årliga vernissage. Ceremonin ägde rum på Kungliga biblioteket igår kväll. 25 av totalt 313 bedömda böcker från det gångna årets bokproduktion ärades inför ett knökfullt auditorium. Detta är således inte författarnas utan de grafiska formgivarnas afton.

Till den vackraste boken av dem alla utsåg juryn för Svensk Bokkonst den smått sagolika bildberättelseboken The second in line – from the sketchbooks of Mattias Adolfsson. En fantasifull och utomordentligt vältecknad bildvärld direkt från författaren/illustratörens skissböcker.

Kongenialt formgiven av Jens Andersson och utgiven på det egna förlaget Sanatorium. Utöver äran fick Andersson ta emot ”världens vackraste bokstöd”, den nya prisstatyetten Den gyllene boken, skapad av Ernst Billgren.

Den unga formgivaren Moa Schulman blev årets Laurinstipendiat och belönades med en (stor) check på 50 000 kr.

Efter prisceremonin väntade mingel bland alla de nyprisade böckerna…

Årets 25 vackraste böcker finns utställda på Kungliga biblioteket t.o.m. 31 aug. Svensk bokkonst!

Finklädda, fulklädda och oklädda granar

Första advent. Julen är i antågande och traditionsenligt har Hotel Birger Jarls öppna lobby förtätats av en liten granplantering, med ”modeprägel”. Denna fyndiga och uppskattade julgrans­utställning, som för många, inklusive mig, blivit en säsongs­traditionell självklarhet, fyller tio i år. Sedan 2003 har således 100 modeskapare, -stylister & -redaktörer fått sätta sin karaktär på lika många granar. På mer eller mindre originellt vis, får man säga.

Årets jubileumsupplaga tillhör inte till de mest kreativt spännande eller minnesvärda. Tyvärr. Måhända inte så lätt att finna nya begåvningar, när så många i modesvängen redan deltagit. Man kan emellertid åtminstone begära att de som blir utvalda för detta hedersuppdrag borde uppfatta att den bärande idén går ut på att klä en gran med sin design. Att bara visa upp ett klädesplagg ur sin kollektion utan en endaste grankvist som julig dekoration duger inte. En skyltdocka väcker inte några juliga känslor, klänningens röda färg till trots. Ida Lantos tjusiga bröllopstårta till klänning ”Vinterromans” saknar visserligen doften av kåda men har i alla fall formen av en gran. Att uppmuntra till utbildningsstöd för barn genom Unicef är ju en god tanke i juletid. En tanke mindre god utförd, av en (f.d.) stylist, är att blott förmå sig till att hänga upp vikta papperssvalor och pennor i granens grenar.

Rent genant dåligt är dock att bara lägga fram eller ställa upp helt oklädda granar i olika stadier av förbarrande, med anspråksfullt krystad motivering. Det är inte bara fantasilöst, utan borde vara skäl för diskvalificering. En smula får man allt anstränga sig! Utställningens absoluta bottennapp står, eller snarare, ligger mycket riktigt också i skamvrån vid fönstret.

Dessbättre finns det ju också några goda exempel på personligt, fantasifullt och kreativt uttryck i konsten att klä en julgran. Hovfloristen Claes Carlsson bländar med sin av silkespappers­rosor blommande skapelse. Extravagant romantisk!

Den begåvade modeskaparen och skräddaren Naim Josefis ”Bespoke”-gran är fiffigt pyntad av hans yrkesredskap och mycket dekorativ.

Annorlunda tänkt har smyckesdesignern Krista Kretzschmar, vars gran ”Grisfesten” glittrar så grannt och som vid närmare påseende visar sig vara garnerad med ett överflöd av julens mesta djur, grisen. I pepparkaks-, marsipan-, polkaform samt – korvar. Fyndigt!

Granutställningen i Hotel Birger Jarls reception står t.o.m. den 22 dec. Tuleg. 8.

Ränderna går aldrig ur

Bred eller tunn. Rak eller sned. Monokrom eller färgmättad. Som relief eller mer diskret. På tvären eller längden. Eller på höjden! Ja, vad vore väl livet utan ränder?  Mindre långrandigt, måhända men faktum är att vi är omgivna av ränder, vare sig vi tänker på det eller inte.

Tänkt just på det har Nordiska museet gjort i närmare fyra år och runt ränder både som mönster och koncept nu skapat utställningen Ränder, rytm, riktning. Ur museisamlingarnas 1,5 miljoner föremål jämte bl.a. haute couture-inlån visas 400 randiga tingestar i valvmontrar och galleriet i stora hallen. Här finns allt från pyjamasränder till kritstreckskostymen, pinnstolen till streckkoden, grafisk design till åkrarnas parallella plogfåror samt i skuggspelen som uppstår.

Ränder som även är så användbara för att påverka upplevelsen av ett rums dimensioner är ett tidlöst, klassiskt och modernt mönster, som går att variera i det oändliga. Ursprungligen var ränderna ett uppseendeväckande avsteg från normen, alltså det enfärgade plagget. På grund av vävstolarnas begränsningar blev ränderna det allra första mönstret.

I samband med utställningen utkommer även en randfördjupande och kompletterande bok med 18 essäer, under Susanne Helgesons redaktörskap. Här fogas ränderna in i ett större, kulturhistoriskt sammanhang och dess visuella signalspråk, från struktur till dekoration.

Initiativtagare till Ränder, rytm, riktning är Tom Hedqvist och Synnöve Mork m.fl. Utställningen visas ända till 31 aug. 2014, så det finns gott om tid att se den. Gör det!

”Zebran är ett randigt djur, ränderna går aldrig ur”, som Falstaff Fakir skaldade.

Hjärtan av glas

Vackert stiliserade glasobjekt som föreställer hjärtan, lungor, hjärnor och andra mänskliga organ visas på Designgalleriet. Organic heter utställningen som den isländska industridesignern Sigga Heimis gör i samarbete med glasmuseet The Corning Museum of Glass i New York; ett designprojekt som inleddes med GlassLab på ArtBasel Miami 2007.

”Breath”, ung. andetag eller hämta andan. Vilket kanske behövs när man ser priset: USD 6 500

Precis som den svenska formgivaren Pamela Lindgrens Recycle Me, som visades på samma galleri för ett halvår sedan syftar utställningen även till att höja kännedomen kring frågan om organdonationer. Till skillnad från Lindgrens ideella projekt är Heimis dock kommersiellt och prisnivån en annan…

För 6 100 dollars får man ett helt organbord

Sigga Heimis glaskonst visas t.o.m. 15 nov.

Trångt vid vernissagen. Mindre så utanför. Sigga Heimis själv i fönstret.

Ståplats

vid vernissagen, utanför designern Alexander Lerviks showroom på Klevgränd ovan Slussen. Lokalen har för tillfället tömts på sin ordinarie kontorsinredning för att omskapas till ett pop-up-galleri, där 15 av Lerviks stolar hänger. Ja, hänger, inte står, eftersom det är foton av stolarna som visas på denna utställning. 15 x 15 x 15, som uttydes 15 years, 15 photographers, 15 chairs, är en exposé över Lerviks 15 framgångsrika år som möbelformgivare. 15 namnkunniga svenska och internationella fotografer har fått fria händer att avbilda varsin stol ur Lerviks produktion. Tanken bakom detta projekt är också att tänja på gränserna kring produktfotografi.