I för ändamålet passande inramning, Nordiska Museets stora hall, pågår nu i helgen prestigeantikmässan Grand Antiques. Tjugo konst- & antikhandlare visar upp sina finaste objekt: Haupt- & andra stil(iga)möbler; konsthanverksvarianter av alla dess slag, som välputsade konstglas och ljuskronor, blänkande porfyr och annan porsliana; mattor, såväl inhemskt flossade som orientknutna; tjusiga smycken; ståtliga silverpjäser, exempelvis en 14 kg tung champagnekylare samt högklassig svensk & utrikes konst, bla. två små målningar av två stora konstnärer, Auguste Renoir & Paul Gauguin.
Storleken spelar ju som bekant ingen roll… Gaugins Justine (olja, 33×50 cm, ca 1880). För 2 Mkr är den din. Som hittat!
Barock, rokoko, gustavianskt och empire, nationalromantik, modernism… Ringa samtidsföremål dock, men det är ju som sagt en antikmässa.
Ovan den japanska Bodhisattvan i trä (15-1600-t.) à 45′ kr svävar marockanen Jacques Olivars ”Skyway over Manhattan” (2007) för 11′ krNytt och gammalt i skön förening! Den kanadensiske modefotografen Benjamin Kanareks reproduktion av Wong Kar-Wai “In the Mood for Love” (2008) möter Johan Åkerblad, den gustavianska epokens främste spegelmakares lampett (1778). 10′ resp. 125′ kr.
Jo, mycket vackert att njuta av på Grand Antiques, inte minst om man är begiven på tidstroget hantverkskunnande… Billigt är det emellertid inte, varken de utställda objektens priser (som ges på förfrågan) eller för den delen, den förhöjda entréavgiften till Nordiska, 130 kr.
Om man nu ändå ska ägna sig åt självbespegling bör man väl göra det i en passande, fin gammal grumlig spegel. Som denna skönhet av mästaren Buchard Prescht (ca 1710). För 220′ kr är den din (exkl. mitt modellarvode)
Klockan är 4 på morgonen, ja eller snarare mitt i natten. Svart. Tomma gator. Fast vid Slussen är det liv och rörelse, taxibilarna fylkas utanför Hilton Hotel och släpper av sin Business Casual-klädda last. Själv så släpper jag av min cykel och följer raden av uppnålade stjärnbaner in till Amerikanska ambassadens valvaka för U.S. Elections 2012, som ambassadören Mark F. Brzezinski med hustru Natalia bjudit in till så här i ottan.
Valet står således mellan en Åsna (demokraterna) och en Elefant (republikanerna), presidentkandidaternas Barack Obamas & Mitt Romneys resp. partisymbol.
På detta U.S. Elections Party 2012 trängs/minglar morgonpigga(?) diplomater – inte bara från värdnationen, utan från även andra beskickningar – med svenska politiker & näringslivsrepresentanter, amerikanska expats med ”vanliga” svenskar, med ett starkt USA-engagemang. Samt mängder av media förstås. Live-tv-intervjuerna/analyserna avlöser varann, inte bara i SVT & TV4 utan så även i SvD:s och Expressens live feed. Allt ackompanjerat till CNN:s bevakning vilken går att följa på skärmar av alla storlekar och överallt.
Kellie Eriksson votes American!
Förutom att bara hänga och kolla in väljarprocenten på tv finns paneldiskussioner och seminarier samt tävlingar om USA-valet att bevista. Och så kan man alltid (tröst?)äta & dricka förstås, frukost står uppdukad på flera ställen, så ingen ska svälta. Croissanter och mackor, juice och kaffe m.m. (Om de, för min egen del, mindre lustfyllda konsekvenserna av den förtäringen, se nedan…)
Yelena Ivanova har händerna fulla… av kampanjknappar.
Av högljudd polariserad politisk debatt hörs föga, utan valvakan på U.S. Elections Party 2012 Stockholm präglas av trivsamt konsensus, typ ”After all, we’re all Americans!”(/wannabees). Att valresultatet redan på ett mycket tidigt stadium kunde förutses gör inte heller natten/morgonen till den förväntade rösträkningsthrillern. Och att omvalet av Barack Obama till Förenta Staternas president möts – förstås! – av ett unisont bifall här på Hilton. Inte minst av ambassadören (& chicagoiten) Brzezinski, som ju utnämnts till sin befattning här i Sverige av just Obama.
Ett jublande glatt ambassadörspar, Natalia & Mark F. Brzezinski ”call it”, dvs. förklarar valet avgjort. Mrs Ambassador’s klänning är designad av Elie Tahari.
Och sedan var det dags eftervalsanalyser… Och i väntan på att The President Re-Elect skulle hålla sitt (som det visade sig, fantastiska) tal så raggades jag upp av SVT:s Nyhetsmorgon för en, hmm… djupsinnig, kommentar i direktsändningen! Först statsminister Reinfeldt, sedan undertecknad, följd av presidenten – sämre inramning kunde man/jag ha! Ha ha!
The winner take’s it all! Här, allas uppmärksamhet med sitt enastående och engagerande eftervalstal.
Kl. 8, när det dagats, och då dagen även väl börjar för de flesta, då var valvakan, eller the Election Party, som det kallas på amerikanska, slut. Sittande president sitter således kvar fyra år till. Och vi, flertalet av de inbjudna gästerna, gick därifrån väl tillfreds med det resultatet.
U.S. Elections 2012 Hangover…
I mitt fall gick jag tillbaka till sängen, två timmars nattsömn behövde adderas. Efter ytterligare några timmars välbehövlig kompletterande zzz vaknade jag… akut magsjuk! Matförgiftad. En eftervalskonsekvens jag mer än gärna hade klarat mig förutan. (Och anledningen till att detta inlägg låtit vänta på sig…)
För ett par veckor sedan var det pressdagar hos PR-byråerna vilket innebar ett par dagars flängande runt för att för att kolla in vår/sommarkollektionerna, dvs. S/S 2013.
Konstateras kan, ånyo, att det är mycket roligare att vara klädroad om man är kvinna – surprise! – för där finns så mycket mer att titta på. Mer av allt; färger, material, spännande kombinationer, djärva snitt… och så många fler designers/varumärken! Och då tänker jag endast på kläderna på kroppen; på fötterna tycks det inte finnas några begränsningar alls i hur tjusiga och fantasifulla damskor kan bli! Icke så för de storfotade (stl. 41), vilket är såå orättvist. Vill också dregla över läckra fotprydnader! (även om stil- & sandaletter väl just inte kommer i fråga…)
Färgfläckigt hos Hope!Inte gyllene skor, men snudd på! HopeSommar! Jo, Hope har en kul kollektion på g.Grönt är en färg som kommer i vår, här en duffel med karbinhakeknäppe från Filippa KBrun mockasko, The Last ConspiracyMu! Aussie-boots i kohud, R.M. Williams. Den gröna rocken kommer från Wiggys.Pimpade canvaspjuck från italienska Studswar
Bland mitt lilla urval av snyggt-för-mannen (= mig) ovan, kan jag inte ändå inte avhålla mig från att dela med mig av några kvinnliga persedlar att begapa/känna begär för…
Askungensko à la Disney? Louis VuittonSnitt, material (skinn) och mönster – annorlunda och eget! Av den svenska designerduon Natalia Altewai & Randa Saome = Altewai.SaomeSnittsig plastklänning à la Carin Wester (prototyp)Som sagt, en damsko är inget man bara går i… United NudeMönstermixat! Jenny Grettves spännande mönsterloopar går igen i flera av hennes plagg.Harnesk(?) och div. andra handgjorda smycken från Bedazzled, dvs. den svenska unga designern Jennie Rhönnstad.
Bland alla klädhästar och skohyllor bjöds det även på diverse förfriskningar & förtäringar…
Mums! Patriksson PR bjöd på delikata ångkokade, kinesiska färsknyten, dim sum (dumplings). Bästa maten!… tillagade av Andreas Andersson & Andreas Filipsson Printz från Dim Sum Room (Restaurang Cloud Nine, Lilla Bantorget)Medan Modinåkerlinds val av dryck var ojämförbar! Här fastnaglad av min väninna Zulphiya.Modinåkerlind hade också det snyggaste godiset!Wolfords (strumplösa!) ankor får bli den sista bilden från dessa pressdagar.
Bilder som med (o)önskvärd tydlighet inte är till 100% färgnyanstrogna sina original, utan jag har tillåtit mig en smula eget (kreativt?) skapande, om designerna ursäktar…
Tre dansare i svart och två lika svartklädda musiker på Dansens Hus stora scen. En mörkt öde scenbild, tom på all scenografi, sånär som på ljuset. Jens Sethzman har designat en atmosfär och rymd som växlar mellan det diffust dimmiga och drömlikt grå och ett koncentrerat, kontrasterande vitt ljusflöde.
Come back (To me) heter Kenneth Kvarnström nya timslånga dansföreställning som fick sin urpremiär i går. Dunkel punk möter skir romantik står som någon slags programförklaring. En personlig blandning av längtan, avsked och dans, i form av rörelse, ljus & musik.
Musiken, som framförs live, och där Ola Hjelmbergs loopade gitarrmangel ställs mot den avskalade skörheten i den tidiga barockens 1600-talstoccator, som Jonas Nordberg känsligt framför på teorb, den eleganta långhalsade lutan.
Kvarnströms koreografi har ett stiliserat formspråk, men är ändå så känslomässigt berörande. Både i (den svepande) rörelsen och i (den vilande) stillheten. Lyssnande, smekande. Det är mörkt, vackert och mycket dansant. Kenneth Kvarnström & Co. Come Back!
