Kategoriarkiv: Människor – stora som små

Indirekt till Leipzig

Det är alldeles för tidigt för att det ska vara kul. Det är mörkt och så regnar det också… Jag är på Arlanda, på väg till Leipzig och därefter Berlin. Det ska bli ett radioprogram (och säkert även blogg/ar/ar) om 25-årsdagen av Murens fall och de omständigheter som ledde fram till denna monumentala händelse.

För att ta sig till Leipzig med Luftwaffe måste man mellanlanda i München. I stället för halvannan timmes flygtid fågelvägen tar det således tre gånger så lång tid…

Nå, ska man vänta på anslutande flyg är Flughafen München Franz Josef Strauss ändå en rätt trevlig flygplats. Man kan exempelvis putsa bort resdammet på sina skor. Eller så kan man shoppa loss på en lokalt tillverkad produkt…

… som tyvärr inte tillhandahölls för den fortsätta färden till Leipzig. Det blev i stället att ta trappan upp…

I ett rosa skimmer

Lagom till påsk har Kungsträdgården åter transformerats till Körsbärsträdgården. De japanska körsbärsträden i alléerna, som ramar in den stora dammen står i sina fullaste och mest trolska blomning, sakura mankai. Hänförande!

Jag hade ju egentligen bara tänkt njuta skönheten utan distraktion – mindfullness i rosa så att säga… Det visade sig förstås vara ogenomförbart då jag ingalunda var allén i allén. Nej, denna korta blomningstid vill uppenbarligen ingen Stockholmare eller besökare missa och Kungsan är väl aldrig så full av folk som under dessa dagar. Hanami 花見!

Vi svenskar gillar ju de röda dagarna i kalendern; kanske borde vi göra som i Japan och instifta en ny helgdag när körsbärsträden blommar? Hanami, som betyder ungefär ”att beskåda blommor”, är en viktig högtid där. Då samlas familjer med vänner och arbetskamrater under träden och har picknick.

Den kortlivade körsbärsblomman ses som en symbol för och en påminnelse om det korta och vackra, men förgängliga livet. Den har dyrkats sedan urminnes tider och är Japans nationalblomma. Dess ankomst i mars betyder också att våren har kommit och att det är dags att gå ut i parken, beundra blomman och ha lite kul, hanami 花見 således.

För ett århundrade sedan skaldade den japanske poeten Shūichi Katō om ”Sakura Yokocho”, Körsbärsblommans gränd… (i min översättning)

Vårkväll, när körsbärsträden blommar,
Full är den av blommor, Körsbärsblommans gränd.
Jag minns kärleken av igår;
Ej mer finns du här.
Åh, du drottningen av blommor alltid
Leende, mina drömmars boning

Vårkväll, när körsbärsträden blommar,
Full är den av blommor, Körsbärsblommans gränd.
Ingen
utsikt att få möta dig;
”Hur har du haft det” ”Så länge sedan vi senast sågs”;
Jag vet att det inte förslår
Så låt oss se på blommorna.
Vårkväll, när körsbärsträden blommar,
Full är den av blommor, Körsbärsblommans gränd.

 

Så här blommade körsbärsträden i Kungsan ifjol…