Den blommande folkfesten, Sakura, i Kungsträdgården är redan överstånden för denna vår. De japanska körsbärsträden som nyss stod där i grannaste, fulla blom har klätts av sina skära fjun, som nu bara ligger där likt en matta på marken. Som en påminnelse om alltings förgänglighet, innan de skingras för vinden. Snart står träden där åter obemärkta, anonyma… Intet finns som minner om de där få dagarna som lockade närboende och utsocknes till att hänförda fylkas under deras praktfulla, blommande rosa baldakin.
Underbart är kort, alldeles för kort, som Povel skaldade…
Under årets Sakura Mankai lät jag kameran vila för en stunds ostörd ”mindfulness in the pink”. Fast, ett par knäpp blev det visst ändå…