Etikettarkiv: Ylva Isaksson / Nedkelly

Norsk konjakk – hur cognac är den?

Norsk cognac, finns det? Jodå, precis som det finns svensk cognac. Eller konjak – som det ibland skrivs på svenska. Inte så att spritdrycken i fråga produceras i Norge. Cognac är en skyddad ursprungsbeteckning (som exempelvis Champagne) och får inte framställas någon annanstans än kring staden Cognac i sydvästra Frankrike. Däremot finns det flera norska cognacshus och störst av dem är Braastad.

Medan vi svenskar är storkonsumenter av (malt)whisky så älskar norrmännen å sin sida cognac. Marknaden för cognac är mer än fyra gånger så stor som den svenska, fastän Norges befolkning är till hälften så stor som Sveriges. Mer än två miljoner liter cognac säljs varje år på Vinmonopolet. Systembolaget listar 196 sorters cognac, medan antalet whiskyartiklar är närmare tio gånger så många (inklusive beställningssortimentet) och konsumtionen är proportionellt än större.

 

Cognacsfakta

Vad är då cognac? Jo, destillerat vitt vin som lagrats på ekfat. Druvbrännvin med andra ord. Den i särklass vanligaste druvan som används till cognac är Ugni Blanc, som trivs i områdets kritrika jordar. Denna gröna druva ger alkoholsvaga och syrliga viner som passar bra att destillera. Vinet destilleras två gånger till ca 72 volymprocent, eau de vie kallad. Destillatet lagras minst två år på ekfat, vilket rundar av smaken och tillför aromer. Nästan all cognac är en blandning från många fat med olika lagringstider. Cognac klassificeras efter den yngsta cognacen som ingår i blandningen och de olika beteckningarna VS, VSOP och XO anger hur länge spriten lagrats. För VS är det minst två år, för VSOP eller VO minst fyra år och för XO minst sex år. Den genomsnittliga lagringstiden är i praktiken betydligt längre. Före buteljeringen späds cognacen, till som lägst 40 procent.

Braastad Cognac

Braastad

Åter till norska Braastad. Namnet kommer från Sverre Braastad, som 1899 flyttade från Gjövik norr om Oslo till Cognac för att arbeta för cognacshuset Bisquit. Sverre gifte sig sedermera med Edith Rousseau, barnbarn till Médéric Tiffon, grundare av cognacshuset Tiffon. 1919 tar makarna Sverre och Edith över driften av Tiffon. Släkten Braastad är alltjämt dess ägare och den största familjeägda producenten i Cognac-distriktet. Sverre avlider 1979, 99 år gammal. Idag drivs cognacshuset Tiffon, där Braastad Cognac således framställs, av hans barnbarn Jan, Antoine och Richard Braastad. Den sistnämnde är Maître de Chai, d.v.s. ansvarig för att få till de rätta proportionerna av cognacens olika åldrar och kvaliteter. Tiffon använder såväl egenodlade – familjens vingårdar uppgår till ca 40 hektar – som, till större delen, köpta druvor som man destillerar, lagrar och buteljerar själv. Bortåt 6 miljoner liter vin destilleras årligen till 1,2 miljoner flaskor cognac på familjeslottet Château de Triac. I dess källare vilar alltid minst 15 000 fat cognac à 350 liter. Tre procent av cognacen dunstar för övrigt bort genom ekens porer varje år (”änglarnas andel”).

Braastad riktar framför allt in sig på den skandinaviska marknaden och i Sverige sålde man 77 000 liter ifjol. En bidragande orsak till framgångarna i närgeografin är sannolikt stilen på Braastads cognac, som går åt det något sötare hållet (ca 8 g/l). Det är tillåtet att bättra på druvornas egen sötma med socker, sirap och karamellfärg så länge det inte överskrider 2 procent av den totala volymen.

För att visa upp sin nya varumärkesdesign, där Frankrikes ikoniska nationalsymbol Marianne nu pryder flaskornas etiketter och förpackningar, bjöd Braastad under trivsamma former till provsmakning av en handfull cognacer ur sitt sortiment, från den unga VS till den åldriga XO Superior.

Braastad Cognac

Från VS till XO

Mina intryck: Braastad VS (4 år) är druvig, vaniljsöt och stickigt bitsk (279 kr). VSOP, med en genomsnittsålder på 8 år, är bättre integrerad med en rundare karaktär. Väl värd en 50-lapps-uppgradering från VS (329 kr). Den arom- och smakrika XO, en Fine Champagne på ca 15 år, är torrare och har en elegant komplexitet – min favorit i sällskapet (349 kr/50 cl). Specialutgåvan Contemporary, som jag skrev om när den lanserades 2014, är slutsåld. Avslutningsvis XO Supérieur, en assemblage av 20–25-åriga eau-de-vier; tung och blommigt kraftfull med en eftersmak som varar hela vägen till det uppdukade buffébordet! (901 kr, privatimport)

"Fredagskocken" Mattias Larsson lagar maten till provningen av Braastad Cognac

Mattias Larsson, Fredagskocken kallad, hade lagat maten som uppenbarligen uppskattades av cognacsprovarna – faten tömdes i ett nafs …

Braastad Pineau des Charentes

Som digéstif till mjölkchokladcheesecake med rostade hasselnötter, blåbärskompott och kola serverades Braastads egen Pineau des Charentes. Ett sött starkvin med smak av torkad frukt, nötter och honung. Det framställs genom att ojäst druvmust (från departementet Charente) spritas upp med eau-de-vie, som sedan får mogna på ekfat i minst ett år, helst längre. Alkoholhalten ligger på ca 17 procent (privatimport).

Braastad Pineau des CharentesBraastad Sidecar

Cognacscocktailsklassiker

En pågående trend i världen är att använda cognac i cocktails, vilket ju är glädjande för cognacsindustrin – envar gillar inte sin cognac som en avec till kaffet. Den kanske mest klassiska av alla cognacscocktails är den sötsura Sidecar, som med sin kombination av apelsinlikör, socker och citronsaft perfekt balanserar spriten: två delar cognac (här By Braastad Cocktail Edition) och en del av vardera Cointreau och citronjuice (samt sockerlag), skakas och silas i martiniglas. En god avrundning på kvällens trevliga tillställning med Braastad Cognac.

Braastad SidecarBraastad Sidecar

Aftonens värdtrio: Nathalie Dahlin Bengtsson, författare till boken Upptäck Cognac, kocken Mattias Larsson samt, inte minst, den högst cognac-ansvarige: Richard Braastad, Maître de Chai.

Nathalie Dahlin Bengtsson, kocken Mattias Larsson och Richard Braastad Cognac

 

Mitt första möte med Braastad Contemporary XO finns här

 

Braastad Cognac XO

Världens bästa likör(?)

Likörer med whisky som bas finns det flera av: den välkända skotten Drambuie, irländaren Irish Mist, kanadicken Fireball Cinnamon Whisky, amerikanerna Jack Daniel’s och Jim Beams honungssmaksatta. För att inte tala om alla de gräddiga Irish Cream-varianterna som exempelvis Baileys och Carolans.

Glayva

En av de mest kända och bäst säljande har dock saknats på den svenska marknaden tills helt nyligen då den skotska whiskylikören Glayva lanserades på Systembolaget av Whyte & Mackay. Detta destilleri producerar också blends under eget namn samt single malts som Dalmore och Jura. Maltwhiskies är även basen för Glayva vilken blandats med clementinsläktingen tangerin, mandel, en kryddblandning där kanel och kardemumma ingår, samt, inte minst, whiskylikörsmaksättaren nr ett: honung.

Receptet till Glayva skapades av whiskyhandelsmannen Ronald Morrison i Edinburgh 1947 och har varit oförändrat sedan dess. Glayva (eg. Gle Mhath) är gaeliska och betyder ”mycket god” (med modern brittisk stavning). Det sägs att Morrisons lagerarbetare utbrast dessa ord av gillande när de provsmakade den för första gången.

Tonic och fläder delar glas med Glayva / Nedkellys Ylva Isaksson håller i poängtavlan
James Steiner, Whyte & Mackays Nordenansvarige, lät bl.a. whiskylikören stiga sig åt huvudet

Vid den gemytliga provsmakningen, som jag bjudits till i samband med Sverigelanseringen, serverades Glayvan såväl ren som i cocktails samt i sorbetform. Som tilltugg serverades en ”streetfood”-meny, komponerad av Axel Ohlson från Kungsholmskrogen Sixten & Frans.

Vegetariska vårrullar med koriander och chilisoja / Mangosorbet med en skvätt Glayva / Bahn Mi, vietnamesisk ”baguette” fylld med marinerad fläskkarré, picklade grönsaker, koriander och chilimayo / Kaffe med en fudgepaj med Glayva ”on the rocks”

Hur smakar den då, Glayvan? Jo, simmigt söt med inslag av honung och citrus. Inte alls svårdrucken (32%).

Glayva on the Rocks

Världens bästa likör(?)… står det ju i rubriken. Det är nämligen så som Glayva marknadsförs efter att ha vunnit den årliga tävlingen The International Wine & Spirit Competition, IWSC, hela fem gånger, vilket är rekord. Well, fast det är nog trots allt en fråga om tycke och smak.


Glayva kostar 279 kr för 70 cl.

Lanseringen av en annan whiskylikör här!