Dansk Danseteater

Tillbaka till Parkteatern och dansen i Vitabergsparken. På scen denna ljuva sensommarkväll: Dansk Danseteater. Lika idealiska väderförutsättningar som med Virpi Pahkinen och nästan lika fullsatt = ståplats för mig och nya tag med den nya kameran.

Dansk Danseteater har genom sin brittiske koreograf Tim Rushton etablerat sig som en dansensemble med ett internationellt renommé. Mina förväntningar är således högt ställda. Det börjar riktigt bra, med ett kortare utdrag ur duetten Black Diamond: tvenne lealösa, kroppsstrumpsinslagna skyltdockor bärs in på scenen, får liv och rörelse i sitt möte, innan de bärs av lika livlösa som de gjorde vid sin entré. Hypnotiskt, som hämtat ur en saga. Ömt och rörande koreograferat och dansat, till musik av violinisten Alexander Balanescu (Lullaby Dream).

Efter denna inledande, finstämda teaser – som gärna hade fått vara längre! – följde något avsevärt mer uppsluppet och utlevande: ett halvtimmeslångt sammandrag ur till Carls Orffs svulstiga kantat Carmina Burana med koreografi av kompaniets dansare Alessandro Sousa Pereira.

Skjorta på, skjorta av, skrattretande grimaser och mycket springa runt för de åtta dårarna, förlåt dansarna… Carmina Buranas medeltida dikter tolkas här som i en ding, ding värld. Energiskt och riktigt kul, till att börja med. Sedan alltmer repetitivt, där varken komiken eller dramatiken fäster, koreografin går liksom i cirklar och det blir tyvärr rätt tråkigt.

Fast även ett (väl) kort smakprov till föreställning en ljum sommarafton utomhus som denna är förstås något att njuta av…

Dansk Danseteater i Vitabergsparken