Idag hade jag nöjet att för andra gången inom loppet av en dryg vecka bli bjuden på lunch på (Eriks) Gondolen. Och inte på vilken dagens husman som helst utan den flotta Lallerstedts Redarlunch, förrätt/varmrätt/kaffe & småbakverk.

Lunch på hög nivå, inte bara i topografin (33 m.ö.h.) utan även i gastronomin. Eller åtminstone så borde/antas vara… Men lunchen för en vecka sedan var en riktig besvikelse: förrätten Böcklingfilé hade alla ben i behåll… Lammytterfilén hade stått på vänt så länge att den medföljande getostpajen fått ett härdat ytterlager… Olyckade smakkombinationer, varav böcklingen med senapscrème till Sauv Blanc var en riktig höjdare! Not. Ansvarig sommelier kanske hade drabbats av influensan?

395 kr kostar denna meny, lägg härtill ett par glas vin (Sauvignon Blanc de la Chevalière, Domaine Laroche) jämte välkomstcava (Raventós Blanc de Blanc, Katalonien), så landar kuvertpriset på en 8-900 kr… Oj, vad inte prisvärd den lunchen var (för den som tog notan)!

Så det var med viss skepsis, som jag idag tog ånyo hissen upp till denna vanligtvis så solida krog där byggnads- resp. kokkonstshöjd ju brukar mötas. Var förra gången en engångsfadäs eller är försämringen på Gondolen kanske på riktigt?

Jo, efter halvannan timme till bords så kan med lättnad/mättnad och belåtenhet konstateras att dagens Redarlunch var i alla fall precis som (vanligtvis) förväntad: utmärkt! Tack för maten!

Smörrebröd med kräftskagen / Halstrad torsk (från Barents hav)…, vitvinssås / petits fours