Kategoriarkiv: Mat&Dryck
Påsk i glasen och på faten
Fredagsprovning med påskmat stod det på inbjudan från vinimportören Oenoforos. Nyheter och nya årgångar jämte tillfälliga exklusiva lanseringar stod på provningsbordet. Påskvin. Bland alla dessa flaskor fattade jag särskilt tycke för ett par röda från Mendoza respektive Toscana samt en, ja två, champagne.
Champagne är alltid champagne och Palmer-kooperativets är alltid ett av de mest prisvärda. Smakrik, med en harmonisk kombination av det citrus- och äppelfruktiga och av brödighet. Dessa 2005:or är, åldern till trots, ännu bara i början av sin utveckling. Torra och friska med fina bubblor. Den vanliga Brut:en är brödigare än den rena Chardonnay-varianten. Således tvenne tolvåringar till årgångsbubbel i optimal buteljstorlek, d.v.s. magnum, för 800 pix. Perfekt mängd påskvin för en långhelg!
Palmer & Co Vintage Brut 2005 829 kr (1 500 cl, 7867) / Palmer & Co Blanc de Blancs Brut 2005 799 kr (1 500 cl, 7553)
Clos de los Siete 2013 (Argentina). Ett Malbec-dominant rödvin (Merlot/Cabernet Sauvignon/Syrah/Petit Verdot) med väl avvägd struktur och parant fatkaraktär. Örtkryddig, med silkiga tanniner och inslag av mogna, mörka bär och lakrits. 189 kr (TSE, 2 400 flaskor, 99185)
Col d’Orcia Poggio al Vento Brunello di Montalcino Riserva 2008. Elegans, fylligt djup, mjuka tanniner och en eftersmak som varar… länge! Ett litet påskmirakel på flaska. Köp tre om du har råd och spara två till (näst)nästa påsk! 579 kr (TSE, 96 flaskor, 95526)
Påsklunch
Efter väl förrättad provning av allt påskvin bjöd Fredagskocken (Långfredagskocken?) Mattias Larsson på en god påsk(inspirerad) köksmåltid med yppiga, gröna smaker.
Lättgravad Fröyas-lax med rabarbervinägrett, dillcrème, krämigt 64-gradersägg toppad med ängssyra, citrusmarinerad spetskål och fänkål
Påskalammet: lammstek med kokta betor, dragoncrème, hyvlad parmesan kantad av bränt fänkålsfrö
Brillat-Savarin, Gruyère och Roquefort
Sugen på snaps till påsk? Se här!
Påsksnapsande med smørrebrød
Näst efter julen är påsken årets största mathelg. Fem dagar (om man räknar med Skärtorsdagen) av målade, omålade och förlorade ägg, sillar och laxar, lammstek och -fiol samt, inte minst, godis. För att skölja ned allt detta krävs det (traditionella) drycker, som exempelvis must och öl. Samt snaps förstås, som liksom musten och ölen, byter prefixet jul mot påsk i dessa tider. Någon påskglögg har dock, mig veterligen, ännu inte lanserats.
Påsksnaps
Nyligen bjöds jag in till att prova en trio skandinaviska påsksnapsar tillsammans med olika smörrebröd: nyheten Snälleröds Lundasnaps jämte akvavitklassikerna Aalborg Taffel och Gammel Opland.
Snälleröds och Årets bartender Fredrik Lundegård hämtade inspiration från en örtagård från 1600-talet till sin ekologiska Lundasnaps, kryddad med humle, fläder, citrus och havtorn. Ett milt somrigt och hyfsat lättdrucket brännvin med relativt låg alkoholhalt, 35%. En påsksnaps för den som inte är så begeistrad i en tung akvavit, möjligen ett alternativ till den som uppskattar Hallands Fläder. (199 kr/50 cl)
Aalborg Taffel Akvavit, röd Aalborg kallad efter sin kända etikett, är med sin omisskännligt kummindominanta särdrag Danmarks mest populära akvavit. 45%. Avnjutes med fördel till sillbordet och varför inte till lammsteken med potatisgratängen. En personlig favorit på alla snapsbrickor! (259 kr)
Gammel Opland Aquavit är som alla norska akvaviter tillverkad på potatissprit och fatlagrad. Den får sin gyllene färgton jämte fylligt runda eftersmak av mer än två år på gamla sherryfat. Karaktären är kryddig med inslag av kummin, citrus och anis. 41,5%. Den lär trivas bra med laxen på påskbordet. (315 kr)
Och som alltid: För bästa smakupplevelse ska all påsksnaps drickas rumstempererad, inte fryst. Kyla dödar komplexiteten och framhäver bara den primära råvaran, alkoholen, i det kryddade brännvinet.
Smørrebrød
Till snapsarna serverades det således alldeles nygjorda, goda smörrebröd från Nybroe Smørrebrød (Östermalms Saluhall):
- Räkor och Skagensnitt toppad med Kalixlöjrom
- Currysillsnitt
- Drottning Margrethe: gravad lax, sparris, hackad röd lök, crème fraîche och Kalixlöjrom
- HC Andersen: leverpastej, skygelé, pressgurka och hackad bacon
- Rostbiffsnitt: remoulade, pressgurka, färskriven pepparrot och rostad lök
- Ostsnitt: brie, fikonmarmelad och pecannöt
Fundamentet för alla smörrebröden är ett lätt smörat osötat danskt rågbröd.
Fler provade snapsar hittar du här (jul) och här (midsommar)
Vin till påsk i stället för snaps?
Norsk konjakk – hur cognac är den?
Norsk cognac, finns det? Jodå, precis som det finns svensk cognac. Eller konjak – som det ibland skrivs på svenska. Inte så att spritdrycken i fråga produceras i Norge. Cognac är en skyddad ursprungsbeteckning (som exempelvis Champagne) och får inte framställas någon annanstans än kring staden Cognac i sydvästra Frankrike. Däremot finns det flera norska cognacshus och störst av dem är Braastad.
Medan vi svenskar är storkonsumenter av (malt)whisky så älskar norrmännen å sin sida cognac. Marknaden för cognac är mer än fyra gånger så stor som den svenska, fastän Norges befolkning är till hälften så stor som Sveriges. Mer än två miljoner liter cognac säljs varje år på Vinmonopolet. Systembolaget listar 196 sorters cognac, medan antalet whiskyartiklar är närmare tio gånger så många (inklusive beställningssortimentet) och konsumtionen är proportionellt än större.
Cognacsfakta
Vad är då cognac? Jo, destillerat vitt vin som lagrats på ekfat. Druvbrännvin med andra ord. Den i särklass vanligaste druvan som används till cognac är Ugni Blanc, som trivs i områdets kritrika jordar. Denna gröna druva ger alkoholsvaga och syrliga viner som passar bra att destillera. Vinet destilleras två gånger till ca 72 volymprocent, eau de vie kallad. Destillatet lagras minst två år på ekfat, vilket rundar av smaken och tillför aromer. Nästan all cognac är en blandning från många fat med olika lagringstider. Cognac klassificeras efter den yngsta cognacen som ingår i blandningen och de olika beteckningarna VS, VSOP och XO anger hur länge spriten lagrats. För VS är det minst två år, för VSOP eller VO minst fyra år och för XO minst sex år. Den genomsnittliga lagringstiden är i praktiken betydligt längre. Före buteljeringen späds cognacen, till som lägst 40 procent.
Braastad
Åter till norska Braastad. Namnet kommer från Sverre Braastad, som 1899 flyttade från Gjövik norr om Oslo till Cognac för att arbeta för cognacshuset Bisquit. Sverre gifte sig sedermera med Edith Rousseau, barnbarn till Médéric Tiffon, grundare av cognacshuset Tiffon. 1919 tar makarna Sverre och Edith över driften av Tiffon. Släkten Braastad är alltjämt dess ägare och den största familjeägda producenten i Cognac-distriktet. Sverre avlider 1979, 99 år gammal. Idag drivs cognacshuset Tiffon, där Braastad Cognac således framställs, av hans barnbarn Jan, Antoine och Richard Braastad. Den sistnämnde är Maître de Chai, d.v.s. ansvarig för att få till de rätta proportionerna av cognacens olika åldrar och kvaliteter. Tiffon använder såväl egenodlade – familjens vingårdar uppgår till ca 40 hektar – som, till större delen, köpta druvor som man destillerar, lagrar och buteljerar själv. Bortåt 6 miljoner liter vin destilleras årligen till 1,2 miljoner flaskor cognac på familjeslottet Château de Triac. I dess källare vilar alltid minst 15 000 fat cognac à 350 liter. Tre procent av cognacen dunstar för övrigt bort genom ekens porer varje år (”änglarnas andel”).
Braastad riktar framför allt in sig på den skandinaviska marknaden och i Sverige sålde man 77 000 liter ifjol. En bidragande orsak till framgångarna i närgeografin är sannolikt stilen på Braastads cognac, som går åt det något sötare hållet (ca 8 g/l). Det är tillåtet att bättra på druvornas egen sötma med socker, sirap och karamellfärg så länge det inte överskrider 2 procent av den totala volymen.
För att visa upp sin nya varumärkesdesign, där Frankrikes ikoniska nationalsymbol Marianne nu pryder flaskornas etiketter och förpackningar, bjöd Braastad under trivsamma former till provsmakning av en handfull cognacer ur sitt sortiment, från den unga VS till den åldriga XO Superior.
Från VS till XO
Mina intryck: Braastad VS (4 år) är druvig, vaniljsöt och stickigt bitsk (279 kr). VSOP, med en genomsnittsålder på 8 år, är bättre integrerad med en rundare karaktär. Väl värd en 50-lapps-uppgradering från VS (329 kr). Den arom- och smakrika XO, en Fine Champagne på ca 15 år, är torrare och har en elegant komplexitet – min favorit i sällskapet (349 kr/50 cl). Specialutgåvan Contemporary, som jag skrev om när den lanserades 2014, är slutsåld. Avslutningsvis XO Supérieur, en assemblage av 20–25-åriga eau-de-vier; tung och blommigt kraftfull med en eftersmak som varar hela vägen till det uppdukade buffébordet! (901 kr, privatimport)
Mattias Larsson, Fredagskocken kallad, hade lagat maten som uppenbarligen uppskattades av cognacsprovarna – faten tömdes i ett nafs …
Som digéstif till mjölkchokladcheesecake med rostade hasselnötter, blåbärskompott och kola serverades Braastads egen Pineau des Charentes. Ett sött starkvin med smak av torkad frukt, nötter och honung. Det framställs genom att ojäst druvmust (från departementet Charente) spritas upp med eau-de-vie, som sedan får mogna på ekfat i minst ett år, helst längre. Alkoholhalten ligger på ca 17 procent (privatimport).
Cognacscocktailsklassiker
En pågående trend i världen är att använda cognac i cocktails, vilket ju är glädjande för cognacsindustrin – envar gillar inte sin cognac som en avec till kaffet. Den kanske mest klassiska av alla cognacscocktails är den sötsura Sidecar, som med sin kombination av apelsinlikör, socker och citronsaft perfekt balanserar spriten: två delar cognac (här By Braastad Cocktail Edition) och en del av vardera Cointreau och citronjuice (samt sockerlag), skakas och silas i martiniglas. En god avrundning på kvällens trevliga tillställning med Braastad Cognac.
Aftonens värdtrio: Nathalie Dahlin Bengtsson, författare till boken Upptäck Cognac, kocken Mattias Larsson samt, inte minst, den högst cognac-ansvarige: Richard Braastad, Maître de Chai.
Mitt första möte med Braastad Contemporary XO finns här
Kakadua i egen box
Fågelkvitter i högtalarna och fågelholkar i mängd. Dessutom ett fyndigt fågelquiz (kolla dina egna fågelkunskaper längst ner på sidan👇) under ledning av en genuin fågelkännare. De bevingade associationerna saknas knappast när boxvinet Cacadu Ridge häckar, förlåt lanseras(!) med en lunchprovning på Taverna Brillo. Cacadu som i den australiensiska kakaduan. Ingen goja döljer sig dock i kartongen. Fantasinamnet syftar i stället på druvornas, Sémillon och Sauvignon Blanc, ursprung – Australiens sydostliga del.
Hur smakar då Cacadu Ridge?
Tja, inte fågel men väl friskt och fruktigt aromatiskt med fattoner. Bra syra och förvånansvärt torr (2,5% restsocker). Ett prisvärt lådvin. Vinet torde göra sig väl till fisk, skaldjur och sallader. Eller potatis! För det var nämligen det som det bjöds på till provningslunch: Gnocchi med brynt smör, citrontimjan, parmesan och broccoli. Smakligt (fast portionen kunde gott få varit något större).
Cacadu Ridge Sémillon Sauvignon Blanc 2016, 203 kr (3 l)
…
Quiz
Nå, hur står det till med dina fågelkunskaper egentligen? Med mina var det i ärlighetens namn inte så mycket bevänt – jag såg nog mest ut som en fågelholk… Må dina flyga högre!
(1a 2b 3a 4a 5c 6b 7b 8a 9a 10b)
Några andra provade lådviner…
Hei skrei!
Den ser ut som en torsk, anrättas som en torsk, smakar som en torsk och är mycket riktigt också en torsk. Fast ändå inte… Det är en skrei! Hur? Jo, all skrei är torsk, men inte all torsk är skrei. Så viss begreppsförvirring råder onekligen om denna förträffliga matfisk, Gadus morhua. Skrei är kort och gott torsk som fångas mellan januari-april utanför den nordnorska kusten och Lofoten. Till skillnad från den vanliga kusttorsken är skreien en vandrande population; världens största torskbestånd på en halv miljard individer, som vandrat från Barents Hav för att leka vid nordnorska kusten. När den lekmogna torsken når kusten kallas den skrei. Skrei betyder skrida, vandra på gammelnorska. Efter fyra månader av lek – och fiske – är säsongen över. Stimmen av skrei vänder ånyo norrut och försvinner även från fiskdiskar och krogarnas menyer. Det kommer att dröja nio månader innan den är tillbaka.
Skreifestivalen
Skrei är således såväl ett varumärke som benämning på torsk. Den långa vandringen genom tusen kilometer av strömma och kalla vatten gör fisken muskulös och köttet fast, välsmakande och pärlemorskimrande vitt. Denna råvaras kulinariska kvaliteter har upptäckts av många professionella kockar. Så här års är den oftare förekommande på många restaurangmenyer än torsk från andra vatten. Ifjol lanserade Norges sjømatråd, den norska fiskeindustrins marknadsorganisation, en Skreifestival i Stockholm som föll så väl ut att man upprepar den även i år. Sju restauranger tillhörande krogkoncernen Melanders/Stockholms Restauranger & Wärdshus erbjuder skreiga två- och trerättersmenyer à 350 respektive 425 kr 15–25 februari. Nose-to-tail på 30 olika sätt utlovas; följaktligen inte bara ryggfilén, utan kinder, tunga, lever, friterat skinn… Skrei i säsong hittar man även på andra av stadens bättre krogar. Jag har själv nyligen avnjutit den såväl kokt med smörstekta champinjoner och champagnegräddsås på Wedholms Fisk (ovan), som bakad med råräkor, räkjuice och dill på Markus Aujalays nya Restaurang Tegelbacken (nedan).
Skreilunch på Ulla Winbladh
En lunchinbjudan till att smaka av denna fina fisken fick mig igår att trotsa inomhusvädret och pulsa ut genom snöslasket till Djurgården och Ulla Winbladh, en av de medverkande restaurangerna i Skreifestivalen. På det dukade bordet i festvåningen serverades den ena rätten efter den andra, allt på dagens tema.
Jordärtskockssoppa med lättrökt skreislag, picklad rödlök och krasse / Gubbröra på kavring med skreirom och brynt smör / Smörstekt skreirygg och friterad tunga med rosmarinsky, svartrot och potatispuré / Frikassé på skreirygg och kind med västerbottensås, fänkålscrudité och krispigt skreiskinn / Citron- och marängpaj med rårörda bär
Förrätterna var goda. Varmrätterna, som serverades samtidigt och blev stående, gjorde dock ingalunda fisken som kallas för ”vinterhavets mest efterlängtade delikatess” rättvisa. Tyvärr. Fast det är ju inte skreiens fel.
Smaka på annan norsk god firre
Gulddraken 2017
Adam/Albin, Portal, 800 grader, Yuc! och Mellqvist är namnen att lägga på minnet för de bästa uteätar- & drickarupplevelserna. Dessa Stockholmska näringsställen belönades igår när DN delade ut sitt krogpris Gulddraken för årets bästa huvudstadskrogar.
Elin Peters, DN:s mat- & krogredaktör, iklädd glittrade aftonklänning, presenterade de fem kategorivinnarna:
Årets kafé: Mellqvist Caffè Bar (Rörstrandsg.) Motivering: ”Här blir man välkomnad som en stammis direkt samtidigt som man får dricka sitt kaffe ifred om det är det man längtar efter. Lokalen är lugn och varm, tulpanerna på bordet precis lagom överblommade, kaffet perfekt och äggmackan ljuvlig. Mellqvist Caffè Bar följer med i utvecklingen utan att förlora sin själ – och nu är de bättre än någonsin.”
…
Årets bar: Yuc! (Norrtullsg.) Motivering: ”I glasen balanseras hetta och fräschör, från högtalarna dundrar flirtig hiphop – och varje beställning i baren får lika omfattande omtanke. Skicklig kunskap kring hantverket ligger som en självklarhet i bakgrunden, men här kommuniceras mer fest än nörderi – mer smak än styrka. Må det bli en vägvisare för Stockholms barscen 2017.”
…
Årets Krog Budget: 800 grader (Sigtunag.) Motivering: ”Här tas den moderna tidens snabbmat till nya nivåer. Alla detaljer sitter; umami-maffiga smaker, krispig textur, kreativa men ändå välbalanserade fyllningar på perfekt gräddade bottnar. I sällskap av vänner, vin och musik hänger vi vid långborden och vill aldrig gå hem. Såvida vi inte får pizzan med oss i en Ebba Grön-cool kartong förstås.”
…
Årets Krog Mellan: Portal (S:t Eriksplan) Motivering: ”Mat, miljö, service, stämning. Allt är på topp i denna vackra och välkomnande restauranglokal. Matlagningen är chosefri men av högsta klass samtidigt som miljön varken kräver slips eller aftonklänning. Hit går vi med barn, svärföräldrar, vänner och på dejt – och vi kommer mer än gärna tillbaka, igen och igen.”
…
Årets Krog Lyx: Adam/Albin (Rådmansg.) Motivering: ”Det perfekta mötet mellan lyx och kvarterskrog. Den fasta menyn bjuder på stora upplevelser i litet format, överraskningar kombinerade med välbekanta smaker. I den ombonade lokalen känner man sig som hemma, och i kombination med uppmärksam service och utmärkt vinlista får vi ett krogbesök som är övertygande helt igenom.”
…
Vidare vederfors Sturehof Gulddrakens hederspris med följande motivering: ”Krog-Stockholm befinner sig i ständig förändring. Krögare kommer och går. Mattrender sprids som löpeld mellan malmarna och slocknar. Inredningskoncept byts ut. Ställen läggs ned. Kvar finns ändå PG Nilssons välskötta imperium. En växande samling systerkrogar med hög kvalitet som ledstjärna för både matlagning, bemötande och formspråk. Omsorgen kan studeras på dem alla, men allra tydligast är den på Sturehof. Här serveras varje dag och året runt förstklassig svensk-fransk brasseriemat i en exceptionellt atmosfärrik matsal. Konsten, den voluminösa vinlistan, skaldjursplatåerna, Jonas Bohlins kongeniala design, stjärnkockarna vid Gästvagnen, jul-, midsommar- och luciatraditionerna, konserterna i Obaren, uteserveringens utsikt och torsdagarnas Flamberingsvagn är andra skäl att boka bord. En helgjuten restaurangupplevelse utlovas.”
Årets Gulddraken ägde, precis som de senaste upplagorna, rum på Restaurang K-märkt. Stimmigt, högt tryck och tätt med krogfolk – det fanns ju totalt 15 nominerade i de olika kategorierna. Det serverades poké bowls med god misomarinerad lax respektive pocherade ägg. Drycken var det sämre bevänt med: ingen champagne i år, varken som tornbygge eller serverat i glas. Inte heller något vin eller öl. Den enda (alkoholhaltiga) drycken som bjöds var likören Jägermeister. Antingen som ingefärssmakande grogg med Ginger Beer eller i form av Jägerbombs/Turbojäger, dvs. ett shotglas med Jägermeister nedsänkt i ett glas Red Bull. En rätt äcklig Alp-cocktail! Fast kanske mer av den rock ’n’ roll-känsla som årets gala hade ambitionen att förmedla.
VinUnics Konststipendium 2017
Att vin kan vara berikande på en mängd olika vis är ett oomkullrunkeligt faktum. Ett är att vår vinkonsumtion även leder till stöd för nya kulturyttringar. Vinimportföretaget VinUnic delar med ojämna mellanrum ut ett konststipendium till bildkonstnärer i början av sin karriär som stöd för förkovran och utveckling. Som vanligt när det gäller stipendier är definitions- och kvalitetsfrågor delikata och överlämnas till den välmeriterade juryn: Johan Börjesson, direktör Trondheim kunstmuseum, Niclas Östlind, doktor i fotografi på Akademin Valand, konstnären Meta Isæus-Berlin och Magnus af Petersens, tillträdande chef för Bonniers Konsthall.
Stipendiet tilldelas vanligtvis en konstnär. Denna gång enades dock den eminenta juryn om tvenne utvalda som får dela på äran och stipendiebeloppet om 100 000 kr: Jakob Ojanen (f. 1980) och Alfred Boman (f. 1981).
Ojanen belönas bl.a. för ”en upptäckarglädje över den mångfald möjligheter som står till buds när det gäller att skapa en bild” och för ”undersökningarna av bildens materiella förutsättningar”. Boman har i sin tur fångat experternas tycke med ”ett halsbrytande utforskande av det abstrakta måleriets möjligheter och former på allra högsta nivå”.
Stipendieceremonin ägde rum igår på VinUnics kontor i Stockholm. Diplom, checkar och blomsterfång överlämnades av Vingruppens vd, Claes Lindquist och vice vd, Stefan Stjärnström (t.v). Utöver pengarna innebär stipendiet också att ett verk av respektive konstnär köps in för att pryda kontorets väggar; Ojanens iPadgenererade färglagerbild hänger på ekonomiavdelningen, medan Bomans koloristiska oljemålning lyser upp köket.
VinUnics Konststipendium delades i år ut för sjunde gången. Tidigare har följande konstnärer belönats: Liv Strömquist, Hanna Sjöstrand, David Molander, Anna Bjerger, Erik Jeor och Nygårds Karin Bengtsson.
Årets Vinare 2016
Igår samlades hela branschen av vinimportörer på The Winery Hotel i Solna för att, med en viss förväntan får man anta, fröjda sig åt Allt om Vins årliga prisutdelningsgala: Årets Vinare. Guld, silver och brons fördelades i ett dussin olika kategorier, från bästa Champagne till dito ekovin.
Guld bland Årets Vinare förärades:
Årets Mousserande: Ferrari Brut (nr 7721/155 kr) *
Årets Champagne: Louis Roederer Brut Premier (7602/409 kr) *
Årets Vita: 2015 Alvarinho Contacto (Mendes) (6707/119 kr) *
Årets Röda: 2010 Brunello di Montalcino (Col d’Orcia) (12357/279 kr)
Årets Rosé: 2015 Les Lauzeraies Tavel (2724/109 kr)
Årets Eko: 2014 Santa Duc Côtes du Rhône Les Vieilles Vignes (73018/116 kr)
Årets Vita Beställningsvin: 2012 Chablis Les Vénérables Vieilles Vignes (La Chablisienne) (84596/159 kr)
Årets Röda Beställningsvin: 2014 Réserve de la Condamine (Mont Tauch) (12804/74 kr)
Årets Vita Box: 2015 Brochet Facile Sauvignon Blanc (2267/229 kr) *
Årets Röda Box: 2014 Periquita Reserva (2560/249 kr)
Årets Vita Nykomling: 2015 Weingut Jurtschitsch Langenlois Grüner Veltliner (2699/119 kr)
Årets Röda Nykomling: 2013 Langhe Rosso (Marchesi di Barolo) (2399/99 kr)
(* Vinnande vinare även 2015)
Dessutom utsågs…
Quaffable Wines, alias Daniel Turpeinen, till Årets Importör
L’Enoteca i Malmö till Årets Vinbar
samt Weingut Leitz – Rieslingproducent från Rheingau, Tyskland – till Årets Vinhus.
Årets Vinare 2015 hittas här
Kolsvart öl i Kolskjulet
En iskall vinterkväll i november. Samling vid Ångbåtsbryggan på Strandvägen där ångslupen S/S Frithiof väntande ligger förtöjd. Ombord sprider den öppna, gamla ångmaskinen (anno 1897) både värme och trivsel. I glaset Mariestads alkoholfria Julebrygd, på gaffeln sotad öringsbuk. Vi stävar ut mot Saltsjön för en liten tur utefter Skeppsholmen, Gamla Stan och Söder innan vi når vårt mål och stiger i land på bryggan vid Kolskjulet på Kastellholmen…
Under tre somrar har Spendrups bryggmästare Richard Bengtsson givit sig iväg på en inspirationsresa, Den stora smakresan kallad. Denna upplevelse har härpå mynnat ut i en limiterad specialutgåva av Mariestads öl. De första expeditionerna gick till sjöss, längs Göta Kanal och västkusten och resulterade bland annat i Ekfatslagrad Imperial respektive Rökig Kustlager. Årets utflykt tog landvägen genom norrländska skogar, närmare bestämt på Inlandsbanan, härtill med ett av Sveriges äldsta (fungerande) ånglok (och vagnar). Med ånga, kol, den storslagna naturen och tidsepoken kring den forna rallarkulturen som inspirationskällor skapade Bengtsson där sin nya brygd: Mariestads Svart Inlandspilsner.
Mariestads Svart Inlandspilsner
Mariestads Svart Inlandspilsner heter den alltså, Richard Bengtssons version av Schwarzbier. Fast att kalla den pilsner är väl att tänja på nomenklaturen. En pilsner är ett ljust och humlekarakteristiskt lageröl. Denna underjästa, kolsvarta lageröl, får sin svärta – och brända toner – av den hårt rostade malten. Pilsner-, Münchner- och blackmalt. Humlesorterna är Magnum, Perle och Tettnanger. Det är ett gott öl med en ren och torr smakprofil.
I kväll lanserades således Mariestads Svart Inlandspilsner och det med en Beermaker’s Dinner. Vid de fyra tidigare Smakrese-lanseringarna var det krögaren Björn Frantzén som var Bengtssons samarbetspartner och ansvarig för matmatchningen till ölen. Denna gång är det Thomas Sjögren, Årets Kock 2015 tillika själv norrlänning, som gjorde bryggmästaren sällskap på tåget. Och följaktligen ansvarig för den förträffliga femrättersmeny – självfallet med samma geografiska ursprung – som beledsagade aftonens giv av Mariestads-öl.
Thomas Sjögrens meny till Mariestads Svart Inlandspilsner
Måltiden inleddes med syrad hälleflundra med chili, citrus och puffad vetesurdeg. Till detta serverades ett syrligt veteöl med markanta toner av skumbanan. Godare med maten än utan. / Andra rätten bestod av gulbetor med lagrad matjessill, rostade vallmofrön och smör som matchades väl tillsammans med den smakrika Export – denna gång ofiltrerad, direkt från lagertankarna. Ett omedelbart tycke uppstod mellan dess markerade beska och matens sälta. / Råbiffen på älg med rostat bovete, syltade rovor och emulsion på lökblast – en mycket lyckad smakkombo av sött/syrligt! I glaset en fruktig Steambier (varmrökt lager på Summit-humle, utvecklingsbrygd). / Till huvudrätten, helstekt fjällripa med stekt jordärtskocka, fänkål, rostad vitlök och lakrits serverades aftonens huvudattraktion: den aromatiska Svarta Inlandspilsnern. Förvånansvärt lätt och frisk, de brända tonerna till trots. / Middagen avrundades stilenligt med mjuk mandelkubb på smält choklad med varma hjortron och färskost. Sällskapet utgjordes av den smakrika (läs spritiga) Ostindien Strong Ale.
Att Thomas Sjögren såväl lagar god mat som att förmår att sätta goda smaker var denna måltid ett utomordentligt bevis på – Richard Bengtssons serie Mariestads-öl kunde inte ha matchats på ett bättre vis. Tack!
Inte bara öl & mat utan även kunskap vederfors under sittningen. Henrik Reuterdahl, trafikchef vid Sveriges Järnvägsmuseum, bjöd på en lärorik och spirituell historik om järnvägens genesis i Sverige.
P.S. Mat, människor och öl med rödstick… Mariestads vurm för röd belysning må vara stämningsskapande, men gör sig tyvärr inte alls på bild…
2 000 trinda flaskor à 75 cl produceras av Mariestads Svart Inlandspilsner, den femte utgåvan i Mariestads Bryggeris serie av limiterade ölsorter. 195 kr får man betala för en butelj inkluderande den trälåda den kommer förpackad i. Säljstart på Systembolaget den 1 december (beställningssortimentet)
Tidigare Mariestads-lanseringar inom serien Den stora smakresan här och här