månadsarkiv: maj 2013
Höstfärger i vårljuset
Nyligen var det dags för Stockholm Fashion Week. Igen. Denna gång dock med mindre fokus på mode och mer på inredningsnyheter för hösten/vintern 2013/14. Ett par veckor dessförinnan var det pressdagar i showroomen hos PR-byråerna. Många utställningar att besöka under alltför få dagar. Själv hann jag inte med att kolla in så mycket som önskat, tyvärr. Nedanstående urval väckte i alla fall mitt gillade:
En blommande solskensorange var det som mötte när jag på morgonen steg in hos 10-årsjubilerande Mateus, vars Portugaltillverkade keramik fick den mest färgsprakande ringblomsinramning genom den duktiga stylisten Agneta Törnqvist. I det andra rummet, där syrenerna spred sin väldoft, gick porslins- & blomnyanserna i skiraste vitt. Smakfullt.
Tvärs över gården, hos textilföretaget Linum, var temat för en av de nya kollektionerna Stormy Weather; en dovare färgskala i petroleum, grått och blålila. Aubergine!
Linums sängkläder i bäckebölja väcker, som alltid, min förtjusning.
Indiska bjuder alltid på mycket och starka färger i sina inredningsdetaljer, såväl mjuka som textilier som hårda som glas och porslin. Denna gång med en svart flygel som fond.
Bland sängklädesföretaget Mille Nottis nyheter sågs paisleymönstrat respektive glencheckrutigt samt stilrena pipings. Gillar örngott med hålsömmar! Många kuddar i alla upptänkliga storlekar ska tydligen uppta sängen. Bra upplägg för kuddkrig, men lämnar inte mycket plats åt den/de som ska sova…
När det gäller bärbara textilier har Mildh Press en hel del kul för dam (Säby, United Nudes skoläckerheter m.m.) men, tyvärr, desto mindre för mig. Nytt är dock American Vintages herrlinje, ur vilken denna mjuka getskinnsjacka väckte habegär.
På Polhem PR växer å andra sidan herrkollektionerna och tar nu plats i ett eget rum! Moods of Norway fortsätter med att ta ut svängarna i färg och mönster – i deras kläder syns man garanterat! Amsterdambaserade Scotch and Sodas är bra på färger och mjuka material. Svensk(/turkiska) märket Abrage är för mig en intressant nykomling; rena linjer och med en bra prisbild. Och roliga accessoarer. Handskarna måste man ju bara ha i höst!
Tidigare i år presenterade även glasögonbågartillverkaren Luxottica sina nya kollektioner. En av Ray-Ban-modellerna var som skapad för min näsrot! Eller hur?
Barfota
I barnets ögonhöjd
Marisol Misenta, Isol, mottog igår kväll Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne 2013 (ALMA) ur kronprinsessan Victorias hand vid en ceremoni på Stockholms Konserthus. Ära, stort diplom och en ansenlig summa pengar, 5 Mkr, till denna bilderbokskonstnär/författare från Argentina. En mångsysslande och dito begåvad 41-åring som rör sig obehindrat och lustfyllt mellan bildkonst, design, poesi och musik.
”Isol skapar bilderböcker i barnets ögonhöjd. Hennes bilder vibrerar av energi och explosiva känslor. Med en återhållen palett och ständigt nya bildlösningar tänjer hon på invanda perspektiv och flyttar bilderboksmediets gränser. Hon utgår från barns klara blick på världen och ger deras frågor drastiska uttryck och öppna svar. Med befriande humor och lätthet behandlar hon även tillvarons mörkare sidor”, lyder Alma-juryns motivering.
Förutom tal av kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth och ordföranden av ALMA-juryn Larry Lempert så bjöds även underhållning. Ett sång- och musiknummer med barn från (svenska) El Sistema, duon Mando Diao som framförde ett par tonsatta dikter av Gustaf Fröding samt ett snyggt dans-pas de deux. Allt med Isols karakteristiska teckningar som backdrop förstås.
Lilla Isol – hon ser själv ut som en liten flicka på den stora scenen – är som sagt en kvinna med många talanger, förutom sitt barnboksillustrerande och författande. Bland annat i musiken, hon både komponerar och sjunger, såväl pop som i en renässansensemble! Exempel på sången fick vi i publiken till vår glädje uppleva då hon efter sitt tacktal tog tillfället i akt och framförde Kurt Weills & Roger Fernays ”Youkali Tango” à cappella.
En risk för högtravande prisceremoni blev i stället en underhållande kväll, genomsyrad av huvudpersonens charm, spontanitet och värme. ¡Gracias, Isol!
I godispåsen för oss inbjudna låg Isols två första till svenska översatta böcker: Petit, monstret (2006) och Numeralia (2007), som skapats tillsammans med poeten Jorge Luján. Idag har jag därför kunnat blicka in i Isols konstnärskap. Hon spelar på bilderbokens uttrycksmöjligheter med en enkel form, dämpad färgskala och en medveten misspassning av färglager. Fantasin möter underfundigt verkligheten som utmanar både barnets intelligens och intuition. Fint.
Östasiatiska museet firar jubileum i brons och rulltårta
Med en ansenlig mängd ärgade bronsföremål från Kinas Hunan (/Henan)-provins inledde Östasiatiska museet igår sitt 50-årsjubileum. Öppningen förrättades av kungaparet, exakt ett halvsekel efter det att landets nuvarande regents farfar, Gustaf VI Adolf, invigde museet 1963 i flottans gamla Tyghus på Skeppsholmen.
Jubileumsåret börjar med två nya utställningar: Krigardrottningen och Kinas bronsålder respektive Kungens gåva.
Krigardrottningen i fråga hette Fu Hao och var den kinesiska historiens kanske mäktigaste kvinna, med t.o.m. större makt än Mao Zedongs änka Jiang Qing! Hon levde runt 1200 f.v.t. Likt den samtida egyptiska faraon Tutankhamon fick även Fu Hao en överdådigt inredd gravkrypta, som även den förblev orörd, läs oplundrad, och upptäcktes så sent som 1976. Fyra av de från kinesiska museer inlånade 140 bronserna som visas kommer från hennes grav.
Den andra utställningen, Kungens gåva, med underrubriken Gustaf VI Adolfs gåva till svenska folket, berättar om den gamle kungen som passionerad amatörarkeolog, samlare och kännare av östasiatisk konst och ostindiskt porslin samt hans betydelse för Östasiatiska museets tillkomst. Han var en pådrivande kraft för museets tillkomst till vilken han även donerade sin omfattande samling. Här visas praktföremål ur monarkens samlingar: kinesiska lacker, emaljer, broderier, jade samt keramikpjäser från Songdynastin.
I minglet efter den högtidliga invigningen deltog inte kungen och drottningen (klädd i ljusblå dräkt och tvåradig pärlcollier). Eller deras gäst, prins Henrik av Danmark, som passade på att titta på kineserier när han ändå var i stan för att förgylla helgens Danmarksturismsatsning i Kungsträdgården. Missa för övrigt inte att kolla in det vackra, danska kungaskeppet Dannebrogen, där hon ligger vid Strand Hotel, Nybrokajen.
Kungligheterna förutan fick vi inbjudna gemene män och kvinnor nöja oss med att dricka te/kaffe med en trio excellenser; ambassadörerna från Kina, Japan och Sydkorea. Blickfånget utgjordes av den pyramid bestående av 150 japanska pastelliga, handrullade rulltårtor, skapad av Yukiko Krigh från patisseriet Bisou Bisou. Minst lika dekorativa som ett 4 000 år gammalt ceremoniellt bronskärl från Erlitoukulturen, åtminstone för en i ämnet bronsåldern obevandrad gottegris!
Glada fötter/förtjusande skor har hon också, Yukiko!
Majkvällen färgar Söderström
Ett liv på gatan, i svartvitt
Gatufotografin eller Street photography växte fram under 1920- och 30-talen när handhållna (småbilds)kameror, som kunde användas utan stativ, kom. Plötsligt gick det att ta ögonblicksbilder ute i det offentliga rummet, gatans levande teater.
Själva begreppet gatufotografering är dock något missledande. Det finns ingen tvungen koppling till gator, utan det handlar om att fånga livet i in public. Inte minst på grund sin konkreta natur är den besläktat med pressfotografering och traditionellt har ofta berömda gatufotografer även arbetat för tidningar. Henri Cartier-Bresson, Robert Frank, Alfred Eisenstaedt, W. Eugene Smith, William Eggleston, Brassaї, Willy Ronis, Robert Doisneau…
Gatufotografi är inte bara en konstart utan även en viktig dokumentation av hur livet ser ut utanför hemmets väggar. Ett värde som ju blir uppenbart först med tiden…
De senaste åren har intresset för gatufoto ökat kraftigt trots att attityden mot fotografering på allmän plats hårdnat bland allmänhet och lagstiftare. Samtidigt som vi alla springer omkring med mobilkameran klickberedd för ögonblicksbilder varhelst de må uppstå är den klassiska dokumentärfotografin, där de avbildade befinner sig i verkliga situationer i urbaniteten, i försvinnande. Människor låter sig alltmer ogärna fotograferas av en främling med kamera (med iögonenfallande lång optik) och med oklara avsikter med sitt fotograferande. Att ta bilder på barn är så suspekt att det redan nu är snudd på förbjudet och uteslutet. Fotografens rättigheter ställs mot de avbildade personernas rätt till privatliv och integritet.
I Sverige finns ett liggande lagförslag mot ”olovlig fotografering”, där bland annat ”påträngande, närgången eller dold fotografering” ska vara förbjuden om syftet är att allvarligt kränka den personliga integriteten. I andra länder, exempelvis i Frankrike och USA, är inskränkningarna på allmänna platser redan så omfattande att ett partiellt fotoförbud i praktiken gäller.
Idén om Fotografen som med dunkla motiv stjäl bilden (själen?) av den avbildade går igen! Man kan ju spekulera om en fotograf som Cartier-Bresson kunde ha funnits idag. Antagligen inte som gatufotograf i alla fall. På C-B:s tid blev man förevigad, stolt över att få vara med på bild. I svartvitt kornighet.
Fransmannen Henri Cartier-Bresson blev och är den stora ikonen inom gatufotografin. Fotojournalistikens fader har han kallats och han var en av grundarna av bildbyrån Magnum. C-B berättade den vanliga människans historier och speglade stora världshändelser från deras perspektiv. Med sällsynt känsla för stunden fångade han ögonblick ur livet och skildrade verkligheten genom sin sökare. Han myntade begreppet ”det avgörande ögonblicket” (The Decisive Moment) inom fotografin – konsten att med perfekt tajmning exponera bilden. ”Kameran är för mig ett skissblock”, skrev Cartier-Bresson, ”ett intuitionens och spontanitetens verktyg”. Kompositionen var det mest betydelsefulla, människan var dess dynamiska hjärta. Han beskar inte sina bilder, istället komponerade han dem i sökaren och visade dem sedan i sin helhet.
Cartier-Bresson avled 95 år gammal 2004, men valde innan dess ut de 250 bilderna till den stora retrospektiva utställningen The Man, The Image & The World, som nu visas sista helgen på Fotografiska. Betrakta detta inlägg följaktligen som en stark uppmaning till ett besök innan det är försent!
